Inspirerande!
Jag undrar två saker, ganska detaljerat så ok om du inte vill svara.
Hur löser ni den ev gemensamma hushållsekonomin? Din partner jobbar och du lever på avkastning samt uppdrag - matchar du tex din partners bidrag med motsvarande summa?
Hur gör du praktiskt dina uttag från kapitalet? Årsvis, månadsvis, med/utan ombalansering, etc?
Uppskattar att du frågar! Jag gör mitt bästa på båda dessa områden, men ingen av dem tycker jag är enkla.
Detta är i mitt tycke en djupare och svårare fråga än vad det kan synas vid första anblick. Jag tar gärna inspel här.
Först lite bakgrund: Min partner är yngre än mig och har inte jobbat lika länge. Hon har dock ett högkvalificerat yrke som gör att hon om några år förväntas tjäna betydligt bättre, troligen mer än jag tar ut månadsvis. Men detta spelar egentligen inte så stor roll då “nästan vilken partner som helst” troligen skulle ha en svagare ekonomisk position än mig sett ur ett helhetsperspektiv. Hur hanterar man det?
Så som vi gör idag är att vi schablonmässigt antar att jag tjänar motsvarande gränsen för statlig skatt, vilket ganska väl motsvarar vad jag tar ut månadsvis från eget bolag och uppdrag. Vi fördelar sedan vår löpande hushållsekonomi procentuellt utifrån skillnaden mellan hennes lön och min antagna lön. Utöver det har vi resor och liknande där jag ofta tar en större del. Där har vi en dialog från gång till gång. Vill vi båda resa och jag kan betala men inte hon, så gör vi såklart så. Vill vi bo dyrare så hamnar det på mig. osv. Vi gör också en avsättning till hennes pension via mitt bolag som en del av mina omkostnader. Vi säkerställer också att hon kan hålla en sparkvot på runt 20% eller mer, just nu. Det finns flera sådana mindre åtgärder vi gör i hennes “favör”.
Vår målsättning just nu är att hon ska kunna bygga upp en stark personlig ekonomisk position som i grunden är oberoende av min. Det förutsätter dock att hon vill spara, skulle hon inte vilja det så kan hon givetvis spendera istället. Vi tycker hela frågan är viktigt då vi försöker beakta både perspektivet att vi är tillsammans livet ut och att vi faktiskt separerar någon gång. Hur blir då hennes situation i de olika fallen, det är vad vi försöker utgå ifrån.
Det som underlättar är att vi båda faktiskt har lön. Om man betraktar mitt kapital ur perspektivet att jag avser leva på det livet ut (rent teoretiskt iaf) så gör det att vi jämför två kassaflöden istället för två högar med pengar. Det gör inte saker perfekt rättvist, men vi har i mitt tycke en väldigt bra dialog om detta.
Detta är det bästa sätt som vi kommit på att hantera våra ekonomiska skillnader. Den dag vi gifter oss skulle det såklart se annorlunda ut, då skulle vi dela själva förmögenheten på ett lite annat vis. Nu går vi balansgången med målet att säkerställa att inget utfall lämnar henne i en sämre situation än hon troligen skulle varit i annars.
Någon kan säkert invända eller döma här, men vi försöker verkligen, gemensamt.
Jag förlitar mig i hög grad på min möjlighet att anpassa min utgiftsnivå om kapitalet skulle minska kraftigt i värde. Det gör att jag inte är allt för teoretisk i min uttagsstrategi. Jag använder belåning på portföljen för att hantera uttagen som i praktiken sker varannan eller var tredje månad. Innehaven är en mix av för forumet välkända indexfonder (majoriteten) och utdelande ETF:er. Så i praktiken är uttagsstrategin en mix mellan utdelningar och att sälja av. Som jag nämnde i det ursprungliga inlägget så tycker jag detta område är svårt.
Jag tar inte ut mer via bolaget än vad som är vettigt skattemässigt. En mindre del av mitt kassaflöde kommer också från min privata portfölj där jag då också tar ut motsvarande 4% av den.
Det jag saknar i min portfölj idag är en buffert på 2-5 årsutgifter på ett sparkonto. Det hade varit ett tryggt skydd för längre nedgångar i marknaden. Idag hanterar jag det som sagt genom att vara beredd att skära i mina utgifter. Vilket ibland kan kännas obehagligt, men för det mesta känns det bara som ett mycket litet pris att betala för att ha den i mitt tycke ultimata valfriheten. 
Effekten av att kunna dra ned på sina utgifter i ett FIRE-perspektiv har jag länkat förut i form av denna bloggpost: The Problem with the 4% Rule (and Why You Could Retire Even Sooner)
Hör gärna av dig med feedback eller funderingar!
Tack för jättefint inlägg.
Jag vill gärna bidra med min egen situation.
Som företagare så har jag lyckats få till en bra ledningsgrupp och en vVD som tar mycket ansvar.
Det har gett mig möjligheten att cykla till jobbet kl 9 istället för att kasta i mig frukosten och bila till kl 8. Det har varit mycket värt. Men vad jag gjort som kanske är lite speciellt när du äger och är VD för ett företag med +100 anställda är att jag seglar…
Vi började segla i medelhavet när min fru och jag när vi köpte båten 2011. De första åren var det kanske 2 månader om året. Ständigt uppkoppling till jobbet och närvarande på e-post och telefon men få möten.
2018 seglade vi både på sommaren och korsade Atlanten Nov-Dec.
Förutom Covid åren så har vi nu seglat ca 4 månader om året och är nu framme i Australien.
Förr så hade jag trott att detta var omöjligt samtidigt som man driver företag, men det gick bra för mig.
Nu med Starlink satelituppkoppling kan jag ha styrelsemöte från segelbåten via Teams.
Alla har naturligtvis inte samma möjlighet men kanske man skall värdera tid också inte bara pengar. Iallafall när man har tillräckligt. Kanske kan det inspirera till ett annat tankesätt och prioritering.
Nu har jag precis sålt företaget men jobbar kvar som VD i två år. Jag är nervös för hur det skall bli när jag slutar och skall leva på 3-4% avkastning. Jag är 57 år och alla mina kompisar jobbar. Kommer jag byta oron för firman mot oro för portföljen?
Jag är mycket tacksam för alla inlägg i den här tråden som jag läser med stort intresse.
Tusen Tack alla!
Grymt inspirerande läsning, tack för att du delar med dig!
Det kommer säkert att bli bra och om oron för portföljen skulle bli alltför stor kanske du kan ”konsulta” lite i en bransch som du känner till, ta något styrelseuppdrag eller bara ta ett deltidsjobb för att fylla ut tiden och kassan lite. Att sluta jobba behöver ju inte vara så binärt. Lycka till!
Tack detsamma
Ja så är det nog. Man får ha öppet sinne så blir det säkert bra.
Tusen tack
Hur ser din fördelning ut mellan dina utdelande ETFs o indexfonderna? Jag är själv någon som kört både utdelande ETFs och indexfonder ett tag men undrar om man inte skulle strunta i utdelningarna o köra helt på de välkända indexfonderna. Hur ser du på det som faktiskt redan lever på tidigare investerat kapital?
Min tanke har varit att ta utdelningarna från ETFsen för att täcka en del av utgifterna, o utgifter utöver det får plockas från min 60/40 portfölj. MEN, nu har jag köpt ETFer i ett par år och efter 2020 så laggar nästan alla ETFer (inkl utdelningarna förstås) efter index rejält. Och vissa även innan det.
Så min fråga är hur ser din fördelning ut, och har du funderat på att överge utdelningarna till förmån för klassisk indexinvestering?
9 inlägg delades upp till ett nytt ämne: Räntor i en FIRE-portfölj - just nu 100% aktier + sparkonto
Tack för att du delade med dig av detta, tycker jag kan känna igen mig mycket både som du haft och som jag önskar få det.
Intressant läsning!
Hoppas fler delar med sig av sitt fire-liv.
Gärna folk med barn som är lite mer ”Svensson”. ( dvs inte fd vd som nu sitter i styrelser, utan mer jobbat vanligt jobb och nu engagerar sig i mer vanliga saker. Fast det kanske inte finns några sådana personer? )
Tack för ett bra inlägg!
Vad säger du till folk att du livnär dig på, eller vad du är? Vad säger du till vänner respektive personer du möter i vardagen när de frågar vad du jobbar med? Hur blir du bemött ?
Jag är själv rädd för att förlora något när man inte längre har en prestigefylld yrkestitel att luta sig mot.
Står väl i första inlägget? Eller syftar du på någon annan?
Runt 45 ja, noterade det nu.
Är det verkligen någon som bryr sig om yrkestitlar nu för tiden? Jag gör iaf inte det…
Jämför
”jag är statssekreterare på regeringskansliet, eller advokat och delägare på Vinge, eller professor i fysik på KTH”
med,
”Jag har inget jobb, eller jag är frisör ”
Du kommer att bli bemött väldigt annorlunda.
Detta är väl ändå naivt att tänka så
När jag var test-fire sa jag att jag arbetade som kapitalförvaltare. Att köps 2 fonder varje månad på Avanza tar ju mkt energi o huvudvärk
Det har hunnit gå en del tid och jag har lite mer erfarenhet från detta. Jag tycker fortfarande inte det är superenkelt men tycker det är väldigt hanterbart och mindre dramatiskt för varje dag
Från vissa mindre tajta vänner kan jag få lite lätt uppfostrande kommenterar av typen ”men såklart du måste jobba med något mer, du kan ju inte sluta redan”. Såklart att en sådan kommentar ibland kan kännas jobbig att bemöta men i grunden så handlar det ju om att personen inte förstår mitt livsval. Vad ska man säga, personen har ju rätt att tycka så och det är rimligt, men det är också lite trångsynt 
Har blivit mer trygg och van vid att stå för mitt val. Men jag fortsätter anpassa svaret efter sammanhang.
Trots min bakgrund och min lite speciella deltidssyssla så tror jag att du skulle uppfatta mig som väldigt vanlig i de flesta andra sammanhang. Ekonomiskt är inte min situation så olika någon annan FIRE.
Men håller verkligen med, det vore kul att läsa mer exempel, inte minst från barnfamiljer. Enkel Bonings blogg är väl en av de som funnits längst.