Fortsätter diskussionen från #287 - Framtida förväntad avkastning på räntor ca 4 % | Intervju och reklam för LYSA:
1 gillning
Tack för att du startade tråden @janbolmeson! Jag föreställer mig att det finns ett ”ekonomiskt rationellt” svar på detta. Åtminstone i relation till räntepapper i form av bostadsobligationer/säkerställda obligationer. Men jag sitter inte på svaret själv och skulle gärna vilja läsa hur ni andra tänker om detta.
1 gillning
Kanske är det jag som inte riktigt förstår men om man har ett bolån med en ränta på 4%, varför ska man inte amortera på det istället för att investera i räntefonder? För mig är detta helt ologiskt.
Jag håller med om att frågan kringgås i avsnittet. Det högst teoretiska scenariot att man inte skulle ha råd med framtida ökade bolåneräntor är näst intill otänkbart för någon som faktiskt har en sparkvot som överstiger 0%. Och det bästa sättet att motverka ökade bolåneräntor är just att amortera mera på bolånet. 
2 gillningar
Roligt att frågan engagerade! Men jag kan samtidigt förstå Oscars svävande svar istället för att säga något bombsäkert 
Vi kan ju i alla fall driva frågan vidare i den här tråden!
Jag tänker i alla fall som så att argumenten för räntefonder i kombination med ett bolån skulle vara:
- Likviditet.
Vilket Oscar gick in på i avsnittet. Å andra sidan (här får någon gärna bekräfta eller dementera) så har i alla fall bankerna varit rätt generösa med tilläggslån på bostaden, nästan oavsett syfte med pengarna?
I så fall är ju inte pengarna så låsta i bostaden som man kanske tror?
- Ränteavdraget
Så pass starkt med 30% avdrag att man i teorin kanske får högre förväntad avkastning på att köpa sin egna bostadsobligation indirekt, även om man har bunden boränta till marknadspris? 
Jag tänkte att man kanske skulle kunna se på det som att det är mer OK att ha rörlig bolåneränta och låna ut med längre duration via räntefonder. Men om man själv har bundit bolånet till gällande marknadsränta känns det ju mindre lyckat…
Oscar nämner ju att Lysas andel bostadsobligationer ligger någonstans runt 30%. Men det känns ändå lite konstigt att potentiellt inneha sin egna bostadsobligation måste jag säga 
2 gillningar
Ja, det är nog omkring detta mina tankar rör sig snarare än frågan om alternativkostnaden mellan ”bundet” kapital i bostaden kontra ”fritt” kapital i räntefonden.
Det rör sig särskilt kring att i sin egen balansräkning både inneha sin skuld i bostadslånet och en tillgång i form bostadsobligation som potentiellt innehåller ens egen skuld. Rationellt vill man ju att tillgången blir mer värd, men blir det då på bekostnad av min egen skuld?
Anledningen att inneha båda samtidigt borde handla om tillgänglighet. I det fall man amorterar mycket och sedan behöver pengarna igen så tänker jag mig att det har hänt något som gör att banken är ovillig att låna ut. Arbetslöshet, separation, sjukdom, etc. Genom att hålla en stor mängd likvida medel så klarar man kostnaderna tills att man är uppe på banan igen.
2 gillningar
Hej,
Det som hindrar mig från att amortera bort bolånet i nuläget är att jag inte vet om jag kommer kunna ta bolån igen när man pensionerat sig. Samtidigt vill jag fortsätta ha tillgång till de där bolånepengarna efter pension, men utan att sälja huset… Dessutom är det skönt att det finns ngt positivt med inflationen (lånen minskar i värde men aktiemarknaden går upp) saom kompensation för att löner och pensioner minskar i reala termer. Die with zero!
Mvh
F
2 gillningar
Bara för att vara övertydlig så pratar vi inte alls om aktier eller aktiefonder här. Där är det självklart högre förväntad genomsnittlig avkastning än 4% och därmed väl investerade pengar om man vill använda bolånet som hävstång.
1 gillning
Bra stt du förtydligar mitt inlägg! Jag förstod det, men eftersom de flesta här, liksom jag själv, har huvuddelen av vårt sparande i tillgångsslaget aktier så blir ändå effekten av att inte amortera bort bolånet att vi därför har mer pengar i aktier, som ju är en rimlig inflationshedge.
Mvh
F
2 gillningar