Varning för lite längre inlägg! 
För en tid sedan var det 24 månader sedan jag lämnade mitt heltidsarbete. Jag försöker här sammanfatta min upplevelse ur några olika perspektiv.
Jag hoppas detta kan vara intressant läsning för några, samtidigt förstår jag också att denna typ av beslut är djupt personliga och i hög utsträckning beror på livssituation och preferenser. När jag läser min egen text inser jag hur mycket detta handlar om mig och att allt inte kan appliceras generellt. Även om jag själv är en ivrig student av FIRE-rörelsen och andra former av aktiv livsdesign så är jag också en stark anhängare av “each to their own”.
Bakgrund
Under slutet av 00-talet var jag med och startade ett företag efter några år som traditionell anställd. Det blev en resa på 10+ år som slutade med att jag först lämnade min roll som VD för att något år senare lämna helt. Som ni vet var detta goda år generellt och det bidrog garanterat till att jag under de sista åren hade möjlighet att successivt sälja av majoriteten av mitt ägande. Den största delen av mitt kapital kommer från detta, jag har skrivit mer om det i mitt första inlägg i forumet.
De sista åren präglades successivt av allt mer ångest och oro från min sida, främst drivet av stress och ansvarskänsla på jobbet samt en osund oro över framtiden för företaget och för mycket av min identitet kopplad dit. Jag mådde inte kass, men det var ändå den främsta orsaken till att jag lämnade min ledande roll och delvis varför jag bestämde mig för att sluta jobba “tills vidare”. Något år tidigare gick jag även igenom en för mig förkrossande separation som säkerligen också bidrog till känslan av att vilja ta en annan väg vid just denna tidpunkt. Målet att bli finansiellt oberoende genom företagandet hade jag däremot haft i många år.
jag är idag runt 45 år och lever tillsammans med min partner. Vi har inga barn och planerar inte heller att skaffa några. Om någon vill ha synpunkter på det senare så hänvisar jag till DINK-tråden 
Ekonomin vid arbetsslut
När jag tog beslutet att sluta jobba hade jag kapital nog för att försörja mig enligt 4%-regeln (men via bolag, se tidigare länkat inlägg), men inget galet överflöd utöver det. Jag återkommer till några reflektioner kring detta.
Arbete efter FIRE
Arbete har i någon form funnits med mig under de här två åren. Så “the internet retirement police” kan här hoppa in och kalla mig okvalificerad att prata om FIRE
Jag fick oväntat ett kortvarigt mindre deltidsuppdrag som varade några månader. Jag fick också snabbt flera styrelseuppdrag som jag fortfarande är engagerad i. Dessa bidrar i dagsläget med några 100k före skatt i extra inkomst. Jag är finansiellt inte beroende av dem och de fanns inte på kartan då jag tog mitt beslut att säga upp mig. Men det är skönt att ha denna extra buffert som landar på kontot en gång om året. Det är också roligt att ha en lilltå kvar i min gamla bransch. Vissa veckor händer det något i dessa uppdrag 3-4 dagar i veckan, men det kan också gå många veckor då det bara handlar om att besvara enstaka mail och följa bolagens utveckling. Min bedömning är att jag lägger 1-16 timmar per vecka på dessa uppdrag.
“Fritid” = Nästan all tid
Min partner arbetar fortfarande och det leder till att jag har mycket tid för mig själv, något som jag sedan tidigare vet att jag mår bra av i lagom dos. Att prata om “fritid” blir givetvis missvisande eftersom nästan all min tid är någon form av fritid i traditionell mening.
- Precis som för traditionella pensionärer kan jag konstatera att när man inte har massor att göra så fyller man på något sätt sin tid ändå. Jag försöker vara uppmärksam på vad jag fyller den med.
- Jag sköter numera naturligt mycket mer av hemarbetet eftersom jag har mer tid än min partner. Jag handlar och lagar mat, tar hand om fritidshuset osv. Det känns både naturligt och som behagliga och tillfredsställande sysslor.
- Jag tränar oftare och låter det ta den tid det vill. Jag är numera mer mån om de generella effekterna av träning (höja pulsen, anstränga muskler) än specifika mål.
- Jag skriver ibland för en blogg och kan i perioder vara mer aktiv i forum likt detta.
- Jag har börjat odla och fått ett större intresse för trädgården.
- Jag är en stor konsument av ljudböcker och poddar.
- Jag cyklar oftare som transport, både för att det är trevligt/sunt och för att jag har tiden.
- Jag gör några resor om året ensam, de flesta av dem för att utöva mitt stora vandringsintresse som min partner inte delar i riktigt lika hög utsträckning. När hon är ledig är vi av naturliga skäl måna om att göra saker tillsammans, det gäller såväl helger som semester.
- Jag har frigjort mental energi och vilja för några saker som jag tidigare hade svårt att känna sann glädje inför eller hade skuldkänslor kring. Vi har exempelvis “velat” hänga lite mer med våra syskonbarn men när helgen väl kom hade jag inte energin. Idag kan jag känna en mer sann glädje för att få spendera tid med dem och det sker oftare än förut.
- Under den här perioden har också en familjemedlem blivit långvarigt sjuk och att jag kan lägga både mycket tid och mental energi på den personen känns i sammanhanget otroligt bra och som ett sant mänskligt privilegium.
För att dra en riktig FIRE-klyscha så försöker jag i hög utsträckning leva till vardags så som MMM förespråkar i en serie inlägg (exempel här). Att hitta varierande fysisk aktivitet i vardagen skapar både fysiskt och mentalt välmående. Jag kan inte nog understryka hur mycket jag tycker att detta stämmer nu efter två år. Det är en livsstil som man kan anamma även när man arbetar, men då kan nog innebära några större förändringar som jag nu slipper göra.
Utmaningar
Jag har såklart stött på några utmaningar under de här två åren kopplade till mitt beslut att lämna min anställning.
-
Identitet del 1: Det första året efter att jag lämnade var jag ganska inställd på att jag skulle få tillbaka drivkraften att jobba heltid i någon form igen. Jag skulle bara “vila upp mig” och få tillbaka lite “driv”. När det “drivet” så som jag kände det förr inte återkom kunde jag känna obehag inför vad mitt nya liv gjorde med min identitet i samhället och en vag känsla av att inte bidra ur ett rent lutherskt perspektiv. Den känslan försvann dock successivt och jag känner mig nu bara fri och så tacksam över mitt liv och den möjlighet jag fick.
-
Identitet del 2: Det här är en ytterst personlig punkt som ytterst strålar från osäkerhet. Men när jag successivt fick mycket pengar och några år senare sedan slutade tjäna nya pengar så blev jag under en period väldigt osäker kring min identitet kring pengar och framgång. Någon slags variant av “Keeping up with the Joneses” Det landade dock i något väldigt viktigt och bra, nämligen i känslan av just “Tillräckligt”, som jag skrev en kommentar om här på forumet i ett annat inlägg. Jag är glad att jag tog mig ur detta mycket osunda tankemönster.
-
Oro för portföljen: Jag tänker för mycket på min portfölj och hur den bäst hanteras för att säkerställa långsiktighet. Uttagsstrategier är i mitt tyckte en underskattad del, både praktiskt och för välmåendet, vid FIRE. I just mitt fall så kommer jag ju inte heller från en sparsam livsstil eftersom jag inte sparat ihop min portfölj på det typiska sättet. Det har ställt högre krav på att jag är något mer rigid i hur jag räknar på och hanterar min ekonomi. Jag har alltid varit mycket intresserad av sparande och ekonomi men för min privata ekonomi har det alltid räckt med att göra grova överslag. Med denna erfarenhet i bagaget hade jag gjort ett par saker annorlunda de sista åren i heltidsarbete. Men ärligt talat, i det stora perspektivet är detta en mindre detalj. Men jag vill fortfarande bli bättre på att ha en armslängds avstånd till mina pengar.
Enkelhet känns bara viktigare och viktigare
I takt med att”lugnet lagt sig” i mitt liv har känslan av att vilja leva enkelt oväntat ändå blivit allt starkare. Dels tror jag det bidrar till en känsla av finansiell kontroll men det gör också mina upplevelser renare och starkare. Jag har full respekt för om någon slutar läsa här för att det blir för flummigt Några exempel:
- Jag försöker löpande påminna mig själv om att jag har Tillräckligt. För mig är det det enskilt bästa sättet att bromsa habegär eller diffusa känslor av att man borde göra mer.
- Det handlar inte om att leva snålt. Vi spenderar mycket pengar på vissa typer av aktiviteter (mat, vin och resor, bil) men försöker att avsiktligt spendera desto mindre på andra områden. “You can afford anything but not everything”, som Paula Pant säger i sin podd. Ibland lever vi verkligen en välbeställd livsstil, ibland lever vi enkelt. Den variationen har visat sig passa mig bra.
- Vi har flyttat till fritidshuset och hyr tills vidare ut lägenheten. Vi har gjort oss av med massor av prylar, både för att det är praktiskt nödvändigt och otroligt skönt.
- Jag vårdar min inkorg mycket noga (avprenumererar på nästan allt) och begränsar mina digitala interaktioner, särskilt via mobilen, mycket mer idag. Mindre digitalt brus gör stor skillnad, det märker jag inte minst de gångar man faller tillbaka i gamla vanor.
- I dagens “hustle”- och hälsokultur finns det så otroligt många områden som man som människa ska utvecklas inom. En fullt arbetande person ska också äta rätt, träna rätt, undvika X, Y, Z osv. Jag tänker nu att jag inte måste utvecklas inom alla dessa områden, i alla fall inte hela tiden. Med rätt typ av rörelse, träning och mental balans når man mycket långt och resten kan då följa av sig självt, om man så önskar. För den som lyckas göra detta i en traditionell vardag lyfter jag på hatten i beundran.
Hur mår jag nu?
Jag är överlag väldigt tillfreds. Hur mycket av detta som beror på mer ledig tid låter jag vara osagt. Oavsett så hade jag nog annars behövt någon typ av “reset” i mitt liv för att hinna tänka och forma det på ett mer hållbart sätt om jag fortsatt arbeta. Det har möjligheten att leva utan heltidsarbete otvivelaktivt gett mig.
- Jag mår fysiskt bättre. Regelbunden rörelse och otvungen träning har tagit bort mycket av vardagliga små krämpor som jag tidigare drogs med. En detalj som jag tror säger något viktigt är att jag gått från att vara en notoriskt stel person till att faktiskt vara en aning vigare utan medveten insats från min egen sida.
- Jag har mycket mer mental energi och känner mindre skuld över saker jag tidigare inte hann med.
- Jag är så mycket lugnare. Måste jag välja bara en effekt som är värd att behålla så är det nog detta. Jag minns så starkt en promenad i Stockholm förra året när jag var på väg till ett möte. Jag var tidig och gick långsamt. Runtomkring mig skyndade människorna förbi. Känslan av att jag hade “hackat systemet” dök upp som en intensiv och lycklig känsla. Så känner jag fortfarande förvånansvärt ofta när jag betraktar mycket av en typisk storstadsvardag lite från sidan.
Tankar om framtiden
- Efter 15-20 år av att hela tiden haft blicken fäst vid framtiden, inte minst under åren som entreprenör, så har jag förvånansvärt lite drömmar om framtiden som jag formar min vardag runt. Jag trivs bra med den livsstill jag har och stannar gärna just här. Det saknas inte roliga aktiviter, resor och mål men de driver mig inte i samma utsträckning som tidigare, de bidrar på ett mer positivt sätt än tidigare.
- Min partner och jag träffades när mitt beslut att ta den här vägen var ett faktum. Av det följer att vi inte utformat detta tillsammans. Det fungerar just nu utmärkt men hur vi ska hitta ett liv där vi i högre utsträckning delar på fördelarna av mina resurser är något vi pratar om. Inget är klart men rent realistiskt ser jag nog en framtid där vi på något sätt delar på inkomst av kapital tillsammans med ett för båda fritt arbetsliv på deltid.
Några avslutande tankar
FIRE är såklart ingen semester. Livet fortsätter som tidigare. Folk blir sjuka, människor är ledsna ibland och glada ibland. Saker går sönder, blir stulna och olyckor sker. Vi människor är formade att identifiera och förhindra risker och faror. Den grundläggande psykologin upphör inte heller. Dina personliga styrkor och svagheter finns kvar.
Eftersom just vi lever utan barn får jag ovanligt mycket egen tid. För någon annan skulle det troligen se ganska annorlunda ut.
Vad FIRE främst gett mig är utrymme att hantera mycket av de mer negativa aspekter som ett modernt samhälle kommer med. Då tänker jag främst på områden som rörelse, mental hälsa och möjligheten till både nedtid och aktiv tid. Jag skulle inte rekommendera alla att satsa på FIRE, inte på grund av fördelarna utan på grund av att vägen dit är lång och oförutsägbar. Men om jag inte var där jag är idag skulle jag i alla fall önska mig själv att våga utforma ett liv som ger så mycket som möjligt av de här förmånerna. För mig skulle det troligen innebära att jobba nära hemmet eller väldigt fritt, skapa utrymme för otvungen rörelse, ha en bra buffert för att lämna ett dåligt arbete, ta ett sabatsår eller jobba deltid och slutligen inte minst; Bättre förstå psykologin bakom pengar, begär, strävan och stress. Inget av detta behöver man vara ekonomiskt oberoende för, men trots det sticker jag ut hakan och säger att det går så många av oss förbi.
Jag hoppas inte detta inlägg framstår som allt för nagelskådande. Jag tar gärna emot nyanserade tankar och reflektioner.
