Fullt medveten om hur subjektivt svaret på denna fråga är men fortfarande tycker jag det är oerhört spännande att höra just dina tankar
Vid hur stort kapital började du på allvar känna av ränta-på-ränta effekten?
Jag personligen upplever att när min egen sparkvot successivt höjs så förflytas också den upplevda känslan av när ränta-på-ränta verkligen skapar en kännbar effekt.
Förr när kapitalet var under 500tsek och månadssparat var 5tsek och portföljen gick upp 1,5% på en dag kändes det helt otroligt.
Idag har jag uppnått ett kapital på 1,5msek och ett månadssparande på 20tsek. När portföljen då stiger 1,5% så känns det mer ”jaha…” än den glädjen jag förr kände.
Funderar på ifall den där känslan kommer tillbaka eller ifall man har trubbats av lite och blivit fartblind… jag inbillar mig att när jag når 3-5msek så kommer effekten bli större. Varför just denna siffra?
Kanske för att den är sammankopplad till att avkastningen blir större än den månatliga sparandet. Kanske är det just den nivån som skapar den där känslan igen eller så fortsätter man att skjuta fram målet och höja ribban ytterligare
Man blir nog inte fartblind, men man blir realist(isk). 1% upp på 500k är 5k är ju mysigt och kan mentalt omsättas i nå’n vardagslyx. 1% på 5M är 50k och mer i linje med en bra lön och känns ju härligt, men…
…det man lär sig är ju att samma procent ner är lika mycket och då behövs det lite hårdare hud när en nedgångsdag på börsen kan vara ett kvartals inkomster efter skatt.
Vi har också haft många bra år och sedan plötsligt ett stökigt 2022. Då får man ju inte samma upplevda snöbollseffekt.
Jag måste nog villigt erkänna att jag inte upplever en nergång av portföljen så påfrestande som man skulle kunna tro (eller borde känna…)
Då jag har ett långsiktigt sparande med en regelbunden avsättningen varje månad ser jag det lite som att handla på ”rea” istället för att bli stressad. Jag har nog svårare för att hitta tillbaka till den där känslan när avkastningen skapar eufori och känslan av att ”Wow” vilken effekt.
Det där med att kolla mer sällan önskar jag fungerade bättre - det är fortfarande ett frekvent besökande på Nordnet för att se över hur portföljen utvecklats Dock upplever jag inte att det framkallar någon speciell känslan utan snarare stillar nyfikenheten
Jag loggade in mycket i början. Nu följer jag dagskursen på börserna utan att logga in och följer istället upp mina olika ISK på månadsbasis. Finns ett sifferbehov kan jag stirra på de tabellerna.
Jag håller delvis med om att det handlar om tid men någonstans tror jag på att effekten blir mer påtaglig eller större när avkastningen utgör en betydande del (eller ännu större del) av det regelbundna sparandet.
Jag tänker att den psykologiska effekten blir större och därmed också bidrar till en mer positiv känsla likt den man hade i början av sin investeringskarriär
En sak som känns lite tristare när portföljen vuxit är när man investerar månadssparandet. Då insättningen bara rör sig om promille av det totala värdet drunknar insättningen i bruset.
Ja, så blir det ju. I det läget kan det finnas anledning till att fundera på sätt att skydda kapitalet. Kanske gör månadssparandet mer nytta i vardagen än att öka kapitalet. Men det där måste ju varje undivid själv bedöma.
Detta kan nog också delvis förklaras av “marginalnyttan”.
Det innebär att det subjektiva värdet av pengar minskar ju mer pengar man har.
T.ex 1000 kr är väldigt värdefullt för en hemlös person, men 1000 kr är inte ens axelryckning för en miljardär.
Och det är mer värdefullt att dubbla sin rikedom från 1 000 000 kr till 2 000 000 kr
än att dubbla sin rikedom från 1 000 000 000 kr till 2 000 000 000 kr.
Jag håller helt med och det är även här jag ser risken. Idag känns det som att en portfölj på 3-5msek skulle vara tillräckligt stor för att inbringa en bra och stabil ränta-på-ränta effekt. Då hade jag varit ”nöjd” och upplevt ett snöbollseffekt blev mer påtaglig. Men om jag rannsakar mig och tittar bakåtvänd i tiden så inser jag att det målet hela tiden flyttas fram.
Vad är egentligen en tillräckligt stor portfölj för att ränta-på-ränta effekten skall vara kännbar? Jag kanske behöver identifiera en referensram som bidrar till att man skall känna sig “nöjd”
Storleken på kapitalet bestämmer storleken på avkastningen i kronor. Ränta-på-ränta får du genom att tiden får jobba med avkastningen. Det låter som du blandar ihop avkastning och ränta-på-ränta.
Utan tiden får du ingen ränta-på-ränta effekt. Inte heller om du får ingen eller negativ avkastning.
Jag tror absolut att du har en poäng men de båda borde vara nära besläktade med varandra. Om jag har en portfölj på 1,5msek som ena dagen stiger 1,5% så får jag ju onekligen en avkastning som också kommer generera en ränteeffekt nästa dag då börsen stiger 0,5%. Du får ju alltid en effekt på aktuell storlek varför effekten blir större ju större kapital du har
Här håller jag med om att tiden är en oerhört viktig faktor men storleken på kapital måste ju vara en faktor som är absolut avgörande. För att ränta-på-ränta effekten skall bli kännbar borde det krävas ett ganska stort investerat kapital.
Det borde vara två delar, tid och ränta/avkastning, som avgör hur kraftfull ränta på ränta-effekten är inte sant
Ränta-på-ränta effekten är densamma oavsett kapitalets storlek men summan bestäms förstås av avkastningens storlek. Med ett stort kapital kan du lättare få fler kronor i avkastning.
Jag tycker att du ska fokusera på avkastningen i första hand. Ränta-på-ränta effekten sköter sig själv om du inte plockar ut några pengar och ser till att få hög avkastning.
Dock upplever jag inte att det framkallar någon speciell känslan utan snarare stillar nyfikenheten
