I Rational reminder podcast, avsnitt 349 0:22:02, pratar de om att ha 100% aktier (equity) i portföljen.
De säger i stort sett att man bara har räntor (bonds) för att skydda mot dåligt beteende (börsen går ner, man får panik och tar ut). Även vid “drawdown phase” säger de att räntor är för beteende.
Betyder det att, enligt dem, så ska man alltid ha 100% aktiefonder och så tar man ut det man behöver när man behöver det? Åt skogen med mellanriskhinken
Statistiskt ska det ju vara bäst att sätta in en stor summa pengar direkt i sin portfölj för “time in the market”. Att ta ut så sent som möjligt ger ju också längst time in the market och, antar jag, störst sannolikhet för högst värde, trots att man kan ha otur vid just ett uttag
Sen tänker jag att “behöva pengarna” inte behöver betyda att man behöver dem imorgon. Behöver man pengar till en stor investering om ett år så säkrar man upp (åtminstone majoriteten) redan nu.
Nu har jag inte lyssnat på specifikt denna AMA, men jag antar den huvudsakligen bygger på studien som diskuteras här:
Huvudpoängen var att 100% aktier med cirka 30% hemmabias och resten internationellt diversifierat var optimalt både under sparkarriären och pension. Aktier, räntor/obligationer och kontanter var de tillgångar man inkluderade, och endast utvecklade marknader.
Även om man tittar på de allra värsta utfallen (1:a percentilen) så var 100% aktier bättre än en kombination av aktier/räntor/kontanter.
Inte riktigt. Den bygger på att uttag endast görs i pension. Dvs man sparar en viss procentandel av sin lön varje år fram tills pension, sedan tar man ut pengar enligt 4%-regeln (dvs 4% av kapitalet första året i pension, sedan samma summa inflationsjusterat för resten av livet).
Korrekt, man inkluderade endast perioder då ekonomier klassificeras som “developed” i studien. Det resulterade i totalt cirka 39 länder som under någon period mellan 1890 och 2023 klassificerats som “developed” och totalt cirka 2600 år av relevanta perioder med land-månad avkastningsdata.
Jag tror också detta är det mest rimliga. Investerar man så vill man ha max avkastning och sedan gäller det att ha tillräckligt mycket buffert för att leva.
4 hinkar principen är egentligen en form av marknadstiming om man tänker efter. Alternativet är att hela tiden ha en portfölj och en buffert på säg 10-50% (beroende på vad man vill ha) och sedan ta ut pengar när bufferten blir lägre än 10-50% och sätta in pengar i andra fallet.
100% aktier är nog vettigt, med untantaget att man bör skydda sig mot en börsnedgång precis när man slutar arbeta. Det bygger ju på antagandet att man gör FIRE när man har sparat nog för att ta ut 4% av tillgångarna varje år (eller vilken procent man nu vill använda). Om det blir en nedgång precis när du börjar ta ut så är dina utgifter plötsligt kanske 5-6% av tillgångarna, och även om börsen går upp igen efter några år så är det inte säkert att portföljen återhämtar sig efter de oväntat stora uttag du nu gjort. (Det är det här som kallas “sequence of returns risk” på engelska. Vet inte vad den svenska termen kan vara, avkastningsordningsrisk kanske?)
Som jag tolkar det så passar en sån strategi bara för den som klarar att agera fullständigt rationellt och inte drabbas av oro och förstörd sömn vid börssvackor. Eftersom jag inte är en sådan person så har jag rejält med räntor nu när jag är i uttagsfas. Det är jag väldigt glad för i dagsläget kan jag säga.
