Jag har länge funderat på om pengar gör en lyckligare? Skäms ni aldrig över era pengar/tillgångar?
8 gillningar
Mitt enda tips är. Sluta jaga lycka, det kommer lite då och då.
Sträva istället efter att må bra i vardagen och var nöjd.
Du är ju grymt duktig som kommit så långt som du är nu.
32 gillningar
Hej är välkommen!
Inget du behöver skämmas över. Så småningom med lite mer erfarenhet i livet lär du uppskatta andra saker i livet än pengar.
Jag är själv fyra år äldre än dig och har alltid trott att pengar skulle ge mig lycka men tyvärr så gjorde det inte för min del. Det är de småsakerna i vardagen som gör en lycklig. Har alltid varit omringad av vänner i kvantitet men nu har jag istället kvalitativa kompisar som stöttar än. Goda arbetskamrat, meningsfullt arbete är exempel på något som gör mig lycklig. Pengar är bara en trygghet och en möjlighet att få välja göra precis vad man vill.
Så mitt tips är att inte jaga pengarna och låt det inte vara grunden till din lycka. Och grattis för att du har kommit så långt trots din ålder. Njut av din tillvaron och lycka till!
3 gillningar
Pengar gör mig definitivt lyckligare. Men det är allt det där andra i livet som avgör från vilken nivå jag blir lyckligare. Allt bli lyckligare i ett allt annat olyckligt liv är fortfarande olyckligt.
2 gillningar
Skäms gör jag inte, men jag försöker påminna mig själv över att många skulle döda för mitt materiella välstånd/kapital.
Pengar skapar väl inte lycka i sig, men tar bort en del stress från livet i övrigt, så man kan väl se det som att pengar ökar förutsättningarna för lycka.
4 gillningar
Plötsligt dyker han upp 
Bara vara är inte så dumt så kommer det till dig.
Lycka till med allt
1 gillning
Tack så jättemycket! Vad snäll du är 
När man utför tjänster åt någon i större omfattning än den kan elker vill göra gentjänster tillbaks får man gentjänstbevis så att man kan byta till sig gentjänsterna någon annanstans. Tex tjänsten underhåll och värm ett hus genom att betala hyra. Eller tjänsten odla tomater och baka bröd i mataffären.
Gör man fler och högre värderade tjänster åt andra än man ber andra att göra åt en får man gentjänstbevis över.
Har man gentjänstbevis man inte behöver just nu kan man låna ut dem till ett företag så de kan använda dem, mot att man får del av vad de tjänar på att ha dem.
Att skämmas för att ha intjänade gentjänstbevis över är som att skämmas för att man hjälpt en kompis mer än den hjälpt en.
Men det ingår i Svenska jantesnolan att tycka illa om folk som har det bättre än en själv. Och därför mår vi också sen dåligt när vi själva uppnår nivån vi tidigare tyckte illa om.
2 gillningar
Ingen är lycklig jämt. Tror att alltför många hela tiden lägger sin lycka i framtida mål som kräver en process man inte tycker om. Även om lyckan av klarade mål blir som man tänker är den kortvarig och ofta blir man inte så lycklig av det som man tror att man ska bli, eller i värsta fall inte lycklig alls eller olycklig. Sätta upp mål som kräver att man gör saker man inte riktigt trivs med är alltså enligt min tanke ett vanligt problem, den genomsnittliga vardagen är så stor majoritet av livet att man rimligtvis borde fokusera mer på den och mindre på de enstaka dagar och veckor som är något annat. Vilka rutiner, vanor och saker tycker du är kul och känns meningsfyllda i vardagen? Bygg livet kring det och har du pengar nog för det plus lite till för trygghet så man är redo för livets skruvbollar så tror jag man maximerat pengarna betydelse för lycka.
1 gillning
Klokt att ha ett fuck-off-kapital.
Istället för att oroa dig över att du har en trygghet så ska du med de pengar du har, utöver din sparplan, köpa drömmar. Vad ska du annars ha pengar till om du inte kan se i fram emot en resa eller någon kul hobby (som kostar en slant)? Du kommer träffa den rätte när du investerar i dig själv och smittar av dig med din entusiasm och vibe. Lycka till och ha det så roligt!
1 gillning
Gott så. Återstår att du upptäcker världen utanför lägenhetsdörren.
Oroa dig inte för de… Jag har det extremt bra i livets alla aspekter, men ständigt miserabel.
Periodvis är det riktigt illa.
Tror inte barn, kärlek, karriär eller pengar, per automatik gör en människa lycklig, eller ger en känsla av tacksamhet, som jag tror att “lycka” egentligen är.
Allt är relativt och att känna lycka, eller glädje är en konst, som inte faller sig naturligt för alla.
Vissa är tacksamma över att ha en miljon.
Andra är förbannade för att det inte är 2.
1 gillning
Det är olika från person till person. Ekonomisk trygghet är en bra grund för att kunna vara lycklig men räcker inte i sig. En annan bra början är att försöka uppskatta det man har och se allt annat som bonus och inte som något nödvändigt för att uppnå lycka. Det viktiga är inte hur man har det utan hur man tar det. Det kan ta några år att nå fram till det där men nyckeln finns nog inombords, inte i andra eller annat.
Aldrig. Jag har tjänat in alla pengar på egen hand genom att vara flitig med studier, gjort ett bra jobb som anställd och sparat och investerat på ett bra sätt.
5 gillningar
Jösses , tja man kan ha det bra ekonomisk och allt uttänkt. Sedan kommer livet .
Eller så blir det en massa katter och allmänna arvsfonden.
3 gillningar
Du verkar tänka sunt. Dessutom mer att tänka på Din lilla familj som Du kommer att bilda kommer kanske ngn gång i framtiden behöver en större bostad → större kontantinsats. Sedan kommer Ni troligen behöva minst en bil för att för skjutsa runt barnen på alla aktiviteter. Därefter när barnen växt upp så kanske de vill studera utomlands, vilket kostar minst 50kkr/termin. Vidare kommer kommer Dina barn behöva hjälp med en kontantinsats för sina bostäder. Slutligen måste sannolikt spara lite extra för att kunna drägligt som pensionär. Så om Du inte har mycket hög lön eller gifter Dig rik eller har stora potentiella arv. Du har redan börjat spara så Du kommer få färre få obehagliga överraskningar
Är det inte väldigt allmänmänskligt att vi strävar mot nästa ”mål” i hopp om mer lycka (istället för att ”bara vara nöjda”)? 
Först är det kanske en viss utbildning som hägrar. Sen en anställning. Bra bostad. Trevlig inredning. En bil. Partner. Familj. Ny bostad. Nytt jobb, Mer fritid, Bättre Hälsa osv
Med det sagt menar jag inte att lyckan finns i en helt oambitiös motsats till denna strävan. Du verkar ha insikt om vad du vill så kör på och gör grejer du får energi av och som ligger i enlighet med dina mål och värderingar! Lycka till!
Är ett par år äldre än du men i liknande situation. Försöker vara tacksam för allt jag har här och nu - märker nämligen, som andra har sagt i tråden, att det är mänskligt att mest vilja sträva vidare. Har fin lägenhet men längtar nu efter ett hus. Funderar på barn. Mina kollegor med hus och barn verkar dock inte lyckligare.
Jobbar just själv med att försöka hitta tillbaka till en meningsfull fritid, efter att ha tagit studier och jobb på för stort allvar under lång tid. Det är inte helt självklart hur mycket tid och pengar som är ”acceptabelt” att lägga på lycka/intressen/hobby här och nu. Det finns mängder av trådar här på forumet om detta men var och en måste väl ändå försöka avgöra vad det innebär för en själv och bestämma utifrån det. Men jag tänker ibland på en studie som Jan nämnde i podden någon gång, att små glädjeämnen i vardagen verkar ha större effekt än t.ex. en påkostad semester någon gång om året. Det passar mig fint - har blivit rätt hemkär i och med pandemin och även en ovilja att flyga. Så min reflektion utifrån titeln på tråden är väl att pengar kan jobba för en på flera sätt, både som långsiktig trygghet och som möjlighet här och nu.
2 gillningar
Varför skämmas? Bara för att en genomsnittlig svensk använder 3-4 gånger mer än jorden har resurser för årligen, så betyder det inte att någonting vi gör är fel eller behöver förändras.
Att tänka på sig själv även med kritiska tankar är positivt. Sitter själv med ågren över att jag trots att jag har levt med mycket låg inkomst i lång tid, lyckats samla ihop en massa prylar och ägodelar. Det känns fel att ha lyx saker man inte ens behöver när 1/3 av jordens befolkning inte ens har en toalett o rent vatten.
Peppa varandra är bra, men det är med kritik och att se och ändra det dåliga inom oss som vi verkligen kan växa och bli bättre människor. Vi växer inte av att vi förbrukar mer på jordklotets buffe.
Borde inte tråden heta något annat? Känner igen mig mycket i det du beskriver även om min situation numera är en annnan.
Jag skulle säga att det är väsentligt att göra en korrekt ”självvärdering”. En del människor är väldigt socialt flexibla. De kan vara singlar någon period men behöver egentligen inte anstränga sig för att det ska lösa sig ganska snabbt. Det är lätt att tro att det skulle ha med utseende att göra, särskilt för kvinnor. Till viss del är det så men jag skulle säga att den här sociala flexibiliteten är en mycket viktigare faktor.
Det är lätt att tänka att frågan om partner är något som ”löser sig”. För vissa är det så, för andra är det inte så. Det är knappast ”kört” men det kräver en betydligt större insats. Man kan behöva jobba med sig själv på olika sätt.
En aspekt är också att människors preferenser förändras över livet. När man är 20 år vill man ofta träffa någon som är ”snygg och rolig”. När man är 35 blir plötsligt profilen ”stabil och småtråkig” mycket mer attraktiv.
Det går ju att skapa en “liten familj” som kvinna då man enklare än en man kan välja att skaffa barn på egen hand. Det betyder ju inte att man kan hitta kärleken längre fram.
1 gillning