Om du tycker portfölj passar dig så finns väl ingen anledning att byta
Jag tror att det är en portfölj som skulle vara bra för väldigt många.
Om du tycker portfölj passar dig så finns väl ingen anledning att byta
Jag tror att det är en portfölj som skulle vara bra för väldigt många.
GB vs PP är typ samma.
Eftersom det verkar vara guld och långa obligationer som skaver, kan man uppnå så låg vol/drawdown/recovery time utan dessa?
En 50/50 sparkonto/aktier lär vara totalt underlägset.
Ja, GB tar mycket från PP såklart.
Nej, det kan du sannolikt inte. Kanske med derivat men det är inte för oss vanliga dödliga.
Sedan finns det några förutsättningar för att PP eller dylika portföljer ska fortsatt fungera “bra” -
Långa obligationer har negativ korrelation mot aktier.
Guld har låg korrelation mot aktier och obligationer.
Inget av dessa antaganden är skrivet i sten, framförallt då finans inte är fysik. Det har varit perioder när aktier och obligationer har korrelerat positivt med varandra. Guldets historia som en fri tillgång är inte särskilt lång i sammanhanget.
Exempelvis 1946-1980 var obligationer totalsunkigt att äga, främst p.g.a. finansiell repression och hög inflation efter andra världskriget. Det var ett politiskt acceptabelt sätt att få ner skuldberget som skapats.
50/50 T-bills (cash/korta räntefonder) och aktier är vad Bernstein rekommenderar för nybörjare innan de upplevt sin första riktiga krasch. Då man får väldigt lite bang for the buck ju längre ut man går på räntekurvan, samt att man tar högre risk med tanke på inflation och odisciplinerade centralbankirer/politiker.
Så, ja, att exempelvis ha GB / PP är att betta på att framtida korrelationer är som de senaste årtioendena.
edit:
Sen krävs det bra balls of steel att köpa långa räntefonder när hela världens press (inklusive RT-forumet) gråter om hög inflation, hyperinflation och allt vad det tjatas om.
50 aktier/50 cash borde ha en potentiell drawdown på typ -35% och en recovery time på uppemot ett decennium.
Kanske det är bättre men det är väldigt annorlunda än PP/GB.
Problemet med en portfölj med bara aktier och cash är att man helt saknar inflationsskydd. Det innebär att under perioder som 1970-talet och 2000-talet skulle en sådan portfölj förlora pengar i båda benen.
Fördelen med balanserade portföljer som PP, GB, allväders, är att dessa är allround-portföljer som går mer stabilt uppåt, men utan de stora svängningarna åt endera håll. Kanske kan vara relevant att göra en jämförelse mellan dessa tre portföljtyper, men får återkomma om det senare separat.
Det kanske återstår att se när det blåser hårt hur bra den egentligen är för mig Men jag tror att jag kan hålla huvudet kallt så länge den fortsätter gå plus över tid. Dock kom ju detta tvivel nu för att den backat någon procent förra veckan.
Jo, men det finns ju en risk att jag inte förstår vad jag inte förstår Dvs att jag tror att den passar mig för att jag inte förstår bättre.
Det beror på centralbanksresponsen.
Under 70-talet var Svenska T-Bills inte fy skam, över 10 år förlorade man inte mer än -1.3% realt med detta tillgångslag, då centralbankerna höjde räntorna. Diversifierade du sedan in i små värdebolag under 00-talet så hade du även positiv real avkastning gentemot marknadsfaktorn (vanliga indexfond).
Det är ju häri kritiken som Bernstein framför ligger mot exempelvis Risk Parity med flera, att inneha långa obligationer har historiskt sett inte varit optimalt. Man har många gånger förlorat realt.
De flesta backtest går enbart till 70-talet, bakar du in guldet där med fick du bra siffror, men beror det på inflationen eller beror det på att man släppte det fritt? Det är fortfarande oklart.
För en sak är klart, vi hade inflation även under 40-50-60-talen med en valuta backad av guld, det är ingen garanti att guld är ett inflationsskydd.
Därför kommer det vara ett bet på framtida korrelationer om man kollar på ett backtest, det hänger på ens egna övertygelser, men det är ett problem att det oftast bara finns data tillbaks till 70-talet.
Du har kanske läst dessa Nicholas, men om inte, rekommenderar jag Bernsteins Deep Risk booklet och Skating where the puck was.
Skulle säga att störst del av guldets positiva avkastning med ett CAGR över 37% över tio år kommer från just kommer från att USA släppte peggen. Det är som bekant just dollarn som man populärt refererar till när man talar om guldpriset. Redan innan detta, hade ju icke-amerikaner tjänat pengar på arbitraget mellan faktiska guldpriset och dollarn genom att byta in sina dollar mot guld. Då är det naturligt att rätt dollarpris på guld också ska hittas när länken bryts.
Däremot finns det ju balanserade portföljer som också har andra tillgångsslag som inflationsskydd och som gick bra på 1970-talet. Här menar jag inte TIPS som introducerades i USA först 1994, men råvaror (och främst olja) såg positiv reell avkastning. Vare sig Permanent Portfolio eller Golden Butterfly innehåller råvaror som tillgångsslag, men det gör allvädersportföljen, vilket också är en av huvudsakliga anledningarna till att jag valt den strategin.
Sedan är det ju så att om man ställer guld och breda råvaror mot varandra, så skyddar de mot olika typer av inflation, så bara för att KPI ökar, betyder det inte nödvändigtvis att bägge dessa ökar i paritet samtidigt. Anser att man bör ha en portfölj med bägge för ett bredare inflationsskydd. (jag skrev ett längre svar om detta i höstas: Guld eller råvaruindex - vad är skillnaden? - Nr 6 av AllSeasonsPortfolio)
Jag håller också med dig om att mycket beror på centralbankers beslut. Volcker kunde höja räntan kraftigt under 1980-talet då statskulden var mycket lägre i relation till BNP än idag (32% 1980 när räntan höjdes till 20% jämfört med dagens 128%). Manöverutrymmet att höja räntor var större än idag.
Situationen är på många sätt annorlunda idag jämfört med 1970-talet. Därför är det svårt att applicera stencilen från då på dagens läge och förvänta sig samma utfall. En bredare portfölj gör det dock mer sannolikt att man prickar mindre fel.
Detta är också en artikel jag själv brukar referera till ofta, som ett argument för varför statsobligationer fortsatt kan vara relevanta om räntor av någon av många anledningar ska vända nedåt igen.
Men som vanligt, det finns en anledning till att “historisk avkastning inte garanterar framtida avkastning” är finansvärldens mest använda disclaimer. Bara för att något inträffat historiskt, behöver det inte innebära att det kommer inträffa igen. Men det kan ju också vara så att något som inte har inträffat historisk kan hända, eller rentutav att något som har inträffat inträffar igen. Det charmiga är att vi inte vet på förhand hur det kommer att utspela sig. Jag brukar anse mig vara ödmjukt agnostisk inför framtida utveckling av just denna anledning.
Därför måste man också applicera eget logiskt tänkande utöver analys av historiska mönster för att kunna vara förberedd. Alternativt, och det är vad som är lättast för de flesta, är att ha bred exponering med balanserade portföljer som PP, GB eller AWP.
Ska kika mer på Bernsteins material. Har ägnat största delen av mina studier kring Bridgewater, AQR och ReSolve för att nämnda de tre främsta källorna om risk parity.
Denna AWP du refererar till?
I grund och botten ja. Jag själv avviker delvis från den däremot. Har exempelvis inga mellanlånga statsobligationer, utan har istället realränteobligationer för denna del.
Ändå väldigt lik PP, GB, lite skruvande på % och en delning mellan guld och råvaror.
Min biff är att för ej tidsbestämt buffertsparande känns cash som att ge bort % realt. Blanda in lite aktier fungerar, men 50% är för mkt.
PP, GB, AWP (finns det fler, kanske utan guld eller obligationer) så kan man ha gott hopp om att pengarna finns där när de behövs samtidigt som man kan ta rygg på inflationen, kanske rentav slå den med nån procent.
En 20/80 portfölj kanske kan klara det på längre sikt men enskilda år kan ju även en sådan portfölj gå back. Om aktier sjunker med 50% i värde så går ju en 20/80 back 10%.
Ja, kanske, och så kommer du använda dina 80% för att balansera om till aktier efter ett fall.
Men 20/80 är en GB där småbolag, guld och obligationer är ersatt med cash.
Ja, jag tänker en bred 20% global indexfond + 80% kontanter. Kanske några procent i en realräntefond.
Ja, jag vet att backtester (portfoliocharts.com) inte säger så mycket om framtiden, men för att skaffa mig en känsla för dynamiken.
Åtminstone tycks recovery bli kortare när man lägger in flera tillgångsslag, det finns väl gränser för hur länge man kan sitta i cash.
avg real avk | stdev | drawdown | recovery | start sensitivity | |
---|---|---|---|---|---|
20 Global/80 Cash | 2,2% | 0,4% | -9% | 9 yrs | 0,9% |
25 Global/75 Cash | 2,5% | 0,5% | -12% | 9 yrs | 0,9% |
25 Global/50 Cash/25 Gold | 3,8% | 0,7% | -11% | 5 yrs | 1,0% |
25/25/25/25 | 4,8% | 0,7% | -16% | 5 yrs | 0,9% |