Erfarenheter och reflektioner efter två år som FIRE

Kan det bero på vilka man umger sig med?

I mina kretsar så kommer den frågan knappt upp förvisso är ingen någon vd över ett stort företag förvisso en och annan högutbildad med statusjobb finns i gruppen men inget som jag märkt folk har behandlat personen annorlunda för vi har allt från städare till jurister i vår grupp.

Jag själv blev nästan “chockad” när en person fråga vad jag jobbar med i somras då det är en så pass ovanlig fråga :sweat_smile:

Kanske kan vara också för att vi alla samlas för att utöva våra gemensama intressen där det ligger i fokus.

2 gillningar

Tack för att du delar med dig. Tycker det är jättespännande att läsa ditt perspektiv. :heart:

4 gillningar

Jag har haft både högstatus- och lågstatusjobb och dessutom jobbat med både finkultur och fulkultur. Min erfarenhet är att man kan bli väldigt olika bemött av myndigheter, banker och andra företag. Och det kan absolut vara ett problem.

Det händer också att privatpersoner ser ner på dig om du inte har samma eller högre status som de. Men de människorna vill du inte umgås med, och om du är finansiellt oberoende så kan du låta bli.

6 gillningar

För att nyansera det lite så får jag utifrån egen erfarenhet påstå att kläderna gör nästan mer än vad man arbetar med.

Klär man sig i klassiska herrkläder, uddakavaj eller kostym, enligt konstens ganska strikta regler kring vad som är passande och matchande, så är min erfarenhet att man blir väl bemött i nästan alla sammanhang.

Motsatt gäller väl med.

5 gillningar

Inte jag heller. Det första jag gjorde när jag gick in i FIRE för fem år sedan var att kasta mina slipsar. Nu går jag mest runt i träningsoverall och är glad att slippa alla företagsmöten.

13 gillningar

Tack för riktigt bra läsning och bra tankar. Jag har precis själv tagit beslutet att titta på en exit. Driver framgångsrikt 2 företag men har precis samma känsla. Ständig stress över framtiden, hur kommer det gå? Känslan kan dessutom svänga vecka för vecka eller ibland dag för dag. Ena stunden känns allt toppen, nästa som att det ska gå åt skogen. Resultat och bankkonto visar att det sedan många år bara gått bra så känslan är underlig. Den stressen förstör för mycket, humöret blir dåligt och jag slutar leva. Så nu är det tid. Bolagen skickades för värdering förra veckan och jag gissar att jag och min familj inte kommer behöva jobba alls om vi inte vill. Återigen, tack för inlägget, precis dit jag hoppas komma. Är 43 år i höst.

7 gillningar

Tack Andreas!

Låter klokt att titta på förändring i ditt liv. Blir nyfiken, på vilken nivå är du involverad i företagen? Finns det sätt att ta flera steg tillbaka istället för att sälja? (Exempel tillsätta en extern VD). Kan rekommendera dig att snabbläsa eller lyssna på den korta boken ”Before the Exit” , oavsett om du väljer att sälja eller inte.

Jag har tänkt att jag ska skriva en uppdatering med tankar kring min egen situation, så här ytterligare något år senare. Jag har också börjat skriva om reflektioner kring företagande och livet efter ”exit”. Lite smalare läsning kanske, och inte för alla, men för den som är eller varit företagare kan det kanske vara intressant så tipsar ändå om den här: ”Tillräckligt - En mental och praktisk guide för halvlyckade entreprenörer

1 gillning

Den ska jag lyssna på!
Jag är ensam ägare till båda bolagen och också ett par fastigheter.

Jag har tänkt på en vVD eller liknande och det kan vara ett alternativ.
Samtidigt, om vi får så vi kan leva gott resten av livet kanske jag ändå är nöjd med det och att kunna släppa allt helt lockar.
Det är otroligt svåra frågor.

1 gillning

Jag ska inte försöka hindra dig, jag har ju gått samma väg. Om det känns som rätt val att sälja tycker jag absolut du ska göra det. :star2:

Det finns i grunden två stora frågor som man behöver ställa sig:

  1. Vill jag sälja bolaget eller försöka bygga om min situation så att den blir mer hållbar?Där ger boken jag tipsade om bra tankespjärn.
  2. Om jag säljer och får en hög pengar, vad ska jag göra då?

Den andra frågan tenderar man att svepa förbi, eftersom hjärnan får en att tänka förenklat och romantiserat om detta. ”Arrival fallacy” får ett tungt inflytande och man fokuserar troligen på hur skönt det ska bli utan pressen och att man kommer lösa den frågan när den kommer. För många visar sig detta bli den största utmaningen av dem alla.

Fortsätter med lästipsen :innocent::

För min egen del hade jag lite målat in mig i ett hört, jag upplevde känslomässigt att det inte fanns ett bra alternativ till att sälja. Du är kanske också redan där. Men har man mer praktisk eller mental flexibilitet tror jag många gånger det kan vara en långsiktigt enklare väg att bygga ett riktigt bra liv med verksamheten kvar. Nu blev det väldigt bra för mig till slut men upplevelserna från andra visar att det finns många utmaningar att hantera även efter en exit. Det tycker jag inte ska avskräcka någon från att följa sin magkänsla men ju mer man förstår om vad som väntar desto bättre tror jag förutsättningarna är att få det liv man önskar efter exit.

2 gillningar

Stort tack för bra input.
Jag ska läsa det du tipsar om.
Som det känns nu kommer jag kunna sysselsätta mig fint med mina hobbys. Men tveksamheten är stor ändå över hur jag ska reagera.

1 gillning