En sak jag funderat på är ränta-på-ränta ur ett känslomässigt perspektiv. Det jag tänker på är att den emotionella påverkan blir mer påtaglig vid större belopp även om den procentuella förändringen är lika.
Om vi tar 10 procents ökning i tre år så blir ökningen i reda kronor väldigt olika beroende på storlek på beloppet.
Vid 10 000 kr är det 3 310 kr ränta efter tre år.
Vid 100 000 kr är det 33 100 kr ränta efter tre år.
Vid 1 000 000 kr är det 331 000 kr ränta efter tre år.
Det blir mer känslosamt i både upp- och nedgång vid större belopp då räntan får större effekt i pengar tänker jag. Vid lägre belopp gör det inte så stor skillnad. Utmaningen kanske är att gneta på med sparandet så att det börja tuffa på själv med ränta-på-ränta. Där ser 1 mkr ut att vara någon form av magisk gräns.
Personligen känner jag att man såklart vill ha in så mycket kapital som möjligt omgående.
Fördelen med att månadsspara är att man fått “växa med kapitalet”. Med det vill jag mena att man vänjer sig vid svängningarna och det påverkar inte en så mycket i kronor när det svänger.
Hade jag satt in låt säga 2 miljoner i början av min sparkarriär så hade jag freakat ut för länge sedan.
Absolut så är det ju, svängningarna vid större belopp är mer känslomässigt jobbigt, en månadslön upp och ner per dag, en årslön per år i tillväxt, men det är först då det blir stora pengar och skillnad på riktigt.
Jag brukar ställa motfråga här på RT när nå’n frågar om räntor, amorteringar, sparkvot etc. En räntehöjning på 1% är ju alltid 1%, men det spelar ju viss roll om man har 100k eller 10M i lån. Har man då vanliga vanor spelar ju de “reda pengarna” roll i vardagen.
Har man lite mer slantar på börsen och genomlever en tämligen normal uppgång eller nedgång en börsdag så handlar det kanske om en månadslön och det gör ju mer med en än om det handlar om en utemiddag. Samma sak med ränteändringar. Det blir nästan löjligt när man jagar tiondels procents räntesänkning vid låga värden.
Jo, fördelen med att börja från noll är ju möjligheten att vänja sig vid svängningarna. Nackdelen är att det kan ta väldigt lång tid innan en marknad svänger på nya sätt. Som nu är börsen sur pga inflation och högre räntor. De senaste åren har det inte varit fallet så nu krävs ett nytt mindset.
Ingen skillnad för mig. I takt med att kapitalet växer blir ökningarna större i kronor och man blir “fartblind”.Jag räknar både uppgångar och nedgångar i procent och inte i kronor. Då spelar det ingen roll hur stora summor det handlar om.
Jag håller med, när man ser allt som en investering. Börjarman tänka att det är X antal årsutgifter eller Y antal årslöner man backat kan det suga mer.
100k är ju alltid 100k i plånboken, men på börsen bör man snarare se dessa som procent av en helhet.
Det enda är väl i så fall om man tänker, varför köpte jag inte en Tesla istället. Men hade man gjort det om man tappat så mycket i värde hade man ju å andra sidan tappat värdet motsvarande Teslan plus värdet för nedgången på resten av kapitalet.
Men i övrigt grämer jag mig inte mer idag om jag tappat en miljon, än om jag hade tappat 100k, vid samma procentsats.
Lite annorlunda här kanske, eftersom jag wobblat lite mer runt målsiffran för fullständig FIRE. Då blir ju även nedgångarna mentalt omvandlade i kronor. Men nu ser jag främst röda procentsiffror och de tål jag bättre.
Jag tänkte f ö skippa Teslan. En tramsig statussymbol som jag ser det. Dessutom kör jag så lite bil att jag inte kan motivera inköpet. Jag har hellre de pengarna som extra buffert isf, men det är kanske en annan diskussion.
Om man var väldigt nära sina X slantar som FIRE-mål och tappat t ex 25% från toppen. Då motsvarar ju nedgången även 25% av den beräknade avkastningen. Lever man efter 4%-regeln är det 1% som faller bort. Har man 200k i årskostnader för levernet är det 50k. Sådan matematik blir väldigt konkret.
Å andra sidan är motsvarande uppgång omvänt ett jäkla gött glädjerus och kan räcka till mer tid och eller större budget.
Jag har funderat på Tesla eller annan elbil men jag har inte övertygat mig själv om behovet. Jag kör bil så lite att jag ev. överväger att använda bilpool, i övrigt cyklar jag, går eller springer som transport. Det är ren waste för mig att äga en dyr bil som jag använder för lite, det är ett slags kapitalförstöring. Plus att jag är hyfsat välutrustad, saknar behov av att skryta med dyra prylar och är utan mindervärdeskomplex. Så ingen kompensation behövs för den sakens skull…
Köper man något för statusen inför andra och inte för ens eget nöje eller nytta ska man nog skippa det, oavsett vad det är för märke på bilen eller om det ens är en bil.
Ok, jag ger dig den poängen.
Om jag preciserar mitt påstående med enbart för statusen, om statusen i sig ger nöje för en själv så uppfyller det ju faktiskt kriteriet jag satte upp.
Personligen har jag väl kanske svårt att se nöjet i just det.
Jag ser det som du. Dock har jag på senaste åren börjat fundera på mitt varför?
Hur kul är det egentligen? Som tur är har jag tillåtit mej att leva på som vanligt och ändå haft ganska gott om pengar utanför börsen.
För egen del har jag präntat in i skallen från början att aldrig röra pengarna, men inser att nyttan av att ha dom då är borta.
1 mkr är ju någon form av magisk gräns enligt många och var även för mej.
Men visst är det tillfredställande att under bra år se pengarna växa av sej själv.
Viktigt med psykologin kring sparande. Man kan försöka resonera i termer av hur mycket sparkapitalet ökar de tidiga åren tack vare att insatt belopp utgör en större andel av totalt sparande.
År ett sparar jag 12000 kr. År två 12000 kr.
Om sparandet avkastar 0 % har mitt sparkapital ändå ökat 100 % från år ett till två, en fantastisk utveckling!
Efter tio år kanske avkastningen istället är större än den årliga insättning på 12000 kr. Det är en grym känsla när kapitalet når escape velocity.
