Pengar vs status

Vet inte om jag blivit så mycket klokare men vetskapen om att jag kan säga upp mig när jag vill utan att ha ett annat jobb gör att jag kan ha mer överseende tror jag. Maktbalansen suddas ut lite när man inte är beroende av jobbet.

2 gillningar

Går det inte dela upp lite? T.ex göra skillnad på:

  • Upplevd status

Livsviktigt för människor. Utanförskap, ensamhet och låg status ger fysiska åkommor. Sömnbrist, håravfall, smärta, dålig aptit, sämre immunförsvar, orkeslöshet o.s.v. Psykosomatiska besvär.

Det är lätt att fnysa åt status som något vulgärt, men faktisk upplevd status är otroligt viktigt.

  • Faktisk status

Vad andra tycker.

Det handlar nog mer om hur man för sig och vad man gör för andra än om prylar. Det är snarare hyffs som ger de goda familjerelationerna och vänskapsbanden. Prestationer, ansträngning och uppoffringar som gynnar gruppen om man talar om arbetsliv eller föreningar.

  • Avund

Jag tänker att det ts pratar om som statusjakt kanske är en omskrivning av de känslor prylarna väcker inom ts själv. Folks intentioner kanske inte är att bygga status, men det kan ju ändå väcka ändå något hos omgivningen.

  1. Jag köpte t.ex min bil just för jag tyckte den var modest. Anonym. Inget märkvärdigt alls. Men jag har träffat folk på fester som har det som livsuppgift att skaffa just den bilen. Min ambition har alltså varit motsatsen till att ha bilen som statussymbol. Ändå misstolkas det.

  2. Mina föräldrar har försökt tona ner sin förmögenhet genom att bo i ett vanligt villakvarter. Men vissa klasskompisar under uppväxten har tolkat det som stans “fina” område. De har gjort tolkningen att det är skrythus när ambitionen egentligen varit den motsatta.

  3. Samma sak när jag och min partner köpte hus. Vi valde ett lättskött hus nära våra jobb, men ett par vänner vi hade över när vi nyss köpt huset hintade om “keeping up with the Jonses” o.s.v. Hade vi köpt hus för att skryta hade vi kunnat bränna många ggr mer på boende.

Ta Salieri i filmen om Mozart. Mozart försökte inte väcka avund eller bygga status. Han utnyttjades väl snarare för sina förmågor? Ändå väckte han avund hos Salieri och säkert många andra. Inga jämförelser i övrigt, såklart. Jag menar bara att statusjakt är en tolkning som inte säkert stämmer.

  • Statusprylar

Visst, prylar kanske påverkar någons första intryck, men det låter rätt ineffektivt att jaga sann status eller självupplevd status den vägen. Om det inte är ett rent pr-grepp för att måla en image inför en viss målgrupp. Om man är kändis eller influencer och har det som yrke alltså. Då kanske man vill väcka just känsla av avund eller inspiration för att få uppmärksamhet och följare. Men det är ju ett jobb eller sidoinkomst isf.

2 gillningar

Skiter fullständigt i status. Pengar är bra för att ha makt över i första hand sitt eget liv. Idag är den typen av frihet viktigare än någonsin.

Ingvar Kamprad bör vara varje persons förebild.

6 gillningar

Den suddas ut väldigt mycket.

I omorganisationen vi har haft på jobbet försökte de tvångskommendera fyra personer till ett helt annat jobb på en helt annan arbetsplats. Jag kunde direkt säga ABSOLUT INTE och som tur är har även de andra nu också löst det. Vi tog kommandot över makten så nu får de lösa det på något annat sätt.

Bra att det löste sig. Jag har haft några dåliga chefer genom åren och tyvärr är det ofta medarbetarna som får ta smällen.

Jag hade en chef för några år sedan som var direkt olämplig som chef, vilket hela arbetsgruppen var enig om. Vid ett möte med områdeschef, hr och facket sa områdeschefen att hon var tvungen att backa upp vår chef eftersom hon hade anställt henne. De enda som stannade var de som snart skulle gå i pension resten slutade…

2 gillningar

Jag tänker att i princip ingen är helt immun mot impulsen att vilja mäta sig med andra eller passa in. Jag kan känna en press att konsumera mer än jag gör, både när det gäller boende och andra ting. Jag lyckas i regel stå emot eftersom jag egentligen vet att det inte är viktigt för mig men jag är inte opåverkad. Jag kan längta ut på landet (är från en by, vi hade litet jordbruk) pga jag upplever mitt nuvarande sammanhang som mer hetsigt på åka utomlands-fronten osv. Eller så kanske det har att göra med nån sorts klassresa där jag inte känner mig helt hemma.

9 gillningar

Precis så tror jag också att det förhåller sig.

Många som väljer att plastikoperera sig hävdar att de står 100% fria från yttre påverkan i sitt beslut.

De är mycket angelägna om att påpeka att det inte finns ett tillstymmelse till samband med rådande skönhetsideal, reklam, sociala medier, fikabordssnack om vilken snygg kropp någon har, TV-program etc.

Det finns också människor som på motsvarande sätt hävdar att de är bergsäkra på att de aldrig någonsin låtit sig påverkas av reklam inför inköp av en vara.

Jag köper inte det resonemanget. Min övertygelse är att vi alla i någon utsträckning påverkas av vår omgivning. Allt annat ter sig för mig osannolikt.

11 gillningar

Håller med, men det man kan göra är att välja sina sammanhang med omsorg. T ex, att ha dyr bil upplever inte jag som status i min bekantskapskrets. Jag känner ingen som kör Tesla, eller stor dyr SUV. Dom som har bil har en normal bruksbil.

1 gillning

Intressant tråd. Jag är helt ointresserad av att verka hipp och ha dyra prylar, fint hus, fin bil osv. Jag värderar helt klart högre att kunna resa till solen på vintern. :sunglasses:

Dessutom är det bra verka fattig när man kör “stealth wealth”.

1 gillning

Hej allihopa!

Det här är faktiskt första gången jag skriver något här på forumet, även om jag har följt diskussionerna i flera år.

Jag är lite osäker på om det bryter mot någon policy att länka till ett avsnitt av P3 Dystopia-podden (admin får gärna ta bort inlägget om det inte är okej). Men jag tycker verkligen att det här avsnittet passar perfekt in i den diskussion som pågår just nu.
https://open.spotify.com/episode/1UZ1SDxTk0GZ5uhjMGfCQX?si=UCWy4TDfRxGNn3guzNIdLQ

//S

1 gillning

Du får gärna länka till någon öppen sida/app (ex SR:s egen) eller namedroppa avsnittet.

1 gillning

Ja, det finns nog alltid någon slags impuls att mäta och jämföra sig med andra men jag tror den är olika stark hos olika personer och framförallt olika stark inom olika områden. Att mäta sig med prylar och utseende är verkligen noll impuls för min del. Om det är något jag mäter och jämför mig med andra kring så skulle det i sådana fall vara allmänbildning, världsvana, kunskap, social kompetens, humor, kreativitet, intellekt osv. Kanske inte på det viset att jag prompt ska hävda mig utan mer att jag kanske mer eller mindre medvetet rangordnar andra utifrån det och att jag värdesätter mig själv och andra efter sådana aspekter. Vad de har för märke på bilen är totalt irrelevant

4 gillningar

För mig är det inte hög status att ha en dyr, fin bil men tvärtom. En riktigt sunkig bil, speciellt om det är smutsig och skräpig inuti, betyder låg status.

2 gillningar

Jag skulle tro att det mesta kommer inifrån.

Om man verkligen VILL ha en massa coola prylar, fint hus osv och har råd att betala för det så är det väl jättebra.

Om man kanske varken vill eller har råd men ändå hamnar i jakten och känner att man måste för att duga eller se bra ut så är det lite sorgligt.

Det allra bästa, tycker jag, är att vara så trygg i sig själv så man lever precis så som man vill utan tankar på vad andra tycker och förväntar sig.

Spara, slösa, skänk bort eller vad som faller en in utifrån de förutsättningar man har.

5 gillningar

Tycker du? Jag tycker det är precis tvärtom. Har aldrig varit så nöjd och stolt över en bil som när jag hade en gammal, sunkig och smutsig bil. Extra tillfredsställande är det när man bor i det där dyra villakvarteret där alla har nya fina bilar. Det är lite som att ge fingret åt dem på något sätt. På så sätt är jag nog också lite ytlig :slight_smile:

10 gillningar

Jo vi är ju flockdjur så självklart jämför vi oss i någon mån med andra inom de områden vi själva värdesätter…

Vad gäller utseende så jämför jag nog främst hur vältränad jag är i jämförelse med andra. Det är inte utseendet i sig utan att det krävs disciplin och många timmar på gymmet bakom en vältränad kropp som ger det status i mina ögon.
Sen tycker jag att hög arbetsmoral ger status och då menar jag inte att man ska jobba 80 timmars veckor utan att man inte lider av fredagssjukan eller tar en rekreationsvecka då och då…

2 gillningar

Pengar kan alltid användas för att skaffa sig status, men status betyder inte alltid att man har pengar.

Även den mest inhumana och smutsiga oljeprins kommer behandlas som en legend oavsett vad folk tycker, money talks.
Samtidigt kan personer med högst anseende leva ytterst filantropiskt eller rentav ha gott anseende utan att vara välbetalda.

För egen del så är jag inte rik, inte ens nästan. Jobbar på golvet inom vården och lönen är därefter, sämsta månaden förra året gav 12 500kr i handen trots 90% arbetsgrad.

Det sagt så finns status. Status utifrån andra uppdrag och sysslor, inte så mycket ekonomisk utdelning men ett stort ansvar och ett krav att kunna vara tillgänglig och svara på allsköns frågor om högt och lågt…
Men det är ändå inte statusen i sig som lockar, det är utmaningen och ansvaret. Det är att vara något mer, att få prestera under press och leverera. Det är att leva upp till förväntningarna från vänner och allmänhet. Det är att leva!

Så ingen Ferrari för min del. Hellre status, men bättre än så är att få utmaningar och möjligheten att växa inom en roll.
Att kunna förvalta ett förtroende och skickliggöras ger mer för mig, än summan på mitt ISK eller finaste titeln jag kan klämma in på LinkedIn.

1 gillning

Samtidigt är det ju svårt för den utomstående att veta om de jagar det endast för att kunna visa upp det inför den lilla skara som anser det som status eller av någon annan anledning.
Precis lika lite som man kan veta om nån skaffar en badtunna för att det är skönt att bada i den, eller för att imponera på grannarna.

Rent spontant tycker jag nog en badtunna verkar ha mer praktiska användningsområden än gamla frimärken och lok.
Så, om jag bara skulle se andras ageranden efter mina egna preferenser så skulle det helt klart tyda på att frimärksamlaren måste vara den som söker status och uppskattning av andra mest, vad ska man annars ha gamla frimärken till?

Som tur är kan jag (om än med lite ansträngning) föreställa mig att andras preferenser ser annorlunda ut än mina egna.

2 gillningar

Motiveringen till varför någon har skaffat något och inte inget eller något annat är sällan uppenbar. Tycker själv att det är bäst att fråga kring beslutet för att förstå bättre. Emotionell motivering (“gillar”, “vill ha” eller “snygg”) går inte att diskutera men ger information kring beslutsprocessen.

Exempelvis så kan det vara så att den dyraste bilen är subjektivt också snyggast och har alla funktioner just jag “behöver”. Det är mycket sannolikt att det ekonomiska inte spelade någon roll i beslutsprocessen, om pga pengar i överflöde eller avsaknad av ekonomiskt intresse/kontroll är såklart svårbedömt om man inte känner till personens ekonomi.