Jag är ny på forumet och har varit en passiv sparare i ett antal år.
Jag är nyfiken på om (@janbolmeson och @carolinebolmeson) finns något avsnitt som handlar om en person som plötsligt får en stor förmögenhet pga försäljning av bolag som man byggt upp över tid?
Det vill säga en entreprenör där ide och syfte har varit viktigast under resan och där förmögenheten blivit en tillfällighet. Blod, svett och tårar från noll helt enkelt.
Jag skulle tycka att det skulle vara intressant att höra hur man känner kring pengar och hur man hanterar rastlösheten jag kan tänka mig infinner sig.
Förändrar en stor förmögenhet framtida ideer?
Har man samma kreativa inställning kring företagande?
Blir man en mer vill ha mer person eller behåller man sitt tänk trots att uppförsbacken blir mindre brant med kapital?
Det kanske finns någon här på forumet som gjort en liknande resa och det skulle vara intressant att höra hur man tänker efter man gjort en exit och ska navigera efter det.
Som jag ser det så ger en stor förmögenhet dig bara möjlighet att förstärka vem du redan är. Har du tur så ser du din exit framför dig och kan planera därefter. Känner de där exiten kom nästan från ingenstans och det blir jobbigare att hantera det då.
För mig så var det som du beskriver, pengarna i företaget var aldrig drivkraften utan snarare att ha ett spännande jobb som man kunde leva på. Efter min exit för ett antal år sedan så såg jag däremot inte någon mening att skapa något nytt företag, det är för mycket stress och måsten för att det ska vara värt det. Ekonomiskt så är det också meningslöst så enda anledningen skulle vara om man brann för just att driva ett företag i sig. Säkert många som gör det men som det är nu så är det inget för mig. Känner däremot dem som direkt kastat sig in i nästa företag.
Innan exiten så jobbade jag mot FIRE och hade likt andra här ett specifikt kapital mål. Mål som man flyttade fram allt efter som “Ska bara jobba något år till så är man säker”.
Nu när det nästan inte finns några ekonomiska hinder för vad som helst så går jag mer mot välgörenhet för att hitta mening i vardagen.
Intressant!
Jag antar att iden angående FIRE uppkommer när man börjar se att det går rätt snabbt efter ett antal givande år i ett bolag man eventuellt även kommer att kunna sälja vid ett tillfälle.
Det finns ju såklart många olika vägar man kan välja vid ett sådant vägskäl, högst personligt.
Jag tror att jag skulle tänka som dig ifall jag skulle sitta i den situationen.
Det jag lite fiskar efter är hur den kreativa tanken skadas eller förstärks med hjälp av kapital.
Första gången man väljer att göra det man tror på för att det fanns en genuint intresse och det var viktigare att produkten/processen/strukturen var fulländad än att ta beslut som kanske rubbade ekonomiska flödet på kortsikt men på långsikt eventuellt stärker ett företag/varumärke.
När man sedan gjort resan och man är en person som drivs av att bygga bolag/varumärken, börjar då tillväxt banan bli viktigare än kärnan i bolaget dvs idéen.
Varför jag ens skriver i forumet angående detta är för att jag upplever att många bolag idag helt enkelt har blivit mer penga drivna och frågan angående tillväxtbana och potential är större än den kreativa tanken där allt kanske startade.
Är det så, vad gör då det med företagandet och den kreativa tanken på långsikt om ens mål från början är först och främst en tillväxtbana att följa istället för att tillväxten blir organisk.
Och vad signalerar det till nya entrepenörer om miljön i näringslivet har ändrats på grund av detta?
Vet inte om detta stämmer men ville bara slänga ut frågan och se om det är någon annan som tänkt i sammanbana.
FIRE tänket kom upp tidigare när man insåg att man inte vill jobba tills man är över 70 oavsett vad som händer med företaget. Men det har också hjälpt en mycket när exiten väl kom för ekonomi intresset var redan igång då. Man hade då också redan bränt sig tidigare så man slapp gör det med exit kapitalet.
Beror helt på vad för bolag du startar. Är det framför allt ett bolag du kan driva utan extern kapital så lär du kunna gå lugnt fram. Men många behöver externt kapital och affärsänglar förväntar sig en avkastning lika väl som vi förväntar oss det från våra index investeringar. Många har också regler som säger att de måste sälja av inom X år. Som almi har 5-7 år.
Bolag som startas endast för att tjäna pengar tror jag däremot har det mycket svårare men det är framför allt av att de saknar en riktigt drivkraft bakom. Någon eller några som ger företaget allt för det är deras dröm. Det är inspirerande när man träffar de som brinner för vad det nu än är företaget gör, oavsett vad det nu må vara.
