Uppskattar att du frågar! Jag gör mitt bästa på båda dessa områden, men ingen av dem tycker jag är enkla.
Detta är i mitt tycke en djupare och svårare fråga än vad det kan synas vid första anblick. Jag tar gärna inspel här.
Först lite bakgrund: Min partner är yngre än mig och har inte jobbat lika länge. Hon har dock ett högkvalificerat yrke som gör att hon om några år förväntas tjäna betydligt bättre, troligen mer än jag tar ut månadsvis. Men detta spelar egentligen inte så stor roll då “nästan vilken partner som helst” troligen skulle ha en svagare ekonomisk position än mig sett ur ett helhetsperspektiv. Hur hanterar man det?
Så som vi gör idag är att vi schablonmässigt antar att jag tjänar motsvarande gränsen för statlig skatt, vilket ganska väl motsvarar vad jag tar ut månadsvis från eget bolag och uppdrag. Vi fördelar sedan vår löpande hushållsekonomi procentuellt utifrån skillnaden mellan hennes lön och min antagna lön. Utöver det har vi resor och liknande där jag ofta tar en större del. Där har vi en dialog från gång till gång. Vill vi båda resa och jag kan betala men inte hon, så gör vi såklart så. Vill vi bo dyrare så hamnar det på mig. osv. Vi gör också en avsättning till hennes pension via mitt bolag som en del av mina omkostnader. Vi säkerställer också att hon kan hålla en sparkvot på runt 20% eller mer, just nu. Det finns flera sådana mindre åtgärder vi gör i hennes “favör”.
Vår målsättning just nu är att hon ska kunna bygga upp en stark personlig ekonomisk position som i grunden är oberoende av min. Det förutsätter dock att hon vill spara, skulle hon inte vilja det så kan hon givetvis spendera istället. Vi tycker hela frågan är viktigt då vi försöker beakta både perspektivet att vi är tillsammans livet ut och att vi faktiskt separerar någon gång. Hur blir då hennes situation i de olika fallen, det är vad vi försöker utgå ifrån.
Det som underlättar är att vi båda faktiskt har lön. Om man betraktar mitt kapital ur perspektivet att jag avser leva på det livet ut (rent teoretiskt iaf) så gör det att vi jämför två kassaflöden istället för två högar med pengar. Det gör inte saker perfekt rättvist, men vi har i mitt tycke en väldigt bra dialog om detta.
Detta är det bästa sätt som vi kommit på att hantera våra ekonomiska skillnader. Den dag vi gifter oss skulle det såklart se annorlunda ut, då skulle vi dela själva förmögenheten på ett lite annat vis. Nu går vi balansgången med målet att säkerställa att inget utfall lämnar henne i en sämre situation än hon troligen skulle varit i annars.
Någon kan säkert invända eller döma här, men vi försöker verkligen, gemensamt.
Jag förlitar mig i hög grad på min möjlighet att anpassa min utgiftsnivå om kapitalet skulle minska kraftigt i värde. Det gör att jag inte är allt för teoretisk i min uttagsstrategi. Jag använder belåning på portföljen för att hantera uttagen som i praktiken sker varannan eller var tredje månad. Innehaven är en mix av för forumet välkända indexfonder (majoriteten) och utdelande ETF:er. Så i praktiken är uttagsstrategin en mix mellan utdelningar och att sälja av. Som jag nämnde i det ursprungliga inlägget så tycker jag detta område är svårt.
Jag tar inte ut mer via bolaget än vad som är vettigt skattemässigt. En mindre del av mitt kassaflöde kommer också från min privata portfölj där jag då också tar ut motsvarande 4% av den.
Det jag saknar i min portfölj idag är en buffert på 2-5 årsutgifter på ett sparkonto. Det hade varit ett tryggt skydd för längre nedgångar i marknaden. Idag hanterar jag det som sagt genom att vara beredd att skära i mina utgifter. Vilket ibland kan kännas obehagligt, men för det mesta känns det bara som ett mycket litet pris att betala för att ha den i mitt tycke ultimata valfriheten. 
Effekten av att kunna dra ned på sina utgifter i ett FIRE-perspektiv har jag länkat förut i form av denna bloggpost: The Problem with the 4% Rule (and Why You Could Retire Even Sooner)
Hör gärna av dig med feedback eller funderingar!