Jag tror det finns en viss genre människor som har intresse just för att samla på sig en massa fordon av olika slag. Eftersom fordon tar stor plats blir det ganska påtagligt när hela deras hustomt är knökfull av fordon. Jag fattar inte heller den grejen och skulle nog bara känna ångest av att ta hand om allt det där men vissa går tydligen igång på det. Sådana här intrsseen verkar vara utbredd främst hos personer med machopersonlighet har jag noterat, men det är förstås inte alltid så.
Men priset då?
Ah, jag förstår vad du menar, man plockar intresse lite efter vad som kan ge lite “status”.
Det kan iof folk med musikintresse och fågelskådning också hålla med, att upplysa alla andra om sitt intresse i tid och otid, men du har absolut en poäng.
Har själv bla bilintresse men har inte ens delat bilder på den på sociala medier.
Kände mig lite träffad här med 12 fordon i Transportstyrelsens app… 
(Dock bara 4 bilar)
Priset på vad? Vad vill du veta om det?
Japp. Grannen har båt, Porsche som sommarbil, pool som är medvetet placerad för att synas från gatan och har självklart sett till att ungarna spelar golf och tennis medan den femton år yngre siikonpumpade frugan kör sin rosa Mini Cooper och får sina läppfillers påfyllda iklädd leopardmönstrat.
Där spenderas inget krut på introverta intressen som fiske och nån j-a fotboll eller andra fattigmanssporter som mina kids håller på med blir det inte tal om 
2 gillningar
Sånt som gör en lycklig/glad, kan man ens mäta det i pengar?
Jag tycker att sålänge det inte går direkt ut över övriga familjen (eller ens egen ekonomi) finns det väl egentligen ingen gräns, men man kan ju alltid diskutera att om man INTE la 50k per år på sitt intresse kunde ju familjen åka på en resa extra istället per år istället (eller motsvarande), där får man hitta en balans som är acceptabel i familjen.
Själv lägger jag undan 3000 per månad till min hobbybil och det är väl rätt rimligt med vår inkomst (70K Netto) i hushållet.
Man lär sig ju med tiden vad man får ut i glädje av olika saker men det är ju ett livslångt lärande och det är nog inte alla som kommit lika långt. Många kör nog mest på de där kickarna som känns roligt för stunden och har någon slags utgångspunkt att ju dyrare desto mer glädje. Det växte jag ifrån i tonåren och man blir lika förvånad varje gång när man upptäcker att vissa i medelåldern eller äldre fortfarande är kvar där
1 gillning
Man kan såklart växi in i och ut ur hobbys precis som allt annat. Jag tror inte att det är en mognadgrej att växa ur dyra hobbies. Många växer in i dem istället. Vissa gör såklart saker för att visa upp dem. Men det betyder inte att de inte också tycker dem är roliga hobbies.
Oavsett vilken hobbie man har vill man gärna ha bra utrustning för den. En hobbykock vill ha bra knivar, en hobbyfiskare vill ha en modern bra båt, en bilentusiast vill ha så bra bil som möjligt utifrån sin smak. Den som inte delar hobbyn kan såklart tro att det bara är för skryt eftersom den själv inte delar faccinationen för grejen.
Dessutom har vi alla ett behov av att förmedla att vi är bra. En del låter kläder och prylarna tala för sig själva, andra väljer att berätta, de som avsagt sig dessa har ett behov att berätta hur dåliga de andra två är och hur bra de är på att inte va såna fast de skulle kunna. Skulle säga att de sistnämda är de som utövar sin form av skryt mest.
2 gillningar
Det är nog ganska utbrett att många tror att det jag berättar om också är det som är mitt största intresse.
Jag har inte berättat för mina grannar att mina huvudintressen är värde nämnvärt mer än de bilar jag har parkerat på uppfart och garage, bilarna är helt enkelt för svåra att hålla hemliga (kan även kollas på Ratsit).
Lyckligtvis, eller kanske naturligt, är mina introverta fritidsintressen också sådana som kan finansiera sig själva. Jag har varit samlare sedan barnsben och samlingarna av frimärken, mynt, vinylskivor och böcker är av en storlek och ålder som gör att jag kan sälja och köpa utan att investera ytterligare kapital.
Dessutom älskar jag att fotografera med professionell utrustning, vilket också kräver en del seriösa investeringar då och då.
För att svara på TS fråga:
Det gör mig glad att det inte är nödvändigt att låna pengar för mina fritidsintressen – det gör mig i allmänhet glad att jag är skuldfri.
Samlingarnas värde ackumulerats under flera decennier och kan i många fall handlas med vinst. Samlingarna ger glädje i att de kan ställas ut, lyssnas på, läsas eller visas för andra som har samma fritidsintressen.
Vilket är anledningen till att mina grannar inte vet, då det förmodligen inte kommer att förstås på annat sätt än att jag har alldeles för mycket pengar.
Identitet är väl en spegling av hur andra ser på en? Om folk inte känner till att man är en bil- eller båtperson så minskar chansen att öppna för samtal och nya kontakter med likasinnade. Den delen av ens identitet försvinner. Man blir mer anonym - på gott och ont.
Vad skulle man tjäna på att hålla sådana intressen hemliga?
1 gillning
Allt beror på vilka intressen det handlar om och i vilket sammanhang de ska avslöjas. I många sammanhang är det betydligt lättare att vara sig själv bland människor man inte känner eller inte vill lära känna.
2 gillningar
Tja, beror på hur man är funtad. Att nämna i förbifarten för kollegor etc att man sprungit en halvmara eller fiskat i helgen är ju en typ av personlighet.
En annan typ av person kanske har större behov att berätta för i princip alla inom hörbart avstånd att ”det är dags att lägga i 40-fotarn”, ”åh så skönt att det äntligen är väder att lufta Ferrarin”, eller varför inte ”amen gud vad trevligt vi hade det på poolpartyt hemma hos oss i helgen, Göran hade ju fixat havskräftor och en fantastisk flaska Cristal som gifte sig uuuuunderbart till ostarna vi privatimporterade från vårt lantställe i Toscana”…
Min poäng är att det påfallande ofta är en viss typ av människor som råkar ha ”intressen” som de tror låter bra, och de används när de söker bekräftelse hos relativt lösa bekanta. Vi har några sådana grannar, men också föräldrar i barnens idrottsföreningar. Fast jag har knäckt koden hur man blir av med dem. En fotbollsmamma fejkgnällde över att det minsann varit nästan alldeles för varmt på familjens resa till Maldiverna. Jag flikade lite försynt in att ”det är nog bara förklimakteriet, ingen fara”. Har sluppit prata eller lyssna på henne i flera månader nu. 
5 gillningar
Jag kan ju tycka att medelklassmännens vurm för all things materialsport är en aning löjlig, men i övrigt tycker jag att det är okej att lägga så mycket man kan avvara på det som ger en mycket tillbaka. Jag har lite hästmänniskor i vänkretsen och det kostar väldigt mycket, men hästmänniskor är ju verkligen hästmänniskor och älskar det de håller på med. Jag är rätt tråkig och älskar böcker, musik och att vara i skogen och det är överlag billiga hobbies.
2 gillningar
Jag med. Men medelklassdamerna är nog inte sämre på att hitta intressen att bränna pengar på. En häst eller nåt, vad vet jag.
3 gillningar
Är dock något djupt osunt med att försöka förmedla att man är ”bra” genom kläder eller prylar, så att påtala (särskilt för ungdomar) hur cringe detta är och samtidigt föregå med gott exempel har ett egenvärde i sig. Det har spridit sig som något slags virus bland yngre att bling-bling och att vara en vandrande reklampelare ses som något positivt.
Ja man behöver absolut tänka sig för hur man gör det. Att va en vandrande julgran är inte optimalt.
Däremot tycker jag inte viljan att visa sin framgång är osund. Det är en del i människans natur. Alla bedömer varandra utifrån first appearance, så att vilja göra det bra är helt naturligt. Det påverkar så mycket i vilket bemötande man får.
Sen bör man göra det med eftertanke
Det jag verkligen vänder mig emot är jantesnobberiet. Dvs man antar att alla som har finare grejer än en själv har dem bara för att skryta och visa att de är finare. Så målar man ut dem som högfärdiga skrytisar och snacka skit om dem och framhäver hur mycket finare människa man själv är som avstår sånt.
I själva verket har många sina grejer för att de älskar dem. Har drömt i många år om att kunna skaffa dem och använder dem med glädje.
De har inte sagt ett högfärdigt ord. Och kan va världens trevligaste. Högfädigheten är en tolkning som man själv gör för att man känner sig överglänst och vill kunna snacka ner dem och framhäva sig själv.
2 gillningar
Amen. 