FRÅGA: Hur ser ni på kopplingen mellan konsumtion och identitet?
Jag är ute efter era personliga reflektioner, inte efter vad forskning säger eller dylikt. Jag tror att många (?) konsumerar vissa saker för att, (medvetet eller undermedvetet), bygga eller förstärka sin identitet (för sig själva eller för andra).
Några (lite spicy) exempel skulle kunna vara:
BMW för att jag är så sån som gillar bilar och att köra (och rik)
Nocco, för jag tränar
Tribal tattos för jag är tuff (OK detta var tidigt 2000, eller 2010 ?)
men det kan även vara saker som:
Köper begagnat och cyklar för jag månar om miljön
Äter ute för jag är social
Klipper med manuell gräsklippare för jag värnar miljön och är stark
Mina tankar:
I många av dessa konsumtionsmönster är vi ute efter något reellt,(BMW kanske är bra att köra på riktigt - skapa seperat tråd föratt bråka mellan BMW, Mersa och Audi tack!), men att det även finns en identitetskomponent/ Signaleringskomponent.
Jag har gradvis försökt att jobba med mig själv och se till att jag inte köper för dyra saker i onödan eller överkonsumerar onödiga saker pga av identitetskomponenten.
Man kan säga att externt så signalrerar jag kanske identiteten “bryr sig inte” (om exvis kläder) i många avseeenden, men internt, till mig själv, så signalerar jag identiteten “Den rationelle spenderaren”
Rätt eller fel är en smaksak.
Försök beskriva hur ni tänker och inte dissa varandra i tråden nu
Jag har lite för lätt att konsumera saker utifrån vilka aktiviteter jag skulle vilja ägna mer tid åt. Till exempel så vill jag vara mera i naturen så jag köper friluftsgrejjer. Sen blir det ju inte mer tid i naturen bara för att jag äger mycket saker som passar för den aktiviteten. Däremot köper jag inte saker för att andra ska uppfatta mig som framgångsrik eller dylikt.
Det här får jag inte ihop, för BMW-förare är välkända för att aldrig använda blinkers. Hade de BMW för att signalera så skulle de snarare köra med blinkers på hela tiden.
Ja, men det är möjligt att jag klär mig och äger saker som gör att jag framstår som en uteliggare för att jag vill att andra ska se mig så. Lite som min barndomsidol Columbo
Tycker det är svårt att förstå frågeställningen kopplat till exemplen. Så vi verkar ha olika referensramar. Både BMW, Nocco och att köpa begagnat, är rationella beslut för mig:
Det går att köpa en riktigt rolig begagnad BMW för samma pengar som en ny Skoda. Det är enklare att köpa en Nocco än att ta med koffeintablett och kolsyrat vatten smaksatt med Fun Light. Och det är billigare (nästan helt utan kompromiss) att köpa en begagnad gästsäng jämfört med en ny.
Hur som helst. Min hypotes är att “alla” i grund och botten försöker köpa saker som löser deras problem och uppfyller deras mål. Utan att betala för mycket i onödan. Sedan kan man diskutera i hur stor utsträckning man själv anser att de begår misstag. Att de blir lyckligare av en billig rallybil än en BMW, att de inte behöver koffein bara för att det ger lite förbättrad prestation vid konditionsträning, osv. osv.
Det är intressanta observationer. Jag har två exempel.
På mitt gym har jag noterat att det står nästan uteslutande dyra bilar på parkeringen. Jag tvivlar att alla äger sina bilar och i många fall är det pappas. Men det skapar en viss identitet helt klart. Jag noterade även att en specifik dag då det var “mindre accepterat” att träna pga. andra omständigheter så var det ingen fin bil på parkeringen, utan då stod några vanliga bilar där. Min tolkning var att det inte passade en viss grupp att vara där just den dagen, men kan ju hända att personer inom denna grupp faktiskt prioriterar annat.
Att köpa och visa upp dyra bilar eller liknande, är det samma sak som skryt? Jag läste att nån tyckte det var så osexigt med någon som berättar att dom har fint jobb och tjänar mycket, liksom skryter om det. Fast samtidigt är snål och inte bjuder eller unnar sig. Jag har lite svårt med min “identitet” iom att jag tjänat ihop till ett större kapital genom att göra kompromisser. Däremot verkar det sällan vara speciellt sexigt att ha några miljoner placerat kontra att ha en cool bil.
Sen är så klart alla olika och man behöver inte imponera på alla och speciellt inte dom med andra värderingar. Fast det är ändå intressanta tankar som skapar denna identitet.
Är det inte en funktion att uppfylla en viss känsla då? Det finns ju mycket vi är beredda att betala för bara för att det känns bra en stund. Är det så annorlunda att köpa en god bärs och bli lite full, och att köra runt i en bil man drömt om?
Handlar second hand för jag älskar det! Gillar unik stil, miljö, billigt och det går till bra syften. Vad finns att inte gilla med det? Det ger mig de kickar jag vill ha och är bättre än alternativen.
Man kan ju lösa ett problem man själv inte är medveten om att man har, till exempel att man vill ha en frän bil som folk lägger märke till, genom att köpa en BMW.
Jag gillar att köpa kläder och smycken lite då och då, för att få känna mig fin. Jag köper aldrig märkesgrejer, köper hellre tre tröjor på HM än en dyr tröja på en märkesbutik. Sen ser jag inte heller skillnad på en H&M och en Ralph Lauren så jag har inte förstånd att uppskatta skillnaden.
Jag är rätt pank, men även om jag skulle bli rik så skulle jag ändå handla på HM och inte på fina gatan. Jag konsumerar för att känna mig piffig. Det är stilen och inte märket jag betalar för. Samma gäller för klockor, bilar, ljud, allt. Jag lyckas inte få den där dragningen till ett varumärke.
Förlåt, men med Nocco signalerar du bara till andra på gymmet att du inte förstår träningsnutrition, det är en typisk dryck för gymnybörjare.
Om du vill förstärka din identitet, gå alltid till gymmet med en hemmagjord (pre)workout‑dryck, så att alla omedelbart ser att du tar styrketräningen på allvar och inte är någon som inte har koll på grejen. Koffein, kreatin, citrullinmalat, beta‑alanin osv. är det som verkligen förstärker din identitet - inte någon reklamdryck.
Att visa upp något dyrt för andra ökar inte automatiskt ditt värde - det kan ibland fungera precis tvärtom och signalera att du ännu inte är “där uppe”, om du förstår vad jag menar.
Att inte köpa och konsumera är också en konsumptionsmönster som är kopplad till ens identitet. Jag är exempelvis obekväm med att konsumera och jobbar aktivt att konsumera mer och glädjas av det konsumptionen ger.
Tänkte precis säga det. Alla säger vi alltid något om oss själva i det vi konsumerar. Oavsett om det så är att vi knappt konsumerar alls, vilket sticker ut rätt jäkla mycket i samhället när allt kommer kring
Själv köper jag exempelvis kläder väldigt mycket efter funktion. ”ICA Basic” helt enkelt. Men det i sig sticker ju ut lite att inte vilja signalera så mycket, när de flesta andra signalerar
Men visst, det finns väl några märken av kvalitetsprodukter som jag aktivt gillar att köpa lite både för märke och funktion. Tex Fjällräven-produkter som man faktiskt tar hand om. Även om kvaliteten kanske inte är som 50 år sedan just där (?). Men ändå.
Funktion är iaf ledordet för mig. Ägde Toyota när jag hade bil också. Självklart, bilarnas ICA Basic
Alla de här exemplen (och fler därtill) tycker jag är relativt valida på gruppnivå. Jag undviker allesammans, i mångt och mycket för att jag inte alls identifierar med det och därmed inte heller vill signalera den sortens “identitet”.
Det var lätt att svara på, men precis som @Gabriel är inne på så blir det betydligt svårare att svara på varför jag inte vill det och än värre blir det att svara på vad jag därigenom i så fall faktiskt signalerar.
Jag tror iof inte jag signalerar uteliggare och det har jag ju ingen önskan att göra heller, men en liten gnutta åt det hållet är det kanske trots allt
Jag tror man ska vara försiktig med att blanda ihop identitet och “signalera”. Signalen som mottas avkrypteras av mottagaren som bildar sig en egen uppfattning. Det är intressant att bygga identitet, för det gör vi alla på ett eller annat sätt genom konsumtion, men man ska nog inte göra så många antaganden kring hur identiteten uppfattas. Så fort man köper något, klär sig i något, kör något för att förmedla och projicera ska man nog uteslutande anta att det är exakt så INGEN uppfattar det.
Min poäng var inte att “endera signaleraeller rationellt”, om du gillar BMW och det är värt det för dig så kör på det. Jag tycker tribal tattoes är snygga (men jag förväntar mig att de killarna kan göra lite motstånd om jag brottas med dem med… ), så de vara bara exempel på signalering, inte på irrationalitet
jaghålller med: Det kan vara samma sak: “jag är en sån somunnar mig en bärs på stan” kan vara ett sätt att defiiera identitet (eller så tog hen bara en bärs utan koppling till identitet)
Fattar.
Man kan signalera en sak tillsig själv, tro att man signalerar en annan och i verkligenheten signalera en sak till grupp A och en helt annat till grupp B.
Tribals kan ju exepelvis signalera något annat än “jag kan slåss” även om ja, på skoj, tycker man måste kunna slåss för att “få” ha dem (
Jätteintressant frågeställning. Spontant skulle jag säga att jag inte försöker signalera nått. Samtidigt är jag nog rätt nöjd att det står en merca på parkeringen. Och jag beställer gärna några väl valda rea-plagg från GANT, Tommy Hilfiger etc men kan inte tänka mig att beställa nått från Temu. Så även om jag inte vill erkänna att jag bryr mig om hur folk ser mig så är det nog jäkligt viktigt
), så de vara bara exempel på signalering, inte på irrationalitet