Hjälper nära anhörig 80+ med att se över privatekonomin och placering av ett kapital runt miljonen.
SEB har rekommenderat vederbörande att placera nästan allt i en traditionell KF (tidsbegränsad kapitallivränta med återbetalningsskydd). Årliga avgifterna är drygt 10’000 i form av förvaltningsavgift, försäkringsskydd och avkastningsskydd. Verkar dyrt tycker jag. Resten finns på sparkonto med noll ränta liksom oinvesterade pengar på ett ISK.
Hur bör man tänka kring placeringar för äldre person? Vederbörande vill som pensionär ha trygghet och buffert men ser inget behov av att ta av pengarna för det dagliga behovet, mest ifall att.
Kan det vara så att sparkonto med insättningsgaranti kan vara ett alternativ för den ena bufferthinken? Eller finns en annan KF som är billigare och smartare? SEB:s KF-produkt har man ingen insyn i vad gäller val av fonder etc.
En del tänker jag bör investeras för att faktiskt få lite avkastning - kanske i form av breda indexfonder eller liknande. Ingen lekhink för gamlingen.
Skulle defintivt satt de på räntebärande sparkonto med insättningsgarati om det är för en 80-årig persons trygghet/buffert för egen konsumtion. Vilket jag antar innebär de närmaste 1-5åren.
Vill personen främst att det är för framtida arv kanske det vore bättre att delvis börja föra över de redan nu? Förutsatt att alla är med på det och alla är vid sina sinnens fulla bruk.
Blir ju annars väldigt svårt sia om tidshorizont vid 80+ålder. Statistiskt sett så är det inte så många år kvar med aktivt/piggt leverne. Så hoppas ändå åldringen unnar sig saker i närtid.
Jag håller nog med Erik, men det beror lite på vad kapitalet är till för.
Är det till för att trygga upp den anhörigas ekonomi eller är det till för att ge vidare kapitalet i arv.
Om det är trygghet tycker jag absolut man bör fundera över om man ska ha dem på börsen alls.
Nu vet jag inget om den anhörigas övriga ekonomi men räknar man lite snabbt så kan kapitalet på 1Mkr ge dryga 3300 kr i tillskott varje månad i 25 år bara genom att äta upp kapitalet. Behöver den anhöriga verkligen mer än så?
Mitt råd till en anhörig i samma situation skulle vara att använda de 3300 kr till att skapa guldkant i dess dagliga tillvaro, gå på fin restaurang, köpa något superexlusivt vin, åka luftballong, åka limousine. Hjälp den göra upp en lista på saker som den anhöriga gjort alldeles för sällan eller aldrig. Den har säkerligen förtjänat att få känna sig lite extra ompysslad och uppmärksammad. Vad skulle vara mer värdefullt än att placera pengarna på den anhöriga själv.
Jag förvaltar ett kapital åt min mor. Sparandet är inte till för något särskilt utan fungerar mest som en förvaringsplats för ett framtida arv och samtidigt en ekonomisk buffert. Min mor har pension som täcker de normala kostnaderna men inte så mycket mer. Skulle hon vilja renovera lite, göra en resa, köpa någon dyrare pryl etc. så täcks det inte av pensionen. Genom att hon har utdelningar på åtminstone 80 tkr per år så får hon ett potentiellt mycket betydande tillskott som kan täcka sådana saker. För det mesta går utdelningarna in i sparandet.
Min mors portfölj består av en stor post SBB D samt ett antal poster i stabila och tråkiga bolag inom finans, telekom, livsmedel och sådana saker. Hon har också en post i XACT Högutdelande.
SBB D uppfattar jag som ett bra alternativ men det är förstås bra att diversifiera portföljen. XACT Högutdelande är också bra. En nackdel här är att dessa saker precis som börsen i stort är högt värderade. Det är krasst sett inte den optimala tidpunkten att köpa nu, främst kopplat till det superlåga ränteläget.
Jag tycker generellt att det bästa med större kapital är att försöka skapa viss avkastning och använda den, hellre än att förbruka kapitalet. Det här är dock en subjektiv bild och inte någon rekommendation.
I första hand avses inte för egen konsumtion (det dagliga in/utflödet räcker) utan ffa som buffert/förvaring och så småningom arv till efterlevande.
KF, som pengarna redan placerats i sedan tre år visar det sig, har avkastat ca 5% det senaste året, avgiften ligger på 1,3% så sammantaget går det ju åt rått håll men kanske kunde varit bättre? Jag vet inte hur pengarna i KF placeras av banken (dålig insyn) men det klassas som en traditionell försäkring med låg risk (nivå 3). Om inget ändras kommer utbetalningar att börja ske inom kort, vilket vi inte bedömer behövs.
Är därför inne på Jens ansats i att försöka skapa långsiktig tillväxt, och kanske lite utdelningar. Inte konsumera i första hand. En del kan sättas på sparkonto med lite bättre ränta för snabb åtkomst vid behov. Synpunkter?
Den modell jag har valt för min mors räkning har så långt fungerat väldigt bra. Iom att hon inte har några behov av pengar nu går det ju bra att vara långsiktig. Samtidigt är hennes riskvilja inte så stor och jag har anpassat innehaven till det.
I dagsläget framstår så kallade defensiva aktier som en lämplig inriktning. De lär gå ner som allt annat vid en ev. börskrasch men sannolikt mindre än haussade tillväxtbolag. Att satsa på indexfonder är också en variant som absolut är lämplig långsiktigt. Jag uppfattar den där KF-produkten som något skumt och dyrt.