Skippa räntefonder - eller är jag helt fel ute?

Hej alla experter!

Vi vill investera 2 miljoner i indexfonder på minst 10 år inför pensionen. Har bostadsrätt och fritidshus utan bolån och en buffert på drygt 800 000 kr på sparkontot. När jag frågar Lysa blir rådet 80 procent aktiefonder och 20 procent räntefonder. Är det verkligen vettigt?

Enligt Lysa blir prognosen:

Chans till mer än 2 839 000 kr – 50 procent

Chans till mer än 2 313 000 kr – 10 procent

Om jag istället satsar på 100 procent aktiefonder:

Chans till mer än 4 028 000 kr – 50 procent

Chans till mer än 2 193 000 kr – 10 procent

Slutsats: att ha 20 procent i räntefonder känns som en dyr försäkring. Det är ju faktiskt 50 procents chans att få 4 miljoner istället för 2,8 miljoner. Skulle det gå hyfsat dåligt handlar det alltså om att få tillbaka 2 313 000 istället för 2 193 000. En skillnad på bara 120 000 kr. Eller tänker jag fel någonstans?

En portfölj med 100 procent aktiefonder svänger förstås rejält och det gäller att inte paniksälja i en dipp, vilket är lättare sagt än gjort (hade för länge sedan fonder som tappade 50 procent och med tiden återhämtade hela värdet. Det var riktigt jobbigt och att fyndköpa på botten var helt uteslutet). Hur tänker ni?

Slutligen: tack för en ekonomiblogg i världsklass!

Hej!

När det gäller pengar som man vet att man inte ska röra på många, många år tycker jag att det är 100 % aktier som gäller. Argumenten emot är snarare psykologiska än matematiska. Att köpa räntefonder samtidigt som man har lån tycker jag för övrigt är ett mycket märkligt beteende, bättre då att betala av på lånen.

Detta är dock ingen absolut sanning, man ska kunna sova gott om natten också…

Sedan gäller det att se till hela den ekonomiska situationen med lån m.m. och ha en buffert vid sidan om för olika händelser, likaså kan man ha ett sparkonto för kortsiktigt sparande. Är man högt belånad kan man amortera på lånet parallellt med sparandet.

Håller med. Det handlar nog mer om psykologi än matte. Det är ju trots allt 90 procents chans att aktiefonderna går plus på 10 års sikt. Risken att börsen totalrasar och pengarna försvinner kan inte vara stor. Handlar alltså sannolikt om att bestämma sig för att aldrig sälja vid ras…

Ja, det stämmer att det finns två svar - ett matematiskt och ett känslomässigt. Det matematiska är ju att välja en hög aktieexponering. Men det förutsätter att man 1) inte freakar ut vid en nedgång och 2) att man inte har fel om sin tidshorisont. Två fel som jag ser majoritet av sparare att göra trots att de säger att de inte kommer att få panik och att tidshorisonten är lång. Ungefär som Mike Tyson - “everybody has got a plan until they get punched in the face”

Det känslomässiga svaret är ju att välja en nivå som gör att man sover gott om natten. Sedan tänker jag också att frågan: “Behövs verkligen de där extra pengarna?” är relevant. Det vill säga att jag är spontant skeptisk till den här hetsen om att hela tiden jaga så mycket avkastning som möjligt.

Ja, det var mina två cent. ?

100 % aktiefonder skulle jag satsat på.

Du har ju redan “räntefonder” i form av pengar på banken och fritidshus. Resonera lite som så : kan du om du förlorar de 2miljonerna ändå sova gott?

Misstänker det då era omkostnader för övrigt är förmodligen låga. Nu säger jag inte att du ska köpa guldcertifikat med 18 gångers hävstång men har du råd att spekulera så kör på det. Och att mata in i diverse indexfonder är inte direkt guldcertifikat…

Jag har en liknande situation. Vad tycker Jan om saken? Kanske en försiktigt modifierad RT portfölj.
35/20/25/20.

Börsen har gått upp i snitt 8 % per år eller något sånt . Behöver du inte pengarna på minst 10 år är det väl solklart att du ska sätta dom på börsen.

Givet att man inte freakar ut under dessa 10 år, vilket de flesta gör (tyvärr).

Jag skulle belånat fastigheterna också och köpt indexfonder, och jag skulle förmodligen köpt aktier också i Microsoft som jag anser mycket stabilt (stabila ökande inkomster från abonnemang av deras molntjänster) och med en förväntat liten konkurrens under många år framöver på en marknad med stor tillväxt. Men det är jag det ?

Vilken risk du vill eller bör ta med pengarna beror ju såklart på din totala situation inklusive en del faktorer som du inte beskriver.

Hur pass beroende är du av pengarna? Spelar det ingen större roll om du förlorar delar av kapitalet men värt att ta chansen för hög uppsida? Eller behöver du absolut använda det och tar hellre en mer säker utveckling med högre golv på bekostnad av lägre tak?

Behöver du dem exakt om 10 år eller kan du vänta några extra år? Hur många? 5? 10?

Att bara säga 100% aktieexponering för att tidshorisonten är 10+ år är ju ganska vårdslöst.

Tjänsten som jag använder för att pilla med sådant här har inga svenska data, men om man istället tar Tyskland, historiska data sedan 1970, startkapital 2Mkr. 10 års horisont. Alla värden är reala, dvs inflationsjusterade.

100% global aktiemarknad ger

15e percentilen 1,82M
Medel 3,77M
85e percentilen 5,34M

Värsta nedgång är 58% och nedgången med längst tid till återhämtning tog 13 år.

80% global aktiemarknad, 20% medellång ränta ger

15e percentilen 2,13M
Medel 3,6M
85e percentilen 4,90M

Värsta nedgång är 48% och nedgången med längst tid till återhämtning tog 12 år.

Så fortsätter det.
En lägre aktieexponering minskar spridningen av de möjliga utfallen, det ger ett högre golv på bekostnad av lägre tak och något lägre genomsnittsavkastning.

Jag tycker det hjälper att ställa sig själv några frågor i stil med:
-Finns det ett minsta belopp jag är tvungen att uppnå?
-Finns det en viss tid jag har på mig att uppnå det?
-År det viktigare att ha en trygg lägsta nivå eller en maximerad högsta?

Tack för mycket bra svar! Precis vad jag behövde!