Hur tänker ni om FIRE i kombination med familj?
Har man gemensam ekonomi så behöver man tillräckligt med pengar för att täcka hela familjens utgifter.
Vad gör ni med separat ekonomi?
Hur tänker ni om FIRE i kombination med familj?
Har man gemensam ekonomi så behöver man tillräckligt med pengar för att täcka hela familjens utgifter.
Vad gör ni med separat ekonomi?
Hur menar du?
Har du tänkt säga upp dig från jobbet och resa jorden runt, medan din partner fortsätter jobba 8-17?
Jag tycker det låter tråkigt och med risk för konflikter.
Har man gememsam ekonomi måste man ju räkna på hela kalaset. Vill en jobba så väger man in det. Har man separata ekonomier och delar utgifterna räknar man på dessa. Jag ser inte några svårigheter.
Behövs det t ex 4M för en person kanske det behövs 7M för två eller 10M för fyra. Det är enbart matematik i botten ändå.
Jag, som siktar på FIRE, har hemmaboende barn och särbo. Särbon siktar inte på FIRE. Flyttar vi ihop tar hon med sig sin ekonomi in i boet och jag min. Kommunicerar man i ett förhållande kan jag inte se att detta är svårare än att två personer tjänar olika, har olika arbetstider och olika stora utgiftskonton. Kommunikation i relation är nyckeln.
Jag ville mest öppna för diskussion! Se hur folk i den situationen tänker.
Hur brukar folk göra om den ekonomiska situationen är väldigt ojämn vid separat ekonomi?
Jag tänker att den frågan är densamma, FIRE eller ej. Pengar för att täcka sin utgifter är ju liksom alltid grunden, oavsett varifrån pengarna kommer.
Min hustru är åtta år äldre än mig. För mig betyder FIRE att jag kan gå i pension samtidigt som henne.
Förstår vad du menar. Så länge man har barn i skola eller inte reser mycket/vill flytta efter FIRE är uppnått, så blir nog skillnaden minimal.
Kan dock tänka mig att den som uppnår FIRE kanske inte vill bo i en central storstad längre tex?
Bloggaren Miljonär innan 30 har ju varit FIRE ett tag, medans hans partner fortfarande jobbar (frivilligt). Han har skrivit lite om detta.
Min partner jobbar också och det är inte ”frivilligt”, vi träffades ungefär i samband med att jag slutade jobba. Det går utmärkt men vi har absolut en löpande dialog om hur vi upplever situationen.
Den ekonomiska biten är ju givetvis enkel, ska ingen jobba behövs kapital för två.
Jag håller med Pareto om att det absolut finns risk för konflikter. det handlar ju då väldigt mycket om att ha stor respekt för bådas perspektiv och behov och att man kan leva ihop trots lite olika vardag. Men, jag tycker också den kommentaren återspeglar den klassiska fördomen att FIRE innebär resor och paraplydrinkar. Något som vi, igen och igen och igen, gett så många exempel på nästan aldrig är fallet.
Hur skiljer sig min och min partners vardag åt? Hon jobbar en normal arbetsdag, ibland på kontoret och ibland hemma. Min kan kanske liknas vid egenkonsultens arbetsdag. Jag har några mindre frivilliga uppdrag som tar några timmar eller dagar varje vecka i anspråk. Övriga tiden ägnar jag mig åt mina intressen, lägger mer tid på hushållet osv.
Det finns dock saker som jag kan göra som inte hon kan. Jag har friheten att åka iväg på någon resa extra varje år utöver de vi gör tillsammans. Där bygger det såklart på att man har en partner som kan acceptera det. En del av de resorna handlar om mitt intresse, sådant som hon ändå inte skulle vilja följa med på.
Jag tror också det är viktigt att det finns aspekter av min tidsfrihet som kommer partnern tillgodo och avlastar henne.
Den ekonomiskt ”största” utmaningen har varit ut vi hittar en jämn fördelning när jag för det otränade ögat har ”obegränsat” med pengar att ta av. Där har vi gjort så att det uttag jag gör (exempelvis enligt 4%-regeln) blir min ”lön”. Den jämförs sedan med hennes lön och så fördelar vi därefter. Vi avsätter också en pott av mitt kapital till resor varje år och där står jag för en betydligt större del. Vi tycker detta upplägg fungerar bra och skapar en tydlighet och ram för hur mycket pengar som finns tillgänglig när man gör om en stor påse pengar till ett löpande kassaflöde istället.
Men vi är alltså inte gifta, så vi behöver än så länge inte hantera den aspekten av mitt kapital. I en sådan situation finns mer att fundera på.
Det finns så många sätt att leva. Om detta ska fungera bra handlar mer om att ha liknande värderingar och en bra dialog, precis som med allt annat i en relation.
Du tänker lean FIRE genom att dra till landet eller utomlands? Ja, då är ju kommunikationen än viktigare. Speciellt om försäljning av boendet är det som är tänkt att lösa en del av pengabingen.
Klokt tänkt!
Men, som tankeexperiment, vad hade hänt om det var tvärtom? Om dina 4% är mindre än partnerns lön efter skatt? Det är ju inte rimligt att hen bidrar mer för att du slutat tidigare. Jag tror det i dessa fall är ännu viktigare att man är glasklar i kommunikationen så att den som fortfarande jobbar inte förväntar sig att man automatiskt kan köpa ny bil, dra utomlands i tid och otid bara för att man har X antal miljoner på kontot.
Kul frågeställning!
För mig måste alla sådana här övningar utgå från:
Den dag hon tjänar mer än mina 4%, vilket bör ske inom några år, skulle det rimliga ur mitt personliga perspektiv vara att vi då stannar vid en 50/50-fördelning så att hon kan använda sitt överskott som hon önskar. Dvs, hon kommer inte betala mer än 50% av våra gemensamma utgifter. Vi gör också redan idag väldigt medvetet en del små justeringar som gör att hon över tid bygger förmögenhet ”på min bekostnad”.
Sedan kan vi ju alltid gemensamt komma överens om att ta en del av min kaka för att göra något särskilt, exempelvis allt överskjutande det jag behöver för min försörjning.
I grunden kommer det alltid finnas en ojämlikhet i förutsättningar så länge en är ekonomiskt oberoende och den andra inte. Det är svårt att komma ifrån men det går att komma ganska nära.
Planen för min fru och mig är absolut att bo kvar i Stockholms innerstad. Vi har svårt att komma på något ställe vi hellre bor på. Jag ser det som mycket mer självklart att folk tänker olika kring var de vill bo än att det skulle finnas en generell syn på det bland FIRE-människor.
Har man familj har man en helt annan ansvarsbit tycker jag att se till att ens partner samt barn har det lika bra.
Nu har jag själv varken fru eller barn men skulle jag skaffa det i framtiden så skulle det kännas sjukt “oskönt” o göra fire resan med egna medel för enbart mig utan jag anser att hela grejen med att skaffa en familj är att msn ska bygga upp hela familjen såväl ekonomiskt som på andra plan i livet.
Det är något jag ser upp mot mina föräldrar de har fortsatt hjälpa mig och mitt syskon i ur o skur och aldrig kört ett “eget” race varken mott oss eller varandra vi är ett lag tillsamans.
Och iom alla uppoffringar de gjort mot mig och mitt syskon så har de en garanterad hjälpande hand av oss när de blir äldre och behöver hjälp.
Spännande fråga. Vi har väldigt olika tillgångar och inkomst med äktenskapsförord. Jag bidrar med ca 12-15% av inkomsten och det ser kanske liknande ut på tillgångssidan något bättre för mig där dock. Beskattningbar inkomst när vi bodde i Sverige brukade börja på samma siffra men hon hade en siffra extra på slutet.
Jag väljer nog att jobba ända tills vi båda har god marginal för FIRE. Några år kvar. Dvs halv gemensam del + privat tjänstepension + privat del ska kunna betala för hela kalaset för var och en
Jag tror det är skönt för båda att veta att man inte är beroende ekonomiskt av varandra.