I min familj har vi alltid haft som modell att lägga pengar på hög. Att min farfar och farmor gjorde det hela sina liv lade grunden för det kapital som gjort att jag och mina syskon kunnat köpa bra boenden i Stockholm. Jag ser inga problem med att själv leva lite på samma sätt. Nu reser jag en del och gör betydligt mer saker än vad den äldre generationen gjorde. De levde jämförelsevis ett mer begränsat liv med stora ”repetitiva” inslag. Samtidigt går det mesta att göra på olika sätt och väldigt mycket går att göra utan stora kostnader.
1 gillning
Själv älskar jag känslan när telefonen är slutbetald (vanligtvis efter 24 månader). Ändå några hundralappar som stärker kassaflödet varje månad. Jag försöker gärna hålla telefoner vid liv i fem år, ungefär av lika stora ekonomiska som ekologiska skäl. Men unnar mig gärna den fräsigaste modellen när det väl ska köpas nytt.
Annars brukar jag ha som regel att sova på saken om det är nått jag vill spontaninköpa. Sen brukar jag kolla prisjakt och bara köpa om det är åtminstone en hyfsad deal. Sen har vi gemensam ekonomi (utan ”månadspeng”) så även om vi inte måste motivera inköp för varandra så blir man ju lite mer restriktiv och vill inte gärna slösa den andres pengar på sånt man inte kan stå för. Dessa tre mekanismer brukar hålla det värsta slösandet i schack.
Restaurang- och biobesök samt andra liknande utgifter som stöttar det lokala företagandet försöker vi att vara frikostiga med, trots att svångremmen dragits åt i inflationsekonomin. Det känns extra viktigt när man bor i en liten håla där utbudet är ganska begränsat som det är, om favoritrestaurangen konkar är det ju värre än om en i storstan gör det, där det går 13 på dussinet.
Annars har vi också att det vi ”ska” spara/investera dras direkt vid löning och det som är kvar på lönekontot är fritt att konsumera. Lyckas det bli kvar en större klumpsumma i slutet av månaden kanske vi extrasparar till typ semester eller det där bröllopet som aldrig blev av.
2 gillningar
Om vi pratar specifikt om telefon så är min egen modell att inte ha någon privat telefon alls. Tidigare har jag haft olika ”enklare telefoner” men det blev mest jobbigt.
Förstår inte varför livet behöver bli sämre för att man inte spenderar bara för spenderandets skull.
Jag håller med om att livet blir sämre om man snålar in på saker man verkligen vill göra fast man egentligen inte behöver men många avstår från att göra av med pengar utan att livet blir sämre och då är det väl inget problem.
Jag har i vardagen inget behov alls att köpa saker, det ger mig inget.
Mycket roligare att se summan på kontot öka än att lägga pengar på onödiga saker.
Däremot kan jag ibland smälla till rejält och då kan det få kosta nästan hur mycket dom helst.
Förstår inte frågan riktigt. Men anledningen är att jag ser hur begränsat mina föräldrars liv är och har varit på grund av snålhet. De sitter på en massa pengar men gör ändå aldrig det de vill göra för att det är “för dyrt”. Jag känner igen problematiken och mitt mål är att alla pengar ska ett syfte både på kort och lång sikt.
Det är väl kul för dig men vars var nyttan för farmor och farfar? För mig personligen lever jag inte för att säkra bostäder för framtida generationer. Det får de fixa själv.
Jag har inget exakt svar på det. De gick bort för många år sedan nu. Min bild mer allmänt var att de hade det fint med bra jobb, bra bostad och en sommarstuga på det. Deras nivå var ”där och då” helt reko. Vi pratar nu om 60- och 70-talens ekonomiska nivå. De hade säkert kunnat resa mer än de gjorde eller ha dyrare vanor men de upplevde rimligen inget behov av det.
Om vi nu ska jobba för ett mer hållbart samhälle så framstår, iallafall för mig, den äldre generationens livsstil som något att ta intryck av. Att det ska anses eftersträvansvärt att spendera mycket pengar på en massa dyra meningslösheter är en konstig idé. Frågan borde i min värld mer vara hur man kan hitta tillbaka till det där enkla livet, men i en form som passar dagens verklighet.
5 gillningar
Mitt kort/mellanlånga spar skulle kunna öronmärkas för en sommarstuga. Det vore inte helt fel. Än så länge har det lagts på en fiskebåt som urholkade min ekonomi en hel del när den köptes och skapade en del ångest på köpet. I efterhand hade jag gjort om köpet om det så vore tre gånger så dyrt.
Sedan ska man naturligtvis inte spendera bara för att spendera, men risken är att man går miste om “sin båt” när man bara bryr sig om att öka sparkontot hela livet.
2 gillningar
Ingen telefon?
Hur får dina vänner kontakt med dig?
Jag har en tjänstetelefon av modern sort och den täcker både jobbmässiga och privata behov.
Telefonen är krasst sett en av de absolut dyraste prylarna man har, särskilt om kostnaden delas upp på antalet år av användning. Min stereo kostar som jämförelse mycket mer men uppdelat per år framstår den som relativt prisvärd. Ny kostade den som en bil men begagnade grejer av bättre kvalitet är överkomliga och håller länge.
Jag är lite orolig för att min modell med telefonen kommer att göras omöjlig på sikt. Det pågår en utveckling mot ökat säkerhetsfokus. En möjlig och på sikt sannolik utveckling där blir att möjligheten att installera privata appar helt tas bort.
En möjlig variant om/när jag ändå kan behöva en privat telefon igen vore att skaffa en bra telefon av billigare märke och skippa att ha abonnemang. Man kan använda öppna Wi-Fi-nätverk till mycket idag. Då skulle jag också behålla telefonen tills den pajar eller blir ”obsolet”.
Jag tror inte folk direkt späkade sig förr, utan det var en annan tid helt enkelt. Istället för att resa stup i kvarten och ha FOMO över allt och ingenting köpte man sommarstugor, båtar, motorcyklar, åt gott och rökte som borstbindare. Hade det gött i vardagen helt enkelt även om det för vissa kan framstå som tråkigt idag. Allt var inte sämre förr.
Det är aldrig fel med ett kapital, handlingsutrymmet det ger överstiger allt man kan ”unna sig”. Hur framtiden ser ut vet ingen, knappt ens morgondagen.
2 gillningar
Intressant att läsa vilka olika strategier alla har, och ett bra diskussionsämne som ju också är själva grunden till hela sparandet om hur bra disciplin man besitter överlag.
För egen del har jag kommit fram till att hålla mig från för mycket ramar och regler. Tycker det kan bli för uppstyrt av att “tänka” för mycket, vilket inte passar min livstil. Det i sig tar bort känslan av att just unna sig och ha det gött.
Så länge jag sparar min kvot/månad (50% av lön) som jag vet kommer leda till en bra pension och att jag kan släppa tanken på ekonomi, så blir jag lugn på automatik och kan köpa det jag önskar inom vad min budget tillåter.
Annars tror jag risken, som trådskapare är inne på, är stor att man trillar dit för att bli lite för småsnål mot sig själv. Har man inte ekonomi till det, ja då är det ju en helt annan sak att vara extra ekonomiskt sparsam.
Men allt är ju så olika från person till person och vad man tycker, en frihet de också 
1 gillning
Jag har rätt tydliga regler på spendering, för att jag kommer från hållet att jag gillar lyx och skulle nog spendera lite för mkt om jag inte satte upp regler för mig. Reglerna skapar också ångestfritt spenderande då jag redan vet att jag sparar bra, vilket fungerar för mig.
Av min nettoinkomst lägger jag varje år ca:
- 40 % sparande avanza
- 40 % till vardagsutgifter
- 10 % resor
- 10 % kläder, inredning, teknikprylar
Funkar för mig just nu tycker jag iaf. 
1 gillning
Köper “must have” som mat och vardagssaker så billigt som jag bara kan, undantag då jag unnar mig bra och god mat. Sen lägger jag gärna extra pengar på sånt som ska hålla över tid och som gör mitt liv bättre och roligare.
Har inga samvetskval när man kan köpa lycka åt sig själv eller ens närmaste. Jag vill dock ha mycket lycka per krona. En fin dator är kul, men prisintervallet är enormt. Så man får sätta fingret där lycka och pris möts i grafen. Samma med resor, cyklar, kläder m.m… att bara köpa utan tanke slutar lätt med att man både betalar för mycket och att man inte blir nöjd med det man köpt.
Enda principerna jag har för att spendera pengar är att jag ALDRIG snålar när det kommer till att visa uppskattning till de jag tycker om. Min familj, mina syskonbarn. Det ger mig så mycket glädje att se dom bli glada för något jag kan ge dom. Delad glädje är dubbel glädje
3 gillningar