Hur mycket är det egentligen “okej” att lägga på sitt fritidsintresse/nöjen?
Sånt som gör en lycklig/glad, kan man ens mäta det i pengar?
Vad tycker ni? Är era intressen “dyra” och känner ni att det är “värt det”?
1 gillning
Den här frågan borde ställas i relation till både inkomst, familjesituation och framtidsplaner. Bor man själv, har ok inkomst och har landat i livet finns väl ingen egentlig begränsning. En kollega lägger all sin vakna tid utanför jobbet på att spela golf, hela tiden på nya ställen. Det är hans grej och han verkar nöjd med det.
Har man barn, gemensam ekonomi eller gemensamma planer framåt borde man nog ta viss hänsyn till det. Det handlar ju inte bara om pengar utan även om tid och plats hemma. Pappas vrålåk kanske inte kan ha prioritet över familjens Volvo.
4 gillningar
Absolut. Självklart behöver man se till sina egna förutsättningar och vart man är i livet.
Det är ju inte heller säkert att det är pengarna som begränsar möjligheterna till fritidsintressen/nöjen. Har man familj så är nog tidsbrist oftare ”problemet” som gör att man inte får sin ”egentid”
1 gillning
Vad människor i grupp väljer att spendera på ett visst fritidsintresse tycker jag är lätt att förstå. Det blir ju statistik av det.
Vad det är som får en enskild individ att värdera något är mer svårbegripligt för mig. Man kan styra vad man tycker om. Står man emot ett sockersug så går det över. Detsamma med impulsköp.
Jag ska ge mig på boken Dopamine Nation idag. Enligt den ska det tydligen orsaka glädje och njutning att uthärda smärta och svårigheter och tristess att bara göra roliga saker. Hjärnan vänjer sig och flyttar ribban för lycka.
Att träna och jobba kan vara kul. Det är väldigt billiga nöjen. En klassisk semester kan däremot vara stressig och okul, trots att den är dyr. Det är märkligt.
6 gillningar
Om någonting kostar desto mer, får man se till att andra saker kostar desto mindre. Det är en balansgång, men sånt som förgyller livet, ska få kosta.
3 gillningar
Haft mycket glädje av Ramit Sethis synsätt på ”guilt-free spending” och ett rikt liv. Upp till var och en att känna efter vad det är… nog så svårt.
Själv har jag bil och landställe, gillar resor konserter golf och skidåkning
men håller igen på klädinköp, smink och krämer, slutat göra naglar och fransar, städar (nåja) själv för att istället gå på regelbunden massage.
Jag gjorde också en kalkyl enl. Ramit Sethis “guilt free spending”. Jag har för mig att han har ett mall någonstans i hans hemsida. Enl. honom det är ok att lägga 20-35% av inkomsten på fritidsintressen, så jag gör så här, ungefär en tredjedel av min totala inkomst lägger jag på hobbies och jag kan gå bananas med det som gör mig glad.
2 gillningar
Jag/vi lägger mycket pengar på fritid och nöjen då det är en viktig del av våra liv. För mig är det bland topp prioriteringen.
Har både cykel och sportfiske som stora intressen och där är det lätt att plöja ner pengar.
Lägg så mycket som du själv är bekväm med. Svårt att jämföra med andra. Vissa lägger 0 kronor och andra lägger många tusenlappar i månaden.
3 gillningar
Lägger väldigt lite pengar på hobbys överlag. Pula i trädgården kostar kanske några tusen per säsong(verktyg, växter osv), något spel då och då kostar några hundra. Programmering kostar i princip ingenting. Lite smart prylar blir det ibland men inga större summor.
Lägger nog mest pengar på barnen, vet inte om det räknas.
1 gillning
Det är helt valfritt såklart.
Jag har mängder av intressen trots att jag är trebarnsförälder mitt i karriären.
Den begränsande faktorn är sällan pengar numera, utan tid. Jag försöker därför att aktivt välja aktiviteter som har flera syften eller kan utföras smidigt när jag gör annat.
Exempelvis har jag gått bananas med träningsutrustning och lägger numera mer tid i hemmagym och terränglöparspåret än vad jag gjorde tidigare. Men jag har lagt ned mountainbikecyklande och simning eftersom det tar mycket mer tid att träna på detta sätt. Jag har börjat ta med äldsta sonen på löpturer och gym, multitaska med kvalitetstid.
Jag älskar musik och har valt att lägga en hel del pengar på en bra hörlursanläggning eftersom jag kan lyssna samtidigt som jag jobbar. Multitasking med Led Zeppelin.
En del vänner och bekanta verkar lätt fastna i att ett ”intresse” måste synas utåt. Typ världens största husbil, en segelbåt eller varför inte en sportbil. Bottenlösa hål för ekonomin.
2 gillningar
Hur mycket som helst så länge det finansieras av avkastning.
1 gillning
Jag tror det är en balans. Jag älskar att resa, dock är det väldigt dyrt.
I mitt tycke föredrar jag (ekonomiskt) att fiska & spela handboll för att sedan i framtiden lägga pengarna på resor när det inte gör lika ont i plånboken.
För att ha kul måste man också ha tråkigt. Det grundar sig i ekonomi, desto yngre och “tråkigare” man har desto “snabbare och roligare” kan man ha i framtiden.
Precis. Lite som att man måste vara nykter ibland för att kunna bli redigt full. 
2 gillningar
Är det möjligtvis den klassiska modellen Jecklin Float? Underbart Hifi-nörderi men kanske ser lite skumt ut i kontorslandskapet. 
https://www.stereophile.com/content/jecklin-float-electrostatic-headphones
2 gillningar
Som tur är sitter jag inte i landskap.
Hemma kör jag öppna Focal Utopia
Och på språng böjer jag mig med trådlösa B&W PX8 med ANC
Hur prisvärt det är kan ju diskuteras, jag vet bara att jag använder grejerna 20-40h i veckan. Varje vecka.
1 gillning
Du skriver att en semester kan vara stressig och “okul” samtidigt som du skriver att det ger tillfredsställelse att uthärda smärta och svårigheter. Om semestern är stressig så är ju det just smärta och svårigheter som kan övervinnas och därmed borde väl semestern också kunna räknas som tillfredsställande. Du talar alltså emot den teori du själv lade fram stycket innan
Fast hur vet du att det beror på “måsten”? Har man tex ett båtintresse så har man ju det, sen att en båt är fysiskt större än ett par hörlurar är ju svårt att komma ifrån.
Annars håller jag med om att tiden är den största begränsningen just nu för att hinna med allt man vill göra.
1 gillning
Ja, jag sade ju att det är svårbegripligt 
Hur gör du för att förstå det här?
Min poäng är att det är lustigt hur vissa personlighetstyper och deras intressen alltid verkar mynna ut i sådant som syns utåt.
Jag har flera bekanta som är ”båtintresserade” eller ”bilintresserade”. Ingen i hela deras bekantskapskrets har undgått att få veta detta, eller vad deras leksaker kostar.
1 gillning
Jag tycker inte det är så svårt. Glädje uppstår i skillnaden mellan något tråkigt/jobbigt/plågsamt och något kul. Tex när det gäller resan så kanske själva transporten är plågsam men när man väl kommit fram, installerat sig så upplever man glädje eftersom man klarat alla hinder och nått sitt mål som man dessutom trivs på. Att resa innebär också miljöombyte och nya spännande upplevelser vilket jag inte alls har svårt att förstå att folk tycker om. Även om hela resan skulle vara en stor plåga kan man ändå få ut väldigt mycket av den om det inneburit nya erfarenheter och upplevelser. Det är tillfredsställande för många (inkl mig själv) att lära sig nya saker, uppleva nya saker och få nya erfarenheter som utvecklar en som människa. Oavsett om själva aktiviteten varit jobbig till stor del så har den ju också varit spännande och full av utmaningar som man kan känna glädje av