Igår körde SVTs Ekonomibyrån ett program om nyrikedom, behovet av att visa upp att man har pengar etc. Det var lite spridda trådar i programmet, men jag tyckte ändå det fanns en del intressant med en bra blandning gäster. Kanske för att jag fick min egen förutfattade bild av nyrik medelklass bekräftad kanske? 
Nåväl, döm själva.
7 gillningar
Mjo, fast även om de hade hittat bra motpoler till varandra så fann jag mig inte direkt sympatisera med någon av de (om man bortser från nationalekonomen möjligtvis).
Fast är det egentligen något nytt? Jag minns en del vänners familjer i övre medelklassen på 90-talet som prompt skulle ha fina båtar och tyska premiumbilar på uppfarten så de på ytan såg väldigt “rika” ut. Under ytan så var de skuldsatta över örona och hade det rätt tufft.
Har inte sett programmet, däremot tycker jag att det här inspelet är lite intressant, dvs att nyrika inte längre är vräkiga utan mer hårt arbetande entreprenörer.
1 gillning
En mer öppen diskussion tycker jag bara är av godo. Jmf med hur folk i gemen vägrar diskutera lön.
Det är så spot on givet min snäva kunskapshorisont .
Hur vet du att det var skuldsatta upp över öronen. Berättade de det? Allihop? Jag är lite allergisk mot folk som slänger ur sig den teorin om ALLA som köper något dyrt. Många snålar in och spar till dyra saker.
Jag påstod aldrig allihop, jag påstod att jag hade en del vänner i den övre medelklassen som var det.
Dvs, jag var noga med att påpeka att det var anekdotiskt.
Ja, de berättade det, eller alltså, jag var vän med deras ungar. Yngre är ofta mer filterlösa när det gäller att prata om sånt här.
En av de var en dåvarande flickvän.
Jag hade vänner som hade det bra ställt på riktigt med, och vänner som inte hade det gott ställt som inte försökte påvisa att de hade det heller.
Frågan jag ställde var om något egentligen förändrats sedan dess?
3 gillningar
Jag gillar generellt sett Ekonomibyrån med bra programledare, ämnen och gäster.
Men just det här avsnittet var lite blaha, matchade egentligen inte frågan i titeln och jag är osäker på vad man egentligen kom fram till.
Möjligen var det en intressant reflektion att det är ganska många som blir rika idag utan att ha fått det i arv från föräldrar inom “adeln” utan helt enkelt jobbat sig fram till det på egen hand via smarta affärsidéer och hårt arbete. Detta är väl iofs positivt, alla kan lyckas oavsett bakgrund om man lägger manken till.
3 gillningar
Jag håller på sätt och vis med, men det är väl som med RT-podden, efter X antal program får man tillåta sig att bli lite bredare i begreppet och mer filosofisk… antar ajg. Eller så jagar man bara tittarsiffror.
Oavsett tycker jag det är bra att diskussionen lyfts och att svensson får lite perspektiv på sin Rolex- och Berkin-jakt.
Jag var tvungen att googla på Berkin, hade ingen aning om vad det var. Och någon Rolex-klocka har jag aldrig ägt och kommer sannolikt aldrig att äga. Dyra statusprylar lockar inte mig alls.
6 gillningar
Dito. Fula klockor och fula väskor, sett till genomsnittsdesignen.
Hög igenkänning på detta, framför allt den sista meningen. Undrar vad det är som driver just behovet att “flasha” sin rikedom och varför vi tycker att vissa sätt är acceptabla medan andra räknas som skryt.
Har inte sett avsnittet ännu men jag funderar precis som Esko om det här är en ny företeelse? Både att visa upp en fasad, att leva med höga kostnader men inom sina tillgångar och att det finns de som har det gott ställt men som inte har behov av att visa det.
Det kanske bara är så att folk är olika. Jag erkänner dock att jag känner en viss glädje av vetskapen att KUNNA köpa en Rolex (eller en Berkin…) om jag vill. Och sen dubbel glädje i beslutet att inte behöva eller vilja!
14 gillningar
Det är nog så jävla enkelt faktiskt
Även här kan jag känna igen mig… Jag kan ibland till och med tycka att jag är lite tråkig som inte vill ha en massa saker. Brukar dock landa i att undra varför jag ens tänker så och bara gå vidare med livet. Tror i grunden att en tacksamhet över de saker man faktiskt behöver och vill ha och att värdera andra saker än prylar är de största drivarna.
Min högst personliga upplevelse av de som behöver visa upp en fasad ofta är de som är som mest osäkra i sig själva. Men det är som sagt högst anekdotiskt och min hobbypsykologådra som landat i den analysen.
2 gillningar
Jag tänker att jag bryr mig inte om ifall andra tycker så. “Tråkigheten sitter i betraktarens öga”. Jag sitter här med kläder från Dressman, Ica Maxi och Lidl. Och trivs alldeles utmärkt med dessa val!
3 gillningar
Tack! Ska titta på det. Tror det var @janbolmeson som hade uppe detta tänkvärda citatet i någon tråd 
The most valuable personal finance asset is not needing to impress anyone – Morgan Housel
3 gillningar
Min fru hatar det inför födelsedagen och Jul 
Kan hålla med om att den där känslan av att vilja ha en massa fina prylar, när man varken hade pengar eller prylar, var rätt skön på något sätt.
Min sambo också 
Men hon är väldigt kreativ och brukar lösa det fint iaf, ofta genom en gemensam upplevelse vilket dessutom ger mig långt mycket mer glädje och värde
Haha, exakt så! Nu när jag har möjligheten att faktiskt köpa sakerna så landar jag allt som oftast i “Fast, behöver jag verkligen det här - undrar vad det skulle kosta per gång jag använder det” så skiter jag i det eller köper något billigare istället. Mitt student jag hade slitit sitt hår.
1 gillning
Inget fel på kläder från den sistnämnda, sitter också för närvarande i ett par college shorts därifrån, Ica vet jag inte, men den förstnämnda måste jag ändå få dissa. Illasittande plagg i dålig kvalitet tycker jag.
Haha, vi är många sådana i tråden tror jag.
Exakt så. Jag kan slanta upp för en Tesla också om jag vill, men jag behöver ingen och känner ingen lust alls att ens provköra en. Min gamla skorv duger för mina behov.
Samma här, men det kan ju handla om hur man är byggd etc. Här sitter jag f ö i en skjorta från tiden då Indiska fortfarande hade en herravdelning. 
Det är kul att gå på upptäcksfärd i sina egna garderober…
4 gillningar