Ränteportfölj för 2023

Det finns flera problem med Lysas räntedel:

  • För korta löptider, vilket ger lägre förväntad absolutavkastning, lägre riskjusterad avkastning och sämre ombalanseringseffekt.
  • För lite realräntor (bara 10%?), vilket är ett problem om vi vill förbättra våran riskbalans. Problemet är att både aktier och nominella obligationer ogillar inflation.

Många personer, inklusive Lysa, lider av villfarelsen att man ska använda korta löptider om man vill ge en portfölj “stabilitet”. I Lysas Whitepaper läser vi:

På ytan verkar de ha rätt.
Tittar på vi på obligationer i isolation från aktier så har obligationer med korta löptider
mindre nedgångar och högre riskjusterad avkastning (sharpe och sortino).
Obligationer med långa löptider vinner här bara på en punkt (högre absolutavkastning).


Men de flesta av oss är ju intresserade av att kombinera
obligationer tillsammans med aktier i en portfölj.
Och vad som händer då är väldigt fascinerande.

Magi! Inte bara har portföljen med längre löptider fortfarande högre absolutavkastning,
utan har nu också mindre maximal nedgång och högre riskjusterad avkastning!
60/40 med långa löptider på obligationerna vinner på alla punkter!

Lysas idé att använda korta löptider på obligationerna “för att ge portföljen stabilitet”
är alltså inte riktigt korrekt, iaf inte om vi räknar på en klassisk 60/40-portfölj.
60/40 med korta löptider på obligationerna vinner inte på en enda punkt.


Och anledningen att jag tycker att man bör inkludera mer realräntor (och andra tillgångar som trivs i inflation) än Lysa gör är alltså att både aktier och nominella statsobligationer ogillar hög inflation, och en klassisk 60/40 uppnår därför en ganska dålig riskbalans.

Så här har en klassisk 60/40 presterat i stigande vs fallande inflation:

Bridgewater backtestade en klassisk 60/40 och jämförde den med en simulerad portfölj som istället för 40% nominella statsobligationer innehöll 40% realräntor, guld och råvaror som balans till 60% aktier.

Notera hur dåligt en vanlig 60/40-portfölj presterade mellan 1965 och 1980 (när inflationen var hög), medans den inflationsskyddade 60/40-portföljen klarade sig bra.

10 gillningar