Jag är på väg mot FIRE-knappen, och inbillar mig att nu bör jag ha en påse pengar i räntefonder också (sparhorisont 3-10 år), inte bara på sparkonto och i aktier/aktiefonder.
På många ställen har jag snappat upp några bra räntefonder att lägga pengarna i, t.ex. här i Zinos räntetriangel:
Jag kommer antagligen sprida ut slantarna i dessa fyra fonder:
AMF Räntefond Mix
AMF Räntefond Lång
Storebrand Obligation
Captor Iris Bond
Enl. Zinos triangel är det ingen av dem som fokuserar mot avkastning, utan stabilitet och diversifiering.
Med räntor som förväntas gå ner de närmsta åren bör avkastningen på räntefonderna bli lite bättre än de varit, har jag förstått. Eller i alla fall fått för mig. Kan detta förväntas slå olika på olika räntefonder (jag nöjer mig med gissningar för de fyra nämnda)?
Brytpunkten för när det är ekonomiskt mest fördelaktigt att ha dem på ISK istället för på AF-konto går väl vid ca 4-5% avkastning?
Frågan jag egentligen söker svar på är förstås var jag ska ha mina fonder? På ISK och/eller aktie- och fondkonto? Kanske olika beroende på vilken räntefond?
Jag har hört olika åsikter, som:
Aldrig räntefonder på ISK, alltid på AF-konto.
För liten skillnad för att engagera sig, kör på ISK, det är enklast.
Lysa har väl både aktieindexfonder och räntefonder på samma ISK-konto. Är det bra nog för dem, så är det bra nog för mig.
Just nu tror jag att vinnaren blir AF-kontot, men jag ser fram emot RT-visdomen i form av bl.a. @JFB och @Zino tänker jag.
Nackdelen jag ser med depå är att det endast är aktuellt om man verkligen ska hålla fonden under mycket lång tid utan att sälja, ombalansera eller byta fond.
Jag vill kunna ombalansera mellan aktier och räntor på smidigt sätt, och inte hålla på att flytta kapital mellan AF och ISK plus att dra på sig mer admin mht skatt
Skulle säga att break even ligger vid drygt 3% avkastning med nuvarande ISK skatt. Obligationer ligger en bit över det.
Möjligtvis om man tvunget ska ha korträntefonder istället för sparkonto så passar nog korträntefonder bättre på AF speciellt om marknadsräntorna går ner framöver.
Jag förstår ärligt talat inte varför det här är en återkommande fråga
Som de flesta vet lönar sig ISK när förväntad avkastning under ett år är högre än föregående års statslåneränta + 1%-enhet. Vi kan för enkelhetens skull kalla detta för den riskfria räntan. Korträntefonder och bankkonto avkastar i paritet med den riskfria räntan, varför det är tveksamt att ha dessa på ISK, men inte heller någon stor förlust.
Långa statsobligationer och företagsobligationer avkastar i snitt högre än detta, eftersom förväntad avkastning = riskfri ränta + riskpremie. I det första fallet utgörs riskpremien av ränterisk, i det andra fallet kreditrisk. Historiskt har riskpremien varit ca 1%-enhet högre för långa räntor jmf med korta (se t.ex. senaste avsnittet om risk).
Därav lönar det sig alltid att hålla allt annat än korträntefonder på ISK, oavsett hur hög ISK-skatten är i absoluta tal, eftersom förväntad avkastning på räntefonderna stiger i takt med den riskfria räntan.
Notera att den verkliga skillnaden mellan ISK och AF-konto inte är så enkel, eftersom skatten på AF inte dras förrän försäljning, istället för årligen som på ISK. Därmed kommer en större andel pengar hinna ansamla ränta-på-ränta på AF, innan skatten dras, och därför lönar sig AF på långa tidshorisonter. För typiska tidshorisonter för räntesparande <10 år bör dock ovanstående resonemang vara tillräckligt korrekt. Tack @Slumpvandraren.
Därför att det är svårt. I flera led. Man måste veta en hel del saker, och man måste veta samtliga dessa saker, för att med övertygelse komma fram till en slutsats.
Jag hade inte kunnat formulera något av de tre styckena i din post ovan. Nu när jag har läst dem flera gånger, så går ändå min lilla hjärna i spinn och vill krångla till det lite mer. Dumma lilla otillräckliga hjärna.
Ska man inte dessutom jämföra med den skatt man betalar på vinsten man förmodas göra i de olika räntefonderna, ifall man skulle ha dem på AF-konto? Det är kanske det du gör ovan, även om du inte uttryckligen nämner den kontotypen eller skatten på kapitalvinst?
Man ska ju också ha lite koll för att kunna mappa in sina räntefonder i rätt avkastningskategori, d.v.s. ska man t.ex. räkna AMF Räntefond Mix som en korträntefond i detta avseende?
Eftersom man (jag/många/de flesta?) går bet, så googlar man. Dessvärre hittar man då olika svar:
Så därför återkommer frågan.
Men nu har jag i alla fall landat i att mina räntefonder hamnar på ISK, och att jag inte ska ha några rena korträntefonder utan för den sortens sparande blir det sparkonto på nischbank.
Tack alla!
När jag skriver att gränsen för att ha kapital på ISK är 3,62 procents avkastning på årsbasis för 2024 så är det så. Den procentsatsen har tagit hänsyn till den 30-procentiga skatten på vanliga bankkontos ränta.
Vad Zino försöker framföra är att skattesatsen på ISK ändrar sig visserligen varje år upp och ner , MEN det gör ju även ju avkastningen på räntefonderna.
Känns det svårt att greppa, så nöj dig med att läsa sista stycket av hans inlägg.
Jag fattar absolut flaska om räntefonder,därav antagligen dum fraga.
Samma ord som i sangen…What is it good for?
Som jag fattat det har manga räntefonder gatt back eller visat i stort sett noll de sista aren.Det verkar saledes finnas risk för att kapitalet kan minska här.
Varför är det da bättre att ha räntefonder istället för bankkonto med garanterad ränta pa atminstone 3,5 procent brutto?
Räntefonder erbjuder en helt annan typ av diversifiering än vad ett sparkonto kan göra.
Är det sparande på kort sikt så är sparkonto absolut vägen att gå. Men är det för att diversifiera mot aktier och få en ombalanseringeffekt så är räntefonder bättre.
Givitvis kan räntefonder gå minus men de kan också gå plus mycket mer än vad ett sparkonto kan göra.
Har du läst om räntetriangeln? Där fördjupar vi oss i räntefondernas träskmarker och varför man ska räntefonder och vilken typ av räntefond man bör ha beroende på situation
Nej, så är det inte. ISK lönar sig när realiserad avkastning är högre än föregående års statslåneränta + 1%-enhet. Över en given framtida tidsperiod kan du inte vara säker på vilket av ISK eller AD som lönar sig; du kan endast tala om sannolikheter.
I en rättvis jämförelse behöver du ta hänsyn till att AD sänker både förväntad avkastning och risk, eftersom du har avdragsmöjlighet vid förluster. Du kan exempelvis göra det genom att belåna din AD tills risken blir lika hög som i ISK.
Beroende på avdragsmöjlighet kan du ha möjlighet att belåna din AD så mycket som 42 % utan att risken överstiger en obelånad ISK. Detta höjer den förväntade avkastningen. Hur mycket beror på låneräntan, men om du teoretiskt kan låna räntefritt kan du i din aktiedepå få ett utfall som är minst lika bra och i vissa fall bättre än ett helt skattefritt sparande. Jag förklarar matematiken bakom detta här:
Idag kan man belåna sin aktiedepå till 1,99 % ränta hos Avanza. Jag har inte räknat på det, men det skulle förvåna mig mycket om detta inte räcker för att göra det fördelaktigt att hålla sina långa räntefonder i en AD med jämförbar risk, i alla fall så länge man har möjlighet till den högre avdragsmöjligheten på 30 % av en förlust.
Här verkar inte forskarna vara överens om den är konstant eller om börsen alltid förväntas ge samma avkastning. Hursomhelst lär ISK se sämre ut när ränteläget och ISK-skatten stiger.
Vore intressant att veta vilka forskare som menar på att börsens avkastning är oberoende av ränteläget, då det faller på sin egen orimlighet.
Däremot stämmer det att man måste ta den lägre risken i beaktning (men också fondskatten). Att något lönar sig “över 20-30 år” låter kanon, men i princip ingen har faktiskt den sparhorisonten för hela sin investering; däremot kan man fundera på om man inte kan öka sin riskjusterade avkastning genom att sätta av en del av sitt sparande till AFn? Säg att man sätter av X% som otroligt långsiktigt sparande på AFn med målet att man kan tjäna på schablonbeskattningen i framtiden .
Genom att dela upp sparandet får man dessutom mindre politisk risk, vänstern vill t.ex. begränsa ISK och har redan höjt skatten på ISK förut.
Bra påpekanden. Jag är medveten om att jämförelsen mellan ISK och AF är mycket mer komplex än jag framför i mitt inlägg, men huvudpoängen tycker jag ändå kvarstår, dvs att allt utom korträntefonder kan hållas med gott samvete på ISK. Särskilt när man beaktar att räntesparande oftast används på kortare sikt <10 år. Men jag har redigerat inlägget för att förtydliga det, tack!
Din artikel om att belåna ett AF-konto för att i praktiken spara “skattefritt” tyckte jag var intressant. Två funderingar kring den:
Jag får inte ihop förenklingen av ekvationen som du gör, skulle du vilja förtydliga? Hur försvinner 30%-koefficienten?
A(V+x)−30%∗(A(V+x)−(V+x))−x = A(V+x)−Ax+x−x = AV.
Det vore mer rättvist göra jämförelsen med ett ISK som också utnyttjar samma belåning och hävstång, särskilt i detta fallet eftersom vi pratar lågvolatila räntefonder. Avanzas portföljbelåning nivå 1 är arbitrage som rationellt sett borde utnyttjas av alla. Jag förstår att du vill visa att risken är lägre med belåning på AF jmf ISK, pga skatteregler, men att ta belåningen och sätta i en kort IG-räntefond på sitt ISK är i praktiken också nästintill riskfritt.
Jag delar din uppfattning om att räntesparande med gott samvete kan hållas på ISK. Min poäng är bara att du sannolikt skulle kunna få aningen högre avkastning till samma risk om du istället använder dig av en aktiedepå. Det är dock inte lika enkelt.
För de allra flesta tror jag det starkaste argumentet för att välja aktiedepå istället för ISK är att man får lägre risk i och med avdragsmöjligheten, inte att man genom att höja till jämförbar risk kan få högre avkastning. Jag tror att en aktiedepå kan vara ett bra val för dem som vill ha ett tryggare sparande och inte har något emot att deklarera försäljningar.
Roligt att du uppskattade artikeln. Jag blev själv överraskad när jag upptäckte att man under förutsättningarna kan få en avkastning som garanterat är minst lika bra som ett skattefritt sparande.
För att få bort 30 % koefficienten använder du sambandet 30 % * (V + x) = x som introduceras i andra stycket under rubriken “Varför blir sparandet skattefritt?”. Du väljer alltså lånet x precis så stort att du, ifall sparandet tappar allt värde, kan få tillbaka exakt det lånade beloppet x och därmed göra ett nollresultat, vilket blir lika bra som om du haft det investerade beloppet V i ett skattefritt sparande.
Det håller jag inte med om. Så länge du inte har en helt riskfri tillgång kommer du alltid att ha lägre risk om du gör samma placering i en aktiedepå jämfört med ISK. En rättvis jämförelse kräver därför att du ökar risken i din aktiedepå tills den blir jämförbar med ISK.
En jämförelse mellan aktiedepå och ISK kan göras på olika sätt, men jag tror vi kan vara överens om följande: ifall du håller en portfölj i ISK med avkastning P_ISK och jag kan konstruera en portfölj i en aktiedepå med avkastning P_AD med egenskapen P_AD>=P_ISK är denna portfölj i aktiedepå ett bättre val, om man bortser från praktiska omständigheter som krångel med deklaration, risk för förändrade belåningsregler, och att det tar tid att få skatteåterbäringen vid eventuellt förlustavdrag.
I min artikel visade jag att detta gäller vid tillgång till räntefri belåning och full avdragsmöjlighet, eftersom avkastningen blir minst lika bra som ett skattefritt sparande. Det är en intressant fråga hur hög räntan på lånet kan bli innan det inte längre går att garantera P_AD>=P_ISK för en given tidsperiod. Troligen beror det på tidsperiodens längd, riskfria räntan, ISK-skatten och förväntad avkastning.
För att avslutningsvis återknyta till din fundering så blir det i praktiken svårare att konstruera en portfölj med högre avkastning i aktiedepå om du redan använt belåning i din ISK. Låneräntan blir högre, och det finns en risk att man slår i taket för belåning. Jag tror därför att möjligheten till högre avkastning i aktiedepå utan att ta högre risk främst gäller för obelånade eller lågt belånade ISK.
