Scener från ett potentiellt äktenskap: Samtal jag har med potentiell livspartner.
Inkomstskillnader: Hon tjänar (i nuläget beroende på valutakurs och skattesats) 2,5-3x mer än mig (jag tjänar drygt 50k). Åldersskillnader: Hon är 4 år yngre. Kostnader: Jag har två barn sedan tidigare. Hon, barnlös, lever ett “sex and the city” liv. Vill ha barn med mig. Insyn: Skillnaderna i ekonomi blev kända ganska nyligen och från min sida absolut inte avgörande, hon var faktiskt arbetslös när vi började träffas.
Edit1: Har för övrigt erbjudit henne att leva på min lön ifall vi bestämmer oss för att bo i min stad. Motsvarande erbjudande har ej kommit.
Friktionen: Hon kräver/önskar/uttrycker att jag skall bevisa min kärlek genom att göra romantiska saker. Inte vilka romantiska saker som helst utan saker som kostar pengar. Tex ringar, resor osv.
Ja okej men låt mig ställa in semesterplanerna med mina barn för att du skall få din romantiska begär uppfyllt blir mitt svar. Kanske formulerar jag mig annorlunda.
Känslorna: Jag kan svälja mitt manliga ego och acceptera att hon tjänar bättre och har det bättre ställt ekonomiskt. Vad jag har svårt för att acceptera i nuläget är att flytta mina barns pengar till hennes fickor för att checka hennes boxar av romantiska gester.
Om den ekonomiska situation vore omvänd hade jag självklart gjort detta för henne.
Hennes sätt att tänka handlar om nog mycket om att hon har ena benet mer i sin traditionella bakgrund men andra i den feministiska power-girl. Så jag har fullt förstående för hennes dilemma.
Senaste budet: Min tid och uppmärksamhet är allt jag kan erbjuda dig för stunden. Och det är för övrigt allt jag begär av henne. (när storskogen står i 25kr kan saker förändras).
Jag skulle vara försiktig, förlåt men för mig är det inte äkta kärlek om det är dina barns semester med sin pappa som sätts på spel.
Vad händer om ni får barn, får dina barn följa med då eller är det nya familjen som gäller?
En erfarenhet är att halvgalna saker ofta kan uppfattas som romantiska. Det är något helt annat än de exempel du nämner men jag tror det funkar iallafall. Jag vet inte hur gamla dina barn är och det påverkar möjligheterna en del.
Det låter som en konflikt mellan svenska och amerikanska värderingar. Väger det mänskliga eller det ekonomiska/materiella tyngst? Det låter som en ekonomsik uppgörelse.
Låter helt tondövt från hennes sida i mina öron. Jag tycker du ska fundera över vart dina gränser går och testa hur hon respekerar dom. Om hon sätter sig själv framför dina barns behov har du svaret redan där.
Tack alla. Okej jag hade inte väntat mig så mycket medhåll faktiskt men så kanske jag är på fel forum för att få en balanserad bild
Oavsett känns det såklart lite bättre att veta att jag inte är helt fel off i att tänka rationellt och att jag redan har två underbara kvinnor (döttrar) i livet.
Jag kommer absolut inte säga till henne att jag pratar med “vänner” om detta som rekommenderar mig i någon riktning.
Om hon nu skall förändras så skall förändringen komma inifrån henne och inte via social proof (9 av 10 forummedlemmar tycker).
Målet är ju att beslutet skall gå att leva med långsiktigt så det inte blir något som gnager.
Det är inte långt ifrån. Sedan är hon nog också pressad från släkt o vänner som ifrågasätter om jag är rätt för henne eftersom jag inte kan sätta henne först som “det borde vara”.
Tycker att du angriper problemet från fel håll, i mina öron låter det som om du vill ha rätt snarare än lösa problemet. Det spelar ju ingen roll vad vi tycker!
Jag tänker att det du borde fundera på vad du kan göra för romantiska gester som inte kostar så enorma summor. Ge henne kaffe på sängen varje morgon tycks vara en nutida klassiker, tex. Ordna frukostdate på hotell. Eller något. Gör det du kan.
Ta med henne och barnen ut på vandring i något träsk med massor av mygg. Sedan sätter ni upp tältet och lägger barnen att sova. När det sedan blir mörkt och det surrar duktigt utanför så korkar du upp en flaska välkyld champagne.
Det ligger mycket i det du säger. En egenskap brist jag är medveten om. Är fullt medveten om att det finns massa romantiska saker man kan göra som inte kostar pengar. Detta har jag gjort för henne. Nu är hon explicit med att det behöver kosta. Mitt svar är att om hon får något som kostar så måste jag ju betala i form mindre ledighet och inte kan spendera tid med henne eller mina barn. Kan tycka att hon borde värdesätta mitt faderskap högre. Hon tycks inte förstå ekvationen utan tycker att jag kan ge både tid o pengar
För mig får hon gärna vara arbetslös och urfattig så länge hon har en bra attityd till pengar. Jag söker som sagt helt andra kvaliteter i min partner. Skulle aldrig ens vilja vara hennes nr 1 prio om hon hade egna barn. Vilken mor skulle göra så? Ja ingen jag skulle vilja vara med.
Det låter som att det som saknas här är kommunikation?
Försök så öppet som möjligt försöka förstå varför dessa gåvor är så viktiga för henne. Vad associerar hon dessa gåvor med. Beskriv också din situation och dina känslor kring det hela och inbjud henne till att försöka hitta en lösning som känns bra för er båda.
Jag har varit i liknande situation som din partner (dock önskade jag mig aldrig saker utan snarare kvalitetstid ihop).
Utan kommunikation kommer man ingenstans. Det tar tid i en relation att förstå den andra speciellt när man har väldigt olika ekonomiska förutsättningar. Det tar även tid och kraft för en barnlös person att förstå innebörden av att vara tillsammans med någon med barn.
Testa tillbaka. En vän till mig som tjänar över 100k per månad köpte nån form av ring i trä eller plast för ca 15 SEK som vigselring till sin nuvarande fru det kommer ändå inte hänga på priset. Det andra… det romantiska är det viktiga!
Spontant är min tanke att var dig själv och duger det inte för henne så låt bli, att någon talar om för dig vad du ska göra och vara låter lite knäppt, hon får väl gilla dig för den du är.
Jag förstår denna hint och om jag då jobbar så mkt som möjligt och investerar för att uppnå rätt nivå - ja då spenderar jag ju mindre tid med henne. “Tänker bara på jobbet”. Förlorar hur man än gör. Viktigt att man inte förlorar sig själv bara.
det kommer ändå inte hänga på priset. Det andra… det romantiska är det viktiga!