Det här var en fråga som väckte min nyfikenhet, “hur resonerar min man om det hade varit oss det gällde” osv- så jag frågade honom. Vi har ju pratat om såna här saker tidigare, men FIRE har aldrig varit aktuellt. Men vi resonerar mycket kring drömmar och ekonomi osv. När det gäller vår privatekonomiska del så är det mest jag som intresserar mig och har koll på den delen, jag har försökt engagera min man- men han är likt din partner någon som heller inte riktigt bryr sig. Innan när jag jobbade så tjänade han ca 60% av hushållets inkomst, och nu när jag pluggar så är ju den andelen större. Å andra sidan är hans inkomst lite mer oregelbunden just nu eftersom han är tjänstledig 30% från sin ordinarie tjänst, eftersom han forskar vid sidan av (och det är en inkomst han fakturerar lite då och då, så vi vet aldrig riktigt när de pengarna kommer in). Att han kan vara tjänstledig 30% och jag ändå studera är för att vi har låga utgifter i övrigt. Men jag frågade honom “hur hade du resonerat om det här var vi?” (Vi har ändå lite liknande förutsättningar förutom att vi inte har barn) Han tyckte det fanns en del frågetecken så det inte riktigt gick att besvara:
Har ni ett kapital redan nu, och det är det kapitalet som hade möjliggjort att du skulle kunna göra FIRE? Är det ett gemensamt kapital, eller har ni även haft (andra) egna pengar förutom den gemensamma ekonomin? Är det ett gemensamt kapital så tyckte min man att det inte hade varit rättvist att han hade tagit det för att göra FIRE, medan jag säger “det beror på”.
Om det varit så att det kapitalet egentligen var ämnat för annat (och nu tar jag ett hypotetiskt scenario): låt säga att vi hade haft barn, och jag tagit ett större ansvar för hemmet som möjliggjort att han kunnat göra antingen karriär, eller tjäna mer genom att jobba hårdare, och på så vis jobba ihop det kapitalet åt oss. Låt säga att det kapitalet egentligen vart ämnat att vara vår “pensionsförsäkring” eftersom min karriär fått stå åt sidan-då hade jag kanske inte varit lika med på noterna att det kapitalet skulle gå till att han vill sluta lönearbeta och istället ha kapitalet som sin inkomst. Eller att de pengarna var ämnade för en annan gemensam dröm vi pratat om, men han istället velat använda det till sin nya dröm om FIRE. Då hade jag nog inte varit med på det. Trots att han dragit in merparten av det. Men om det hade varit hans helt egna kapital (dvs det kommer tex från de “månadspengar” vi haft var och en för sig) och de pengarna hade räckt- då hade jag sagt “go for it”. Där sa min man “men är det våra gemensamma pengar så hade jag inte tyckt det vore rätt oavsett vem som tjänat in mest av dem”.
Om det däremot handlar om framtida intjänande för att om x antal år kunna göra FIRE, då tycker jag inte det finns något som hindrar att man kan göra omtag i sin ekonomi och bestämma nya omfördelningar av hur mycket var och en ska bidra till hushållskassan. Om du skulle vilja skära ner på din del-ditt bidrag- för att kunna spara ihop för att ha råd med FIRE så hade jag också sagt “go for it”. Båda i ett förhållande måste inte sikta mot FIRE för man ska kunna genomföra det. Och här försöker jag återigen tänka mig in i min och min mans situation och jämföra lite. Om det är så att en ny 50/50 ekonomi (istället för 75/25) hade inneburit att jag knappt hade några marginaler kvar i min egna ekonomi, så hade jag ansett att vi bor för dyrt och velat flytta isf. Om man ska ha 50/50 ekonomi så får man anpassa sin levnadsstandard till den som har lägst ekonomi. Nu har jag och min man bosatt oss lite bättre än vad jag hade valt om jag levt själv. Men vi har på några år amorterat ner till så mycket att min del motsvarar vad jag hade i lån på min bostadsrätt när jag träffade honom. Så nu hade jag känt mig trygg med att kunna betala min del utan att det påverkar mina marginaler om vi hade gått över till 50/50 ekonomi. Det jag inte hade vetat om jag hade klarat, det hade varit större utgifter som kan komma med hus (sånt som normalt inte kommer med om jag hade behållit min bostadsrätt). Men då hade vi sett till att det fanns en ordentlig husfond att ta av. Men om det inte är så för din partner så får du kanske acceptera att hen vill ändra era levnadskostnader/levnadsvanor- och det kanske innebär en flytt och dra ner standarden om du vill sikta mot FIRE.
Jag är inte säker på att min man hade velat flytta eftersom jag vet hur mycket han älskar att jobba i trädgården. Om han inte hade haft ett givande jobb så hade han säkert kunna tänka sig att jobba minimalt (bara för att täcka utgifterna) eller jobba volontärt eller liknande. Han hade aldrig varit sysslolös. Och hade jag också haft ett givande jobb som jag hade velat jobba med oavsett, och pengarna hade räckt utan att jag behövde slå knut på mig själv, samt att det räckte till att spara- då hade jag inte haft något emot att försörja honom (jag har fått för mig att han får en ok pension även om han slutat jobba inom några år). Jag hade då förväntat mig att han tog hand om vårt hushåll, mot att vi hade sett till det fanns ett sparande som gav både honom och mig en guldkantad pension (inte bara ok pension). Hade jag inte haft ett givande jobb så hade jag nog inte velat 100% försörja någon annan, då hade de pengarna haft större betydelse för att kunna forma det framtida livet. Om man inte har gemensam ekonomi så tror jag på att betala räkningar procentuellt efter sin inkomst. Om man får lägre inkomst pga FIRE, så krävs det speciallösningar som jag inte ens funderat på. Men det är alltså om man inte har gemensam ekonomi.
Mitt ex som såg mig som en personlig checkkredit tog aldrig hand om hemmet, jag hade aldrig kunnat spara till en dräglig pension åt varken honom eller mig. Jag var låginkomsttagare och jobbade arslet av mig medan han bara satt och spelade X-box dagarna i ända. Han gnällde utifall jag unnade mig något och frågade “du hade aldrig en tanke på att fråga mig om jag hade behövt de pengarna istället?”. Däri låg min ovilja i att försörja någon annan just då, skillnaden mot hur det är idag.
Men för mig och min nuvarande man handlar det om att möjliggöra varandras drömmar. Vad är din partners dröm, eller drömliv? Ni är i den åldern att det fortfarande finns tid att stöpa om sina liv. Du har ingen skyldighet att fortsätta betala 3/4, men du får vara beredd på att det kan bli en förändrad levnadsstandard.
Du kan inte förvänta dig att gå från en 75/25 till en 50/50- fördelning i ekonomin om det innebär att er valda levnadsstandard skulle göra att hens alla pengar går åt till räkningar men hen sen inte har råd att unna sig annat. Om så är fallet så kanske du accepterar en lägre levnadsstandard så hen får lite mer utrymme i sin ekonomi? Bara en tanke? Så hade vi resonerat iaf!
Skämt åsido-jag vill jobba med något som är kul och intressant, det är därför jag utbildar mig nu. Jag hade mer än välkomnat om min man ville säga upp sig (men nu gillar han verkligen sitt jobb, så det är inte aktuellt) om vi hade råd. Inte för att jag förväntar mig att han tar hand om hemmet-men jag vill iaf att vi ska ha råd att anlita städfirma och annat som nu känns lite för lyxigt för oss.