Beror väl på vad man köper. Har köpt Jeans från Dressman. Kostade 299 har jag för mig när det var lite nedsatt. Superkvalitet, sitter bra. Inget avsiktligt söndernött eller blekt. Kommer säkert hålla i 5 år minst men köpte på mig 3 par till när jag såg hur bra de första var.
1 gillning
Jeans har jag inte provat, jag har några märken och modeller av jeans som jag gillar, så jag håller mig till de. Köper så sällan nya, så vågar inte testa nytt där. Senast jag köpte nya var 2020.
Har köpt nån skjorta och en jacka därifrån vad jag kan minnas.
Just skjortor, kostym och typen av kläder som säljs där försöker jag förövrigt undvika så gott det går.
Men eftersom de används så sällan kan jag kosta på mig något lite dyrare för att minska vantrivseln vid de tillfällen som kräver sådan klädsel.
Det är så man ska jobba! Jag blir alltid irriterad när jag kommer tillbaka efter tre år och dom inte har modellen kvar. Varför? If it ain’t broken, don’t fix it!
3 gillningar
Varje svensk slänger i snitt 8-10 kg textil varje år. Varje svensk! Hela min garderob vore utrotad på två år om jag höll den takten.
3 gillningar
Jag har ingen klocka. Finns överallt omkring oss samt verktyg som påminner oss om att det är dags.
Det och ett vältränat sinne för tid så klarar man sig utmärkt utan en statussymbol.
Köper nog hellre snygga skjortor för pengarna. Men jag vet att en bred länkklocka anses vara status.
Jag har lagat ett par jeans på hålen i grenen som alltid uppstår. Mest för att jag gillar snittet på dem, det var rätt dyra märkesjeans (kvaliteten är inte nödvändigtvis bättre men jag tycker de är snyggare än Dressmans i snittet) och de hade mer liv kvar och jag inte brukar killskreva på jobbet så lagningen syns. Och skulle någon fråga så kan man undra vad de tittar på egentligen och om de är avundsjuka 
Konceptuellt tror jag programmet är intressant ur en filosofisk synpunkt och i synnerhet i dag.
Slit och släng och status utmanas av både resurshushållningsskäl och rent ekonomiska.
Det är helt sinnesjukt vad vår konsumtion ökat senaste 20 åren och status är kopplat till konsumtion, samtidigt som icke konsumtion OCKSÅ är status på ett sätt. Men iom fossila bränsleeran börjar gå mot sitt slut och energi blir dyrare så måste vi börja prissätta saker för sitt rätta värde och vad är då status?
Är status så oupnåeligt att det saknar relevans , tex överklassens livsstil (då menar jag inte nyrika utan verklig, inavlad överklass med sina later och traditioner) för folk betyder det inget för folk.
Är det statussymboler som är tillgängliga är det kansek en annan sak och i synnerhet som senaste 20 årens ekonomiska utveckling gjort att man kunnat klättra upp på en vinglig statusstege.
1 gillning
Orkade inte titta på hela programmet, kändes så otroligt torrt. Lika torrt som trådar här som samma ämne som återkommer dag efter dag. gäääsp
Nu får ni lugna er lite. 
Detta är ett ganska skrytigt forum. Det är bara det att ni gör det på andra sätt än att ladda upp bilder på er senaste Rolex. Så slå inte er själva på bröstet för mycket. 
Eller, ja, va f-n, gör det förresten. Man ska må bra och vara stolt över sig själv. 
6 gillningar
Torrast av allt är nog inlägg som klagar på torkan.
6 gillningar
Det heter inte skryta. Det heter humblebragging.
9 gillningar
Du tror säkert att jag är någon rik knös som köper nya klockor varje dag och badar i guld? Yea min platt-tv är 14 år gammal och mitt kök och badrum har inte renoverats på 30 år. Brukar handla kläder på Kappahl. Tycker jag detta är filosofiskt intressant? Det gör jag inte, inte på något sätt. Att dessutom komma med lite förtäckt personangrepp gör det hela mer udda.
Nu har väl Blondinbella tappat lite i rikedom på senare år men det är nog få som kan associera sig till hennes liv när hon låg på topp.
Efter skilsmässan har Isabella Löwengrip valt att utöka sitt team runt sig och ersätta ex-maken med flera personer som sköter om hennes hem. I podcasten ”Schulman show” berättar hon att hon bland annat har en hemhjälp på heltid, städning varje dag, en kock som lagar all hennes mat, en assistent som sköter hennes kalender, en person som sköter henens redovisning, en advokat, två fotografer som tar bilderna till bloggen och sociala medier, en person som bokar hennes resor och en make up-artist som sminkar henne varje morgon.
2 gillningar
Det var en kommentar till ditt inlägg som inte tillförde något i diskussionen map din kommentar om att det finns torra trådar. Hur du får det till ett personangrepp förstår jag inte. Var det något personligt i det jag skrev? Däremot var ditt inlägg ett tydligt förtäckt personangrepp mot de som skriver i trådarna.
Om du inte tycker ämnet är intressant eller har överdiskuterats så finns det nog inte så mycket att påpeka det på det sättet du gjorde. Bara undvik tråden istället.
3 gillningar
Fast nog har vi sett den här tendensen till tävlan i vem som bryr sig minst om statusprylar och uppradning av lågpriskedjeinköp i åtminstone 10-15 trådar?
Jag tycker att frågor om rika människor och om det har skett förskjutningar kring vilka typer av människor som samhället premierar är spännande. Jag tror att det är fullt möjligt att de som tidigare tjänade mycket pengar var en annan sort (mer säljartypen?) och att det idag mer bygger på smartness. Men jag kan ha fel. Skulle Bert Karlsson kunna bli framgångsrik idag? Varför har vi just nu så många driftiga teknikentreprenörer efter att i princip ha haft stiltje på den fronten i decennier? Är rikedom annorlunda idag än för 30 år sen?
6 gillningar
Jag tror att Bert-typen kan bli framgångsrika idag också. Men hans sätt “konkurrerar” med andra sätt som inte fanns under hans glansdagar. IT-branschen infiltrerar allt och skapar möjligheter för många fler. Det finns allt färre av Bert’s typ för de som har hans driv och rationalitet hittar andra vägar.
Idag är det väl “inne” att vara smart och ha driv kring hållbarhet och sparsamhet snarare än att vara slösaktig utan hänsyn till andra, naturen, klimatet etc. Inte för alla förstås, en del är fortfarande fast i det gamla och har behov av att visa upp sig med dyraste sportbilarna, dyra kläder, guld, diamanter etc.
Känns bara som att det var länge sen man hörde en framgångssaga som börjar med ”jag satte svenskt rekord i att sälja jultidningar när jag var 9”. Däremot ”jag vann en programmeringstävling som KTH anordnade för skolbarn när jag var 9”…
I betraktarens öga - just precis så -för mig så är det “good enough” med vad det innebär; ica, Coop, byggmax, svt play. Lägg tillvalfri mellanmjölksval…
Sen unnar jag mig en sushilunch “på stan” ngn dag i veckan men det är “good enough” för mig…
Exakt, har löst en undvikande manöver nu.
Jag är den totala motsatsen till de personer som strösslar pengar omkring sig på diverse “statussymboler”. Jag bryr mig inte vad andra tycker om mina dressmankläder, ICA-kalsonger osv. Jag är nog väldigt tråkig på det sättet att jag ser inget värde ia tt ge eller ta emot saker enbart för givandets skull. Ge mig någon meningslös pryl på julafton och jag suckar inombords, "jaha vart ska jag nu förvara denna, eller vad ska jag ha den till. Ett paket kaffe däremot kan göra mig glad, för det är en förbrukningsvara som sparar 30 kr åt mig och som jag har nytta av. Min fru köpte en skjorta till mig för 1500 kr när vi var “nykära” . Dyraste klädesplagg jag någonsin ägt, fick nästan panik, varför ska hon slösa bort så mycket pengar på mig till en skjorta. Herretid. Detta gör såklart att jag har jättesvårt att köpa saker till henne och barnen, jag tänker att vi har så mycket saker redan, behöver inte mer leksaker etc. Blir jätteglad när släktingar kommer med vita kuvert med pengar i istället för ytterligare en byggsats eller docka, saker som vi redan drunknar i. Jag är i skälen minimalist. Min fru gillar saker, haha. Jag plockar undan, hon ställer fram.
Vad lägger jag pengar på då? Att spara gör mig glad i skälen på ett sätt som ett prylinköp aldrig kan göra. Avkoppling gör mig glad, att kunna ta en semesterdag en vanlig tisdag, lämna barnen hos farmor&farfar så jag kan gå där hemma helt själv i mysbyxor, fixa diverse smågrejor, klippa gräset, städa, spela lite datorspel etc, det är för mig otrolig vardagslyx på julafton-nivå. Att resa gör mig också glad, speciellt om det är till ett ställe där man kan få lite “vardagslyx”, som ett spa, god mat, upplevelser. Även om spa-hotell är löjligt överskattade var det helt underbart med en övernattning på Yasuragi bara frugan och jag, att kunna ligga ute i en pool med 40 grader och titta på finlandsfärjorna när de glider förbi, helt stilla, med enbart regndropparnas nedslag som sällskap. Värt varenda krona.
Att få aktieutdelningar är även den en av de bästa presenter jag kan få, lite som vår gode vän Rockefeller ungefär sa… “the only thing that really gives me pleasure is to see the dividends coming in”…
/
4 gillningar
Jag förstår inte riktigt varför köp av ”lyxiga” för några prylar bedöms endast som skryt och status-symboler.
Jag resonerar precis som många andra, jag glädjer mig ofta med kunskapen att jag kan köpa en Rolex, jag kan köpa en Cayenne osv men kommer jag använda det och varför vill jag göra detta köpet? Kan jag inte övertyga mig själv att det lönar sig så gör jag inte det och ser gärna hur pengarna ökar istället.
MEN!
Är det alltid så?
Ja, jag spenderar en del på resande i hela världen. Ja, jag flyger Biz from time to time. Gör jag det för status? Nej! Jag gör det för att jag känner stt det faktiskt GER mig saker som inte alltid går att mäta. Hur kan man mäta energin som en resa i en annan kultur ger MIG? Inspiration den ger mig till att skapa nåt nytt, uppskatta det jag har eller inspirera någon väl där att göra något som tillför värde?
Ja, jag ska uppgraderar min båt till en större! Är det för att visa rikedom? NEJ!
Är det för att jag har 2 små barn som älskar havet och vill skapa minner med dom i en miljö som inspirerar mig och min familj där vi kommer skapa minner för livet? JA!
Att tänka på hur pengarna hade kunnat öka istället i all era och jag fortsätter med det men samtidigt när jag sitter i livets höst så vill jag inte sitta på en strand över en Aperol Spritz och tänka ”vad bra jag sparade hela mitt liv, jag tog endast kloka ekonomiska beslut”, jag vill istället tänka ”shit vilka år, vilka erfarenheter, vilka upplevelser, vilka skratt jag har haft med min familj utan att äventyra vår ekonomiska framtid”!
Ser jag ut som en skrytj***lför att jag väljer att spendera på något som nån annan inte hade spenderat?
Ja då bjuder jag på det
13 gillningar