Lång historia kort, jag har sedan i höstas lyckats landa ett antal värdefulla affärer i mitt bolag som lyft mig från vanlig kille i 30års åldern till helt ekonomiskt oberoende. Ungefär som att vinna 50miljoner på lotto.
Men till skillnad från en lottovinst är jag stolt över min presentation, jag har slitet och lagt grunden till detta senaste 15åren av mitt liv och till slut gav de frukt.
Utöver mina bolag har jag även en vanlig senior ingenjörstjänst som jag kommer behålla. Behöver stimulansen.
Lite life goes on med guldkant.
Men jag som person, mid 30års åldern, skiljd sen två år med en grabb varranvecka som bor i en småstad.
Är ju även ute på dejtingmarknaden.
Hur hanterar man egentligen att man har mkt pengar när man dejtar / bygger nya relationer?
Personligen ser jag mig själv som väldigt ödmjuk, och kör ingen ferrari eller flashar med guldklockor. Men gillar att resa, unna mig goda middagar osv.
Förtydligande;
Personligen är jag aningen obekväm i situatioen, jag pratar inte pengar, framgång etc.
Eller ska man vara öppen och ärlig om det?
Några tips?
Jag nämner aldrig några belopp, jag skryter inte, jag har ett jobb och två bolag.
Sen av naturliga själ förklaras vad jag jobbar med i tjänst och bolag.
Balansgången blir mellan att berätta om sig själv men inte framstå som en skrytmåns, vilket jag verkligen inte vill!
Men ja, jag har en relativt fin bil, stort nyrenoverat hus (som jag själv renoverat), fjällstuga, reser 4-6ggr per år osv.
Förutsättningar som är rätt onormala för ensamstående personer i min ålder, framförallt i en norrländsk småstad.
Hm. Spelar väl lite roll vad det är för typ av person du vill dejta också? En aspekt är ju om du vill ha nån som har samma driv som du eller om det är ok med nån som inte är så intresserad av att göra karriär. En annan är pengarna i sig. Är du ok med att betala för det mesta om någon tjänar mycket mindre än dig så ni kan göra de saker du vill ihop?
Man vill ju ofta “njuta av livet” tillsammans med en partner och det kan ju bli svårt om du vill göra roliga resor eller gå till bättre restauranger som din dejt inte har råd med t ex. Om du är villig att bjuda på det tror jag inte du har några problem. Problemen i relationer är oftast att folk försöker vara för rättvisa med hur utgifter fördelas, och det därför slutar med att den som tjänar mindre går back ekonomiskt i relationen (har varit där själv för många år sen, inte kul) för att allt ska delas på hälften. Den mentaliteten ger jag ingenting alls för numer (och nu är jag oftare höginkomsttagaren i relationer). Blir aldrig bra
Jag tror de bara köra på med dejtandet och ha kul, penga saker behöver man inte prata om före man faktiskt bor tillsammans tycker jag iallafall. Flyttar hon ihop med dig helt utan vetskap om din ekonomi så drar ja iallafall slutsatsen att hon kanske trivs i ditt sällskap
Jag skulle inte heller bjuda hela tiden bara för att ja kan. Den som frågar om dejt kan väl bjuda
Hur du än lever ditt liv retar det alltid någon. Så lev det så som det passar dig. Man mår inte bra av att förtrycka sig själv i rädslan för vad andra ska tycka. Och vad ska pengarna va bra för om du inte kan använda dem till det som gör ditt liv bättre.
Låt det synas där det har betydelse för dig. Gillar du resor, låt det synas där. Gillar du att köra sportiga bilar låt det synas där. Skrytigt blir det när någon gör saker, inte för att de egentligen gillar det, utan bara för att synas.
Att berätta hur bra det går för en upplevs som skrytigare än att det syns skulle jag säga, så bättre att låta det yttre tala för sig självt där du har genuint intresse som förklaring och tona ner det verbalt.
Sen kommer det trigga nyfikenhet och beundran från vissa och tyvärr avundsjuka och jantesnobberi hos andra. Det är så du får reda på vilka människor som vill dig väl och passar i ditt liv.
Vissa klarar tyvärr inte av att se andra långt före dem utan att tillskriva dem dåliga egenskaper och föröka prata ner dem. Det är deras coping mecanism. Se det som ett tecken på att du gjort dig själv beundran- och avundsvärd.
Du kommer dock få mest skit av killar och mest beundran av tjejer. En del är såklart golddiggers, men inte alla. Det blir ditt angenäma jobb att sålla
Låter sunt tycker jag Om jag var du skulle jag hitta någon att ha kul med och vara lite generös, men inte prata om någon förmögenhet eller liknande förrän det är seriöst, förutom att vara ärlig om ditt jobb och dina företag såklart. Om du är intresserad av att bilda familj finns det ju tid senare till den typen av diskussioner när ni vet att ni gillar att hänga med varandra i grunden.
Håller helt med om att många har svårt för att bli bjudna, var själv sån när jag var yngre, det är någon form av självplågeri vi gärna sysslar med i Sverige
Lika barn leka bäst, dejta bara folk som också är ekonomiskt oberoende. Då kan ni också diskutera förmögenhet, förvaltning och spenderande öppet och konkret.
Det är många olika tips i tråden. Jag säger bara en sak - underskatta inte @Leena råd lite högre upp. Läs den kommentaren några gånger och låt det sjunka in.
Att berätta som det är med väl valda ord är otroligt effektivt. Det ger både trovärdighet och skapar nyfikenhet på samma gång. Om någon frågar, säg som det är, men gör det på ett nedtonat och ödmjukt sätt, precis som @Leena tipsar om.
Jag tycker det här i grunden känns som en okomplicerad fråga. Du verkar trygg i dina värderingar i övrigt och vet ungefär vad du söker, så tror risken för ”gold diggers” är låg. (Finns alltid ett par män här i forumet som älskar att använda det ordet så fort det går! )
Det finns ju ingen anledning att prata om stora förmögenheter och nämna belopp tidigt i dating fasen. Du jobbar hårt och tjänar okej, det räcker väl i början. Du måste inte bjuda för att du kan, gör det som du tror den andra är bekväm med.
Efter några månader med en bra person kan man (och vill man ju!!) berätta mer om en sådan sak. Det är ju något fantastiskt. Sen får man känna på hur den andra personen reagerar.
När det väl är en stabil relation är det väl bra att ha snacket om vem som ska betala vad tidigt, så att ni förhoppningvis båda känner redan från start att upplägget är rimligt och att din fantastiska sits gynnar er båda utan att någon tycker det snyltas.
Inledningsvis tycker jag det är bra att vara restriktiv. Men man kan ju inte göra så mycket åt all öppen information som diskuteras i avsnittet så som Ratsit, Alla Bolag och så vidare.
Om dejtandet med tiden leder till ett seriöst förhållande är öppenhet att föredra tänker jag.
Exakt detta. När man fått känsla för vad personen har för värderingar kan man successivt introducera henne till mer av situationen. Det behöver inte ske första året. Eller de första fem för den delen.
Ekonomi är väl under själva uppstarten ointressant och blir ett ämne först om ni väljer att fortsätta som ett par.
Sen är ju kärleken som den är.
Räkna med att den du faller för har en helt annan världsbild än du själv.
Det stora grejen här egentligen är att du har barn vilket kommer att komplicera steg två i ett eventuellt förhållande.
Träffar du en tjej utan barn: Hon kommer förmodligen att ifrågasätta sin plats och prioritet.
Träffar du en tjej med barn: Hon kommer att vara tydligare och samtidigt ha större förståelse för dina prioriteringar.
Lycka till i alla fall och om någon tycker att du vräker dig så säg att du köper allt på krita, det är på något sätt mer accepterat än att faktiskt ha kosingen.
Visst krånglar pengarna till det lite grann. Men om du har en ingenjörstjänst, driver två bolag och har en grabb varannan vecka så hade jag nog varit mer fundersam över hur du ska kunna ge din blivande partner tillräckligt med tid och uppmärksamhet i vardagen. Men du kanske inte jobbar lika mycket som det låter?
Om jag var du skulle jag hitta någon att ha kul med och vara lite generös, men inte prata om någon förmögenhet eller liknande förrän det är seriöst, förutom att vara ärlig om ditt jobb och dina företag såklart. Om du är intresserad av att bilda familj finns det ju tid senare till den typen av diskussioner när ni vet att ni gillar att hänga med varandra i grunden.
)