Ni som redan gjort FIRE och lever i en relation, hur reagerade er partner på beslutet? Och hur fungerar vardagen när en av er går hemma medan den andra fortfarande jobbar?
Jag har själv precis sagt upp mig för att ta steget in i FIRE, och det känns helt klart lite pirrigt. Min sambo och jag har pratat om det här länge, och även om hon förstår varför jag vill göra det så är hon inte särskilt förtjust i själva beslutet. Det handlar inte om att hon själv vill bli “pensionär”, utan snarare om en oro för att jag ska tappa driv, lust och mening när jag lämnar arbetslivet, tror jag, även om hon inte säger det rakt ut.
Finns det någon här som har erfarenhet av detta i praktiken?
Jag fick lugna särbon med att berätta hur mycket slantar jag hade och visa att jag klarade mig till pensionen även utan avkastning.
Prata mer om det tillsammans och, som ett litet stalltips; Fixa lite mer hemma (typ middag, kör den där tvättmaskinen och gå ett varv med dammsugaren ibland). Det lär pigga upp en partner som tror man ska tappa det och istället kan se vinsten med att en är hemma mer.
Med mer ork hos båda är det också roligare att hitta på saker tillsammans, efter arbetet.
Jag gick FIRE för 1,5 år sedan när företaget jag jobbade och hade aktier i blev köpt. Blev typ FAT FIRE. Jag är 7 år äldre än min fru. Jag är 57 år. Två barn som är utflugna sedan ett par år.
Rent ekonomiskt så står jag för alla räkningar, sätter av några tusen extra till min frus ISK. Jag rullar ekonomin på min TJP som jag valt lägga precis på brytpunkten för statlig skatt. Resten tar jag från kapitalet.
Praktiskt så tar jag hand om hunden (1 mil om dagen) och lagar mycket av middagsmaten på vardagarna. Cyklar mycket på fritiden.
Visst kan vissa dagar bli lite långsamma men ändå oerhört skönt att slippa jobbstressen och allt kring det. Kört sälj i mjukvarubranschen sedan 25 - 30 år. Chefsjobb sista 20 åren. Trycket med ny månad, nytt kvartal, nytt år om och om och om igen. Har man kört det i många år är det oerhört skönt med lite sälj-detox.
Lite klurigt är det. Vi har pratat om det länge. Både före och efter att jag gick FIRE.
Jag har full support i mitt beslut men det blir ändå lite annorlunda när bara en jobbar. Förut hade vi lika lite tid och energi. Nu har jag helt plötsligt obegränsade mängder är bägge medan min bättre hälft ligger kvar på samma nivå.
Det kan skapa lite skav i relationen. Det bästa vore förstås om bägge gick samtidigt.
Inte i FIRE än, utan det ligger några få år framåt. Partnern är med på beslutet och förstår fullt. Mycket kan hända på åren som är kvar och är inte helt överens med mig själv om jag verkligen kommer göra exit eller enbart gå ned i tid, när det väl börjar närma sig. Mest på grund av det sociala och att det håller hjärnan i form, även om det går att hitta former för det utanför arbetslivet.
Jag tog mitt beslut strax efter att jag träffade min partner, så hon jobbar på. Vi har levt så här i ungefär 5 år nu.
Det här tror jag stenhårt på. En liten fälla är dock att du inte ska hamna i att göra allt hemma, det är sunt att dela på vissa uppgifter. Men att ta ett tydligt ansvar och göra mer, eftersom du har mer tid, har varit en framgång hos oss tycker jag.
Jag tror den stora utmaningen inte kommer vara att du tappar driv och energi (ahh denna klassiska rädsla…) utan snarare att smälta ihop era två situationer i vardagen. Bra sak att prata löpande om!
Min sambo är egenföretagare och har ett friare jobb sedan ett ett drygt år. Det har underlättat för oss att dra nytta av flexibiliteten ihop för vissa resor och upplevelser.
Vi försöker också prata om hur vi successivt kan glida in i en helt gemensam livsstil. Det vet jag taggar oss i alla fall. Vi är väldigt nöjda med vår situation idag, men då har vi också något att se fram emot den dag min partner vill trappa ned.
Att prata, prata, förstå varandra och att vara lyhörda för varandras olika behov och situationer tror jag är nyckeln här.
@Miljonar_innan_30 har väl också en liknande situation, kanske kan han komma med sina tankar?
Har inte varit några problem, tvärtom! Min fru tycker det är toppen att ha en ”hemmaman” . Det i livet som inte outsourcas sköter jag nästan uteslutande så belastningen i livet blir lite lättare för henne med, inga tråkiga måsten och administrativa göranden när hon slutar jobbet hon kan lägga all ledig tid på precis vad hon vill. Ska man vara helt ärlig så är det ju inte särskilt mycket jobb att sköta ett hem utan barn dock, lägger nog max en kvart om dagen i snitt effektiv tid. Det ger henne mer energi, tid för träning, tid tillsammans att göra roliga saker ihop etc, med tanke på att hon jobbar hemifrån försvinner väldigt lite tid för resor etc och hon har 8-9 timmar varje dag att spendera precis som hon vill och inget på saker som måste eller behöver göras.
När min fru jobbar så går jag ut med hunden på långpromenad, tränar, fixar det som behöver fixas hemma och läser och studerar lite av det jag för närvarande finner intressant. Min fru tränar ofta på lunchen så när hon är klar för dagen så har vi resten av dagen att umgås och göra vad vi vill med . Blir ett ganska skönt liv för båda.
Fråga på detta tema. Ni som gått i FIRE men er partner fortsatt jobba. Då har ni inte haft gemensam ekonomi, eller har den andre partnern inte velat gå i FIRE?
Jag har ca 8 års erfarenhet av FIRE medan min fru jobbat vidare under dessa år, dock i mindre och mindre omfattning. Då vi har pengarna ihop så är det helt frivilligt att hon fortfarande jobbar lite.
Under första halvan av dessa år jobbade min fru nära heltid med nästan all tid på kontoret. Senaste tiden på distans (dvs hemifrån) och runt halvtid. Jag upplever att dessa två upplägg skiljer sig åt en del.
När hon jobbade heltid på kontoret fixade jag ofta vissa saker som att handla, tvätta eller städa under en arbetsdag. Något som kanske tog 1h dvs jag hade 7h fritid jag kunde göra vad jag ville på. När hon kom hem tyckte hon ändå det var mycket värt att den där grejen var fixad och vi kunde göra annat på kvällen.
Jag tränar också mer än henne och på den tiden vi båda jobbade heltid kunde hon ibland undra om jag verkligen behövde träna varje dag efter jobbet och långpass på helgen. När jag blev ledig kunde jag träna det mesta när hon jobbade och så kunde vi träna lite mindre och lugnare ihop någon kväll i veckan då jag redan löst de hårdare och längre passen själv.
Vad jag försöker komma till är att i början av min FIRE när hon jobbade på kontoret blev det ett lyft för oss båda. Jag fixade vissa grejer och vi fick mer fritid ihop på kvällar och helger. Att jag tränade 1,5h och åkte och handlade och hämtade böcker på biblioteket 1h och således hade haft 6-7h fritid när hon jobbat en hel dag var inget hon funderade på exakt hur jag fördrev tiden.
Nu när hon jobbar hemifrån och ser mitt låga tempo kan det skava lite mer om jag kollar (vad hon anser vara) strunt på Youtube, sover middag efter lunchen för att jag ska köra intervaller kl 14.30 eller väntar någon dag extra med att klippa gräset osv. Det blir liksom tydligare när det sker mitt framför ögonen på henne när hon har en full arbetsdag med många videomöten och ska klämma in ett snabbt toabesök och passerar soffan där jag sover middag.
Grunden i vårt upplägg är ändå att jag har fler egna hobbies och lättare att fördriva tiden. Skulle jag jobba och hon vara ledig skulle hon ha svårare än mig att hitta på saker att göra själv all denna tid.
Vi har råd att hon slutar jobba imorgon och det vet hon. Så jobbet är som sagt frivilligt för att hon gillar det nu när hon kan jobba mindre, friare och varva med perioder av ledighet.
Vi tänker ta FIRE samtidigt men det är långt kvar.
Däremot har jag jobbat skift i 20+ år och haft måååånga lediga veckor medans sambon är på jobbet. Någon dag har jag velat ta det lugnt men sedan kommer jag igång. Det är riktigt fint att åka och handla på förmiddagen, promenera med hund mm. Då är det inte ens något snack om vem som plockar ur diskmaskinen, dammsuger och lagar mat.
Istället för att sambon ska behöva cykla till tåget har jag gått upp samtidigt som henne och skjutsat så hon inte ska behöva cykla i regn och rusk. På kvällen när hon slutat jobbet åker jag och hämtar henne. Då passar vi på och äter middag någonstans.
Enskild FIRE ska väl fungera kan jag tycka. Du bidrar ju ändå till hushållet.
Min fru tycker inte det är en bra idè. Hon är orolig för att jag tappar den sociala stimulansen och att jag förslappas, liknande vad som ofta sker nu på helgen efter för tuff arbetsvecka.
Vi har båda föräldrar som har alltför tråkiga liv efter pension.
Har du något i livet förutom arbete och familjeliv? Jag tror att det är en dålig idé att sluta om man inte vet vad man ska göra istället!
Det fanns förvisso mycket med arbetslivet jag bara ville slippa och det var definitivt en motivationsfaktor men jag var noga att sluta till något jag hellre ville göra med min tid. Vi är alla olika såklart men jag tror väldigt få mår bra utan något som ger struktur, kognitiv och fysisk utmaning och stimulans och sociala interaktioner även om familjen säkert kan vara nog i det sociala för många.
Jag planerar för FIRE bara för mig men då min hustru är åtta år äldre än mig är tanken ändå att vi ska sluta arbeta samtidigt.
Jag har lite funderingar kring hur vi ska få dagarna att gå när vi båda är lediga men tänker vi att vi ändå ska ha någon sorts schema för vardagarna.
Som lärare har jag tidigare haft några veckor varje år när jag har varit hemma själv hela dagarna, eftersom jag jobbar mer de veckorna jag jobbar, och då har jag inte haft några problem att få dagarna att gå men när min hustru blir hemma också kommer vi kanske att behöva ett schema.
