Det där resonemanget kastas ofta omkring. Vid första anblick verkar det som ett supertips, men funderar man så tycker jag inte riktigt att det funkar. Det blir kostnader, och en fond har svängningar. Vissa mer än andra. Ska du byta bort en fond som svänger kraftigare på lågkurs mot en annan som inte svänger lika mycket? Bara bra om man väntar på nästa sväng.
Eller ta din Tesla till exempel. Du har sagt att det bli blr ingen ny när leasingen går ut. Så varför lämnar du inte tillbaka den nu? Du hade inte skaffat Tesla idag…
Men tillbaka till frågeställningen. För 10+ år sedan var det nog inte en så dålig deal. Det fanns inte lika stort urval av billiga indexfonder även om det fanns var det nog inte lika accepterat. Idag får du lätt en bra portfölj med två indexfonder Global/Räntor till en bråkdel av priset.
Någon gång ska du sälja och betala skatt. Mer viktigt är en bra billig fond över lång tid. Själv hade jag bytt. Kanske tillochmed fundera på att byta till ISK (om den inte redan ligger där)
Jag påstår att det inte spelar någon roll vad värdet är på det befintliga innehavet (eftersom jag ändå inte kan förutsäga framtiden). Att då behålla det för att “det är lågt” då tar jag en tajming-bet vilket vi vet är ganska kass i nästan alla fall.
Du får gärna utveckla, hänger som sagt inte med.
Intressant att föra över det i denna domänen. Men här upplever jag att det uppstår en ganska tydlig alternativkostnad som är förutsägbar / definerbar eftersom jag inte behöver förutsäga framtiden i någon större utsträckning.
Nej, jag kommer inte byta till någon ny bil, men just nu är game plan att behålla Teslan, men jag kommer ta hjälp av @Skogstomten för att räkna ut vad som är mest lönsamt. Men just nu tänker jag nästan att köpa ut den privat. Men med mitt track-record när det gäller beslut utanför det finansiella området så lär det säkert vara det sämsta valet…
Exakt… således borde man ju byta “dyr och dålig” fond till en “billig och bra” indexfond. Statistiskt borde det ju ge en bättre odds framåt. Eller är jag ute och reser @nightowl?
Jag räknade på detta vid ett tillfälle, att även med skatten var det ofta bättre att byta, men det kanske är annorlunda nu. Någon annan kanske kan göra det överslaget.
Jag håller med @janbolmeson här. Förstår inte varför det gör argumentationen i frågeställningen fel. Snarare det omvända. Att om det inte fanns billiga indexfonder för 10 år sen så köpte man ju då det bästa framåt. Om det nu finns bättre alternativ byter man till det bättre (billigare) alternativet. Helt enligt grundargumentation (hade du pengarna på sparkonto…).
Jag upplever att @Jbl har en poäng i att nyansera argumentet något.
Som han skriver är rådet inte alltid helt applicerbart.
Om man har investerat pengarna i en småbolag indexfond och den börjar dyka på grund av högre volatilitet och marknadsoro så är “hade du köppt den idag” knappast ett universiellt argument.
Man har visserligen köpt något utanför sin riskaptit. Men det betyder inte att det är givet att man ska rådas att kasta in handduken och sätta allt på sparkontot eller i en “vanlig” indexfond.
Rådet göder även ens availability bias eftersom nedgången precis skedde jämfört med det härliga sparkontot som tickar upp eller globala indexfonden som inte gått ned lika mycket.
Nu är det inte på det sättet jag sett resonemanget användas här. Men det ligger något i att det riskerar att spä på just availability bias vid nedgångar.
Så vad är alternativet tänker du och @jbl? Att vänta / hoppas / tajma att den ska gå upp?
För jag tänker att:
Antingen så köper jag t.ex. småbolag för att jag tror på småbolagsfaktorn över tid medveten om att den underpresterar i perioder och har en högre volatiltiet. Alltså svarar jag “JA” på frågan “Hade du köpt den idag?” eftersom inget i min strategi har förändrats. Det enda som har förändrats att den här ett lägre värde än vad jag önskar att den hade.
Eller så har jag köpt något som jag inte borde ha köpt. Om jag har köpt något jag inte borde ha köpt då påstår jag att man ska byta det direkt.
Förelängningen av ert resonemang blir ju att folk säljer vinnare (det på plus) och behåller förlorarna för att man har råkat ut för framing-missen “Jag köpte för 100, nu är det 80, så jag säljer när det är tillbaka på 100.” Men problemet är ju att man vet inte om det kommer tillbaka till 100. Det är ju det som jag också brukar säga - “man behöver inte tjäna tillbaka pengarna i värdepappret man förlorade dem i…”
Först skulle jag säga att det är vettigt att skilja mellan vad för innehav man har.
Om vi utgår från att allt handlar om indexfonder eller snarlikt indexfonder.
Om man anser att välja att stanna i en small cap indexfond och vänta på att den ska gå upp anses vara tajming (vilket det i teorin såklart är). Så skulle ett byte mellan olika indexfonder tex. small cap till LF Global tex också vara ett försök till tajming. Samma sak åt andra hållet.
Hårdraget skulle jag säga att allt som inte handlar om ett strategibyte som man ska hålla hela livet handlar om tajming.
Min fundering här är att du utgår från helt rationellt beteende medan jag hade för avsikt att lyfta problemet med availability bias vid en nedgång. Det vill säga att man kan ha valt small cap just för att man initialt trodde på småbolagsfaktorn. Men när det sedan gått ned så övervärderar man risken (avaliability bias) och får kalla fötter. Man har altså frångått sitt rationella beteende.
När man då ställer frågan “skulle du köpt den idag” så blir svaret nej. Men om marknaden hade gått upp så hade svaret varit ett rungande ja. Trots att risk och förväntad avkastning är samma i båda fallen.
Det är lite det som är grunden i hela min fundering. Riskaptiten kan förändras vid nedgång men det behöver inte automatiskt betyda att man bör rådas att sälja rubbet och sätta det på sparkontot.
Det ser jag inte heller på forumet. Men i praktiken är ett skifte från small cap till mindre volatilt index en liknande förflyttning (från högre risk till mindre risk och från högre förväntad avkastning till lägre förväntad avkastning).
Huruvida det är den strategi personen borde valt från början är såklart det man behöver komma åt.
Vilket just nu fått mig att komma till insikten att det kanske är där skon skaver för mig när det kommer till “skulle du köpt det idag”.
Resonemanget själv riskerar att bli något i stil med en plattityd. Men om kärnan istället är något i stil med “skulle du köpt den idag med den generella riskaptit din strategi har” så är det mer i linje med hur jag tolkar din punkt 1.
Exakt formulering behöver jag nog fila lite på.
Jag skulle hävda att folk inte nörvändigtvis behöver sälja någotdera. Frågan här handlar väl om man skulle byta en tillgång till en annan och risken med att låta sina bias påverka besultet.
Jag tror att många ställer sig dylika frågor vid egentligen sämsta tänkbara tillfällen. Med andra ord efter en rejäl nedgång med ett följande ”det får vara nog nu”-tänk.
Eftersom folk är folk är så är man troligen inte ensam om tankegångarna. Vips har man sålt av allt i den värsta dippen för att sedan se kursen vända uppåt kort därefter. Detta har åtminstone jag själv gjort och sett otaliga gånger.
Jag vet att det är oerhört banalt, men krasst sett förloras inget på en nedgång förrän den realiseras. Visst ska innehav man av olika anledningar inte längre tror på säljas, men ibland kanske det inte skulle göra något av ha lite is i magen och invänta en mindre rekyl åtminstone.
Ja, det är ju en aspekt men jag tror att nyckeln här är huruvida man sitter med “rätt strategi” eller inte. Vet inte riktigt hur man ska urskilja det eller inte.
Självklart måste man ta hänsyn till transaktionskostnader både i pengar, tid och ork. Varför tipset fungerar så bra gällande just aktier är att det generellt är rätt låga sådana kostnader, medan det exempelvis är rätt dyrt och/eller jobbigt att byta bil, partner, bostad eller liknande om de visar sig vara mindre optimala än man hoppats.
Jag tror att bättre kanske vore att sluta ställa frågan “vad ska jag köpa/sälja/behålla?” och i stället ställa frågan “vad ska jag äga?”, så blir förhoppningsvis status-quo-biasen mindre lockande.
