I och med ökade bolåneräntor har jag och min fru nu passerat brytgränsen 100 tkr var för ränteavdrag om 30% och har med nuvarande räntenivå ca 70 tkr i räntor som vi bara får ränteavdrag om 21% på. Vi har kapital som väl överstiger buffertbehovet och lån med nuvarande husvärden om ca 50% av värdet. Frågan är vad som är det ekonomiskt smarta beslutet: Investera eller amortera ned till brytgräns ränteavdrag?
Vårt likvida kapital är placerat ca 60/40 aktier/räntor vilket över tid borde avkasta ca 5% per år före skatt. Vår gissning är att bolåneräntorna över tid snittar på 4% före ränteavdrag. Då borde det vara fördelaktigt att ha kvar lånen och investera kapitalet, eller har vi fel/missat något?
Jag vill gärna ha input på det matematiskt/statistiskt riktiga att göra. Känslomässiga aspekter är såklart viktiga men det är inte det jag är ute efter att få input på i denna tråd.
Detta har diskuterats lite i denna tråden även om det egentligen är off topic där:
Jag resonerade som att om min ränta går över gränsen så skulle jag nog amortera lite mer.
Det finns säkert någon smart person här som orkar räkna ut detta
Men grovt räknat, om du har en ränta på 5% med 30% avdrag så är din effektiva ränta 3.5%
På delen som överstiger 100k ränteutgifter blir din effektiva ränta 3.95%, alltså 0.45% högre i faktisk ränta, men ökningen från 3.5 till 3.95 är ju 12.5% ungefär.
Fram tills den dagen den effektiva räntan är högre än förväntad avkastning på börsen, 7%, så är det matematiskt korrekt att låta pengarna vara investerade istället.
Men i erat fall blir ju siffran då 5% istället för 7%
Jag skulle ta av de 40% räntor som du har i portföljen och låna ut till dig själv för att amortera. Det är antagligen bästa sättet att placera räntedelen av din portfölj. Med stor sannolikhet är det även lönsamt att placera pengar från räntedelen genom att lösa resten av lånet också.
Här är en källa som förklarar lika bra som nån annan hur det funkar.
Ränteavdraget innebär att du får göra avdrag med 30 % av räntekostnaderna upp till 100 000 kr på den totala skatten. Har du haft högre räntekostnader än så under året så är avdraget istället 21 % på den del som överstiger 100 000 kronor.
Berätta gärna mer. Du menar alltså att vi borde amortera med hela räntedelen och ha 100% aktier med resterande likvid?
Någon annan som har tankar om det förslaget?
Kanske påverkas tankesättet av att vi har en odefinierad sparhorisont. Eventuellt vill vi ha tillgång till pengarna för en sommarstuga om några år. Betalar vi av på lånet är det inte säkert att vi får låna igen pga av andra anställningsförhållanden.
Finns det fortfarande möjligheter i dag att binda räntan på delar av bolånet till en lägre ränta än den riskfria räntan som ni kan få (med insättningsgaranti)? Hur stor blir skillnaden annars? I ett läge där det är osäkert om man kan få “låna upp” igen efter en aggressiv amortering så kanske det inte är den bästa lösningen.
Det är inte så bra att sätta sig i en situation där man blir “house rich, cash poor”.
Svårt att förutspå framtiden för räntorna. Går räntorna ner så att man hamnar under taket igen inom tex två år är det sannolikt inte värt det, särskilt om man har svårt att öka lånen igen vid behov. Dessutom vet man inte om regeln med tak på 100 000 håller i sig eller om den kan komma att ändras.
Det kan hända att det blir debatt om regeln nu när fler börjar påverkas av den. Kan hålla med person ovan som tyckte att det var en ologisk regel. Den kommer ”drabba” (i brist på bättre ord) många barnfamiljer i större städer.
Tror du det? Jag tycker debatten om ränteavdraget har varit ganska ensidig de senaste åren, de flesta verkar vara överens om att det bör fasas ut. Inget man tar upp på den politiska scenen just nu, förstås. Men man måste ju vid 4 % ränta ha minst 10 miljoner i bolån för att passera gränsen (om man är två som delar lånet), dvs minst omkring 12 miljoner i inköpspris för bostaden.
Uttrycket “det drabbar ingen fattig” känns applicerbart .
Du räknar tokigt. Vid 2,5 miljoner i lån och 4% ränta når man 100 000 i ränta per år. Så allt över det får man 21% istället för 30% avdrag på. 5 miljoner om man är två.
En random fundering gällande ränteavdraget. Ni skriver 100tusen per person. Jag antar att de utgår från de personer som står på lånet, i mitt fall jag och min sambo. Om fler personer står på lånet, betyder det att 100tusen ytterligare ränteavdrag? Om vi säger hypotetiskt att min mamma och pappa även står på lånet (och de bor i hyresrätt själva) får man då 400 tusen ränteavdrag på lånet ?
Eller fattar jag helt fel ? Köpte min första bostad nyligen
Spontant känns det ju som att riskfria avkastningen på amortering är mer värt än erat räntepappersinnehav. Ni lånar alltså ut pengar ni själva har lånat kan man säga, eventuellt till er själva om räntepapprena innehåller bostadsobligationer. Fördelen med detta är likviditeten som du varit inne på, ni får fundera på hur mycket den är är värd just för er.
Nej, frågan gällde initialt att med högre ränta kommer vi över brytpunkten för 30% ränteavdrag och att det kanske skulle finnas fördelar att amortera av så att räntorna inte överstiger 100 tkr var. Som jag förstått det är ränteavdraget ett skatteavdrag och inte kopplat till kapitalvinst
Intressant tanke. Så borde det kunna vara om banken går med på att de också är låntagare. Men man får ju ränteavdrag även över brytgränsen 100 tkr bara det att avdraget sjunker från 30 till 21% så det kanske inte är värt omaket.
Ränteavdrag som sådant kan göras på både kapitalvinst och som en skattereduktion för underskott av kapital. Av någon anledning verkar det ha blivit så att “ränteavdrag” i folkmun blivit synonymt med det senare.
Min fråga (som inte var ett svar på din fråga) var; 100tkr regeln gäller väl bara för skattereduktionen för underskott av kapital, eller hur?
.