Är det någon som har gjort beräkningen för brytgränsen för den nya ISK-skatten? Det vill säga vilken den förväntade framtida avkastningen behöver vara för att det ska löna sig med ISK jämfört med en vanlig depå?
En dum fråga kring din frågeställning. Låt säga att det lönar sig mer med ett vanligt depå än ett ISK-konto. Hur kommer detta egentligen påverka bla Lysa som är ett ISK?
Finns det ett enkelt sätt att flytta dem nuvarande pengarna som finns på ett ISK-konto till ett depå? Om man skulle i så fall överväga ett flytt hur mycket påverkas man av flytten?
Tycker detta är sjukt intressant och följer detta med spänning.
Ränta-på-ränta behöver i och för sig ett antal år på sig för ett ge bra effekt. Man ska nog inte göra det för komplicerat för sig utan se till de stora dragen (även om jag vet att en del inte kan avhålla sig från att räkna på detaljerna).
Brytpunkten på 3% som @angaudlinn skriver ovan duger bra för min del. Viktigare är att placera i rätt fonder.
Du får ta “extra pengar” för att betala ISK-skatten, och missar samtidigt ränta-på-ränta effekten. Det här kan bli stora pengar i ett långsiktigt sparande, vilket detta forum förordar. “Något att fundera på?”
I ett kortsiktigt perspektiv har det kanske inte så stor betydelse.
Om du skattar med “extra pengar” som ändå inte skulle varit på börsen får du ju ränta-på-ränta i din ISK. Det kan bli hur enkelt eller komplicerat som helst. Var och en får titta på sitt specifika fall.
För den som är aktiv kan det vara idé att hålla koll på saldot runt kvartalsskiftena. Kan minska skatten med 1/4 eller mer beroende på hur börsen går och hur länge man ligger utanför.
Det jag åsyftade är att inom ISK får du skatta för dina pengar som har ränta-på-ränta effekt medan i AF betalar du ingen skatt på ränta-på-ränta pengarna förrän du tar ut dem om 20-30 år.
På fonder betalar du fondskatt årligen även på AF.
Senaste uppgift från Skatteverket: Schablonintäkten är 0,4 % av fondandelarnas värde vid årets ingång. Blir inte så mycket med 30% skatt på det men det äter ju lite av kapitalet även på AF.
Det vill säga att om den förväntade avkastningen är 3 % eller högre så är det mer lönsamt med ett ISK än en vanlig depå.
Tumregeln om 1 % skatt och 3 % avkastning håller än
Jag har historiskt länge sagt att en bra tumregel över en lång tidsperiod borde vara att allt över 3 % i förväntad avkastning borde gå in i en ISK / KF-lösning och att man ska räkna med ungefär 1 % i skatt på beloppet.
Jag utgår från att ni rättar mig om jag har fel i ovan.
Schablonintäkten är 2,94% som medför att om ens årsavkastning är högre än detta värde går man plus med ISK (utan att ta hänsyn till att ISK skatten kommer varriera lite pga olika värden varje kvartal).
I verkligheten kommer brytpunkten ligga nånstans mellan dit 3,03% och mitt 2,94% beroende när på året aktiemarknaden går upp.
En annan nackdel med AF är att fondförvaltaren kan ändra på förvaltningen till det sämre vilket kräver att man byter fond, då förlorar man en del av ränta-på-ränta effekten dvs vad man satsade mest på. Att behålla fonderna under lång tid och slippa betala högre årlig skatt för maximal ränta-på-ränta.
Sen beteendemässigt så kan ISK bli mer fördelaktigt i framtiden, lyckas man hålla kvar kapitalet i AF trots att ISK blir bättre? Blir mycket rörande och komplicerat i portföljen.
Så länge de inte ändrar på ISK som den är nu, kopplad till statsräntan på detta sättet och att man har en riskpremie över statsräntan, är jag nöjd med det trots att AF blir bättre.
Ja det är ju möjligheten att byta fonder eller aktier löpande utan att åka på beskattning som är den riktigt stora fördelen med ISK och KF, kontra AF. Ligger man kvar länge med fel innehav bara för att undvika beskattning vid byte kan man ju förlora betydligt mer än vad man sparar i beskattning. Det brukar kallas att man är dumsnål.
Tror vi att det kommer att vara värt att ha räntefonder på ISK med 3 % som avkastningskrav? Även framgent känns sparkonto på nischbank som det bättre alternativet. Någon emot?