Jag förstår ärligt talat inte varför det här är en återkommande fråga 
Som de flesta vet lönar sig ISK när förväntad avkastning under ett år är högre än föregående års statslåneränta + 1%-enhet. Vi kan för enkelhetens skull kalla detta för den riskfria räntan. Korträntefonder och bankkonto avkastar i paritet med den riskfria räntan, varför det är tveksamt att ha dessa på ISK, men inte heller någon stor förlust.
Långa statsobligationer och företagsobligationer avkastar i snitt högre än detta, eftersom förväntad avkastning = riskfri ränta + riskpremie. I det första fallet utgörs riskpremien av ränterisk, i det andra fallet kreditrisk. Historiskt har riskpremien varit ca 1%-enhet högre för långa räntor jmf med korta (se t.ex. senaste avsnittet om risk).
Därav lönar det sig alltid att hålla allt annat än korträntefonder på ISK, oavsett hur hög ISK-skatten är i absoluta tal, eftersom förväntad avkastning på räntefonderna stiger i takt med den riskfria räntan.
Notera att den verkliga skillnaden mellan ISK och AF-konto inte är så enkel, eftersom skatten på AF inte dras förrän försäljning, istället för årligen som på ISK. Därmed kommer en större andel pengar hinna ansamla ränta-på-ränta på AF, innan skatten dras, och därför lönar sig AF på långa tidshorisonter. För typiska tidshorisonter för räntesparande <10 år bör dock ovanstående resonemang vara tillräckligt korrekt. Tack @Slumpvandraren.