Att lägga pengar på ”skönhet” är något som ju i princip förväntas av kvinnor, och det är inga små summor heller! Huruvida det är valfritt i ett samhälle där det enligt forskningen bestraffas både om man lägger för mkt/för lite tid & pengar på det är en diskussion för ett annat forum kanske
Personligen ledsnade jag för ett antal år sen och bestämde mig för att ett osminkat ansikte inte rimligtvis kan vara oprofessionellt så länge mäns osminkade ansikten är accepterade. Detta har sparat mig massor av tid och pengar…!
Hur tänker ni? Vet att Caroline ibland i podden pratar om pengar på hudprodukter etc. Räknar ni någonsin efter och spenderar medvetet eller är det en kostnad ni kanske inte tänkt på innan?
För inspiration hur man kan räkna se Amanda Ålenius på instagram.
Det handlar nog om hur trygg man är i sig själv och om man vågar gå emot de normer som finns. Som kvinna bryter du tex normer om du inte rakar dig under armarna. Blev ju stor uppståndelse för ett antal år sedan när nån i publiken på ett tvprogram var orakad under armarna. Varför är det så? Vem har bestämt det och måste det alltid vara så?
Skönhetsindustrin tjänar såklart storkovan på dessa normer, skönhetsideal och osäkerheter.
Skönt att det är fler som ifrågasätter det då jag tror att det är ett skadligt fenomen.
Jag och min fru använder inte skönhetsprodukter och försöker vara noga med att aldrig kommentera/värdera våra barns eller någon annans utseende.
Det beror väl på hur man vill profilera sig själv i andras ögon? Man kan ju också gå runt i joggingbyxor och hoodie i lokala köpcentret eller klä på sig fin jeans och skjorta. Tycker det är helt upp till var och en och ens intressen.
Det beror mycket på vilka kretsar man rör sig i. Om man får generalisera så är min helt ovetenskapliga känsla att många kvinnor tror att de förväntas sminka sig, fast omgivningen egentligen inte bryr sig så mycket.
Sen räcker det ju inte bara att köpa dyra produkter, det gäller ju att ha lite känsla för hantverket också. Det finns ju relativt många som inte är så bra på att sminka sig och faktiskt ser trevligare ut utan smink.
Enda invändningen jag har är väl att snygga människor tjänar mer pengar. Men det finns ju många sätt att vara snygg på, och många andra sätt att tjäna pengar på.
Måste vara skönt med all tid du sparar! Jag är helt klart positiv till effektivisering av skönhet.
Jag började raka mig med en säkerhetshyvel för många år sedan. En sådan där rakbladen bara kostar någon krona styck. Sparat tusentals kronor om året på detta. Men att vara renrakad tar ändå tid, så nu har jag skaffat skägg. Mycket snabbare att bara raka halsen.
Helt klart ska man leta hack och trick här! Amanda skriver upp schampoo för 300 kr i månaden. Måste ju gå att hitta något butiksmärke för en bråkdel av det priset. Det ligger mycket reklam bakom hur man ska välja skönhetsprodukter. Det mesta är egentligen samma sak med olika parfym.
I princip är jag varken för eller emot. Det är en hobby så god som någon annan. Möjligen är det negativt att det hetsas en del kring detta bland unga, kan märka på tonåringarna hur viktigt det är att kunna mycket om olika märken och produkter.
Också att hudvård och smink har eskalerat i mängd nåt enormt senaste åren. Man ”ska” använda många produkter som egentligen gör väldigt lika saker. Tror inte att det är ovanligt att man har en rutin med bortåt tio produkter för att rengöra och återfukta. Plus den ständiga jakten på nya bättre produkter.
Antagligen bottnar trenden i det ständiga fotandet.
Hos en del yngre är det även “norm” hos män. Jag har vid flera tillfällen blivit “uppmärksammad” på att det är massa hår under mina armar av jämnåriga (i 20 års åldern).
Samma sak har jag upplevt vad gäller könsbehåring med normen för både kvinnor och män i 20 års åldern är renrakat.
Det första som ska nämnas är att det nästan är uteslutande män som skriver i den här tråden. Att vi män ibland får uppfattningen att smink inte syns på de flesta beror nog faktiskt på att vi har dålig koll. Många sminkar sig på ett sätt som gör att de ser naturliga ut. Vi får säkert uppfattningen att hon bara ser ut så alltid utan att förstå att det ligger en hel del jobb bakom det ansiktet.
Jag har inte mycket mer att tillföra mer än att det finns en norm i samhället som går tusentals år tillbaks. Vi talar 5 000 år av sminkhistoria här. Det finns flera studier som menar att utseende ger en unfair advantage när det kommer till karriärer. Smink, kläder och styling av hår, skäggväxt, kroppsform etc spelar säkert mer roll än vad man vill tro i samhället.
Känner ju dock till flera som jag vet inte sminkar sig eller använder dyra schampon, krämer etc. och de ser varken fulare eller finare ut än omgivningen. Så baserar det inte på att man vänjer sig vid allas ”uppsminkade jag”.
Men de kanske du aldrig eller alltid ser sminkade så du vet kanske inte vilken skillnad det skulle bli.
När kändisar är mera privata och osminkade tycker jag ibland att det är svårt att känna igen dem eftersom de vanligtvis när man ser dem är väldigt sminkade.
Jag lägger en del på skönhet men inte avskyvärt mycket. Tar 5-10 minuter på morgonen att sminka mig och jag känner mig fräschare, piggar upp liksom. Och det är ett plus att få en skymt av sig i spegeln och tänka “Vad snygg jag är idag” Tycker kostnaden är rättså överkomlig, håller mig till produkter som håller länge och som jag gillar. För hudvård använder jag numera bara ansiktsvatten (ca 150kr håller i kanske två månader)+bomullsrondeller för sminkborttagning samt en lättare moisturizer (ca 400-500kr håller i kanske 4 månader då jag inte använder så mycket) då min hud blir rätt torr under dagen. Sminkkostnaden ligger på kanske 4tkr / år.
Största skönhetskostnaden ligger definitivt på håret då jag har platinumblont hår och behöver upprätthålla rötterna men aldrig skulle lita på mig själv med blekningsmedel haha, så den blir dyr iom frisörbesök ca var 6e vecka. För mig är det dock 100% värt det och jag har i övrigt rätt låga utgifter så har fortfarande råd att spara så mycket jag vill.
Edited to add: Ang diskussionen om ifall folk är osminkade eller inte så har jag haft hur många killkompisar som helst som har anmärkt på att jag “aldrig sminkar mig” trots att de aldrig sett mig osminkad haha.
Jag hade en period som tonåring när jag sminkade mig.
Men förutom att jag tyckte det var dyrt var jag även alldeles för lat för det. Orkade inte ta mig tiden på morgonen och på kvällen tyckte jag det var slöseri på tid att ta bort allt istället för att bara lägga sig i sängen.
Har aldrig sminkat mig sedan dess och känner mig väldigt nöjd med det. Det gör min plånbok också.
Som man och våtrakare har jag de senaste åren lagt ofantliga pengar på rakknivar, rakborstat, tvålar etc. Kan nog raka mig varje dag tills jag dör utan att behöva handla något nytt. Ser det som en hobby, men något som faktiskt gick över styr ett tag. (Men detta borde ju klassas som pengar på “skönhet”)
Är ganska så medveten om shampoo, tvål etc och handlar mest dessa i hårda format, samt med så få ingredienser som möjligt. Trodde det skulle bli dyrare att göra så, men tror mig faktiskt ha sparat på att köpa exempelvis olivtvål från svensk liten tillverkare. (Är väl kanske mer en hygien fråga och inte lika mycket skönhet)
Jag är absolut inte någon som värderar någon utifrån om de är sminkade eller inte, eller utseende över lag. Vilket gör hela den diskussionen svår att greppa. Tror viktigast är att vi vågar vara bekväm med oss själva.
Tycker kostnaden är rättså överkomlig, håller mig till produkter som håller länge och som jag gillar. För hudvård använder jag numera bara ansiktsvatten (ca 150kr håller i kanske två månader)+bomullsrondeller för sminkborttagning samt en lättare moisturizer (ca 400-500kr håller i kanske 4 månader då jag inte använder så mycket) då min hud blir rätt torr under dagen. Sminkkostnaden ligger på kanske 4tkr / år.