Ett kort abstrakt/sammanfattning av denna artikel:
Artikeln undersöker den jämförande beskattningen av de två populära investeringssparformerna i Sverige med fokus på det traditionella värdepapperskontot (VP-konto) och investeringssparkontot (IS-konto). Under lågränte-eran som präglade den svenska och globala ekonomin fram till nyligen, har IS-kontot beskrivits som fördelaktigt ur skattesynpunkt. På VP-kontot beskattas realiserade vinster, medan IS-kontot beskattar en schablonavkastning på investerat kapital. Denna schablonavkastning har ökat från statslåneräntan till statslåneräntan plus en procentenhet, med en miniminivå på 1,25 procent sedan 2016. Även om IS-kontot kan verka fördelaktigt vid första anblick med hög förväntad avkastning på aktier, måste man beakta att investerare oftast värderar risk och eftersträvar riskjusterad avkastning. På VP-kontot delar investeraren i praktiken risken med staten, eftersom skatten beror på realiserad avkastning. IS-kontot saknar denna riskdelningseffekt, vilket resulterar i nästan konstant skatt, även under år med negativ avkastning. Detta är viktigt att beakta vid jämförelser mellan IS- och VP-konton för att förstå de skattemässiga konsekvenserna för investerare.
Under de ursprungliga reglerna, när IS-kontot introducerades 2012, var schablonavkastningen identisk med statslåneräntan och någon miniminivå förelåg ej. Analysen som är baserad på de ursprungliga reglerna, i stället för de nu gällande, är resultaten av naturliga skäl något mer förmånliga för IS-kontot, speciellt vid riktigt låga räntenivåer. Men inte heller under de ursprungliga reglerna kan man dra slutsatsen att IS-kontot generellt är skattegynnat relativt VP-kontot.
De exakta resultaten beror på antaganden om hur bra aktierna förväntas prestera och hur försiktiga investerarna är med risk. Det är svårt att sätta exakta värden på dessa faktorer. Så, i enkla ord, det beror på hur mycket risk du är redo att ta och vilka aktier du investerar i. Om du är mer rädd för risk och har en försiktigare portfölj, kommer skatten på ditt investeringssparkonto (IS-konto) att vara högre jämfört med en investerare som är mer villig att ta risker. Det finns ingen magisk skatteformel som fungerar för alla investerare eftersom de är olika och har olika portföljer.
Men om vi tittar på rimliga antaganden och exempel tenderar ett vanligt aktieportfölj (VP-konto) att vara minst lika bra eller bättre ur skattesynpunkt. Så att säga att IS-kontot är alltid bättre skattemässigt är inte korrekt när vi tänker på en investerare som är försiktig med risk.
Tyckte det var värt att dela denna artikel här då det brukar finnas lite debatt kring fördelar och nackdelar med ISK och ett vanligt aktie- och fondkonto. Så om räntan är låg är det värt att köra med ISK, men i sådana här tider när räntan på ISK stiger och kommer stiga ytterligare under 2024 får man ställa sig en funderare kring om det fortfarande är värt att investera stora delar av sitt sparkapital på ett ISK över ett aktie- och fondkonto. Personligen kommer jag att fortsätta investera och känna av läget under de närmsta åren, skulle tiden därefter visa att vi inte kommer tillbaka ner på sunda räntor på ISK så blir det potentiellt en flytt till ett aktie- och fondkonto. Värt att notera är att ju längre tid man har kvar på börsen, desto värre blir det ur skattesynpunkt med att investera på ett ISK.
Tar den hänsyn till skillnaden i beskattning på inflation? I ett VP-konto så beskattas all nominell uppgång, även om det reellt motsvarar en nedgång. I ett ISK kan man istället bortse från inflationen, eftersom både saldot och skatten stiger proportionellt mot inflationen.
Det finns en fotnot på sida 12 som säger “Alla våra beräkningar använder sig av nominella avkastningar. Som diskuteras i Farago m.fl. (2023) så påverkas inte de ekvivalenta skattesatserna av om man antar att investeraren bryr sig om nominella eller reala (inflationsjusterade) avkastningar”
Väldigt intressant artikel, dock väldigt synd att de enbart gör beräkning för riskaversionsparameter=3. Detta motsvarar en portfölj med 67% aktier/33%riskfri ränta enligt de antaganden som görs i den artikel som författarna hänvisar till. 100% aktier hade varit intressantere då den riskfria räntan ändå oavsett hamnar på ett sparkonto för många investerare.
Hmm, din slutsats är tvärt emot vad rapporten beskriver. Vid låga räntor dominerar schablonen på ISK, men för höga räntor spelar den mindre roll.
Jag tycker dock rapporten är sådär då den, om jag läser den rätt, antar att man har en viss procent riskfri ränta på sitt konto. Att ha riskfri ränta på ISK är givetvis dumt jämfört med VP. Intressant ändå dock, har svårt att intuitivt förstå hur volatiliteten påverkar skattefördelarna givet att man inte ligger back när man säljer. Får simulera det själv tror jag.
Edit: Jo, det är nog volatiliteten som har stor påverkan här. Investerar man över säg 10 år men har otur och går med en förlust på 20% har man gått rejält med förlust på ISKn jämfört med VPn. I nuvarande ränteläget på 1% ISK-skatt per år hade man ju (simplifierat) betalt ca 10% av sitt innehav i skatt, för att sedan sälja med 20% förlust för en total förlust på runt 30%. En VP däremot hade bara gått back 14%.
Någon bör ha gjort det redan, men hade varit intressant att se en historisk överblick över VP vs ISK för Stockholmsbörsen och globalt index med olika investeringshorisonter. Spontant skulle jag gissa att ISK varit fördelaktigt de flesta år med de flesta investeringshorisonter på över 5 år, men hade varit kul att veta.
Småsparare är hänvisade till räntebärande konton som är riskfria.
Sist jag kollade med Nordnet krävde de att om man köpte riskfria stadsobligationer behövde man handla för minst en miljon, småsparare hänvisas till räntefonder.
Småsparare är hänvisade till räntefonder som först och främst stiger i värde när räntorna faller. Räntefonder är inte riskfri ränta, inte när räntorna stiger.
Det finns inte någon riskfri ränta i räntefonder. Du kan förlora det mesta. Vill du ha riskfri ränta, så får du sätta det på ett konto där det finns insättningsgaranti (upp till EUR 100,000).
Sedan beror avkastningen av räntefonder på hur långa räntor som fonderna investerar i. Om det är fonder som investerar i långa räntor, så sjunker givetvis avkastningen när räntorna ökar, då de långa obligationernas värde sjunker. Om det är kortare räntor som fonderna investerar i, så blir effekten inte lika tydlig.
Deras rapport kom fram till att VP är bra för den som vill ha låg risk i sitt sparande och ISK bra för den med hög risk i sitt sparande. Risk ska här förstås som förväntad avkastning. Det är också precis vad verktyget som finns här på RT visar. I mitt fall var VP bättre om avkastningen för mig var <3% och i alla andra fall var ISK bättre på lång sikt.
Att äga en statsobligation räknas ofta som riskfri ränta om man köper den och behåller hela löptiden, man behåller sitt kapital och får en ständig ström av ränteinkomster.
Men börjar man tillämpa en sådan sådan värderingsmodell som räntefonderna gör, då blir obligationerna inte alls riskfri ränta.
Prissättningsmodellen i räntefonderna förstör den riskfria aspekten av obligationer.
Köp och behåll statsobligationen så är det (närmast möjligt) riskfri ränta.
Jag kollade på det där någon gång.
Eftersom ISK betalas en gång per år så dras ett belopp som då inte får vara med på den exponentiella avkastningen.
Om jag minns rätt så betyder det att efter cirka 42 år med runt 8% avkastning och ISK skatt på 1% så har de pengar man satt in på vp kontot, efter skatt, växt mer än ISK.
Men om du säljer eller byter en enda gång så är du körd.
Undrar hur många av dagens fonder som är kvar i exakt samma format om 40 år
Fattar nada av ovanstående, men ska man helt plötsligt inte spara på ISK konto längre? Har en vanlig portfölj med blandade indexfonder i ISK på Avanza och även ISK på Lysa
Slog in ett exempel med 8% årlig avkastning och den bekräftar mina egna beräkningar att ISK över tid blir bättre om vi pratar hög risk. Men…
Efter 41 år viker kurvan och det blir helt plötsligt mer fördelaktigt UTANFÖR ISK. Är orsaken till detta att man tagit hänsyn till scablonmetoden (20% som inköpsvärde).
Ovan förutsätter ju att du behåller samma fonder/ aktier och aldrig säljer/rebalanserar (vilket är en risk i sig) men ändå intressant att få svar på varför kurvan viker och om jag är rätt ute med schablonmetoden
Ja, schablonmetoden blir förmånlig när man sparar över lång tid med bra utveckling och ränta-på-ränta (skatten ska inte in förrän efter försäljning). Vilken isk-skatt räknar räknaren på, vore intressant att se med 2024 års uppskattade 1.1-1.2% isk skatt med 7% utveckling var brytpunkten mellan isk/af hamnar.
Det jag gillar mest med ISK i relation till depå är att ens beslut inte styrs av taktiserande kring skatt.
Jag tycker inte om att skatteeffekter ska styra vilka värdepapper man ska behålla eller sälja p.g.a. att man vill göra förlustavdrag eller inte betala reavinstskatt.
Hade jag istället investerat i motsvarande på en aktie- och fonddepå hade jag säkert tagit andra beslut bara baserat på skatteeffekter.
Jag investerar bara i 100% aktiefonder på ISK och inget med lägre förväntad avkastning / risk så jag gissar att ISK ändå är bättre skattemässigt. Skulle jag ha mer räntor eller annat med lägre avkastning skulle jag kanske inte ha det på ISK.
Om det skulle vara så att det var samma förväntade skatt på ISK och depå skulle jag ändå välja ISK eftersom skatten då inte påverkar mina beslut kring vad jag ska äga för något.
Jag är tillräckligt gammal för att ha en gammal AF, så kör bägge, en AF sen gammalt där sparandet är till pensionen och det enbart fylls på. Och en ISK för mer ”kortsiktigt” sparande där jag även kan köpa/sälja = lekhink. Ingen vidare beräkning från eget håll, har bara blivit så och det tar emot att realisera vinsten på AF, så satsar på schablonberäkning på den fortfarande kan användas den dag det är dags att realisera vinst.
