Vi (sambon och jag) har möjlighet att få jobba med något mycket roligare än vad vi jobbar med idag, med stora utvecklingsmöjligheter, inte så mycket bättre betalt - sista spelar inte så stor roll.
Vi är specialistläkare, och det handlar om att byta från regionssjukhus till universitetssjukhus. Båda av oss skulle få jobba med saker vi tycker mest om.
Det skulle betyda att flytta familjen 300 km. Bytta skola/förskola. (2 barn, under 7 år). Vi planerar ett barn till, vilket skulle betyda en ny start för familjen, medan en av oss är förälraledig. Samtidigt sälja/köpa hus, osv.
Vi har också bolån.
Vart vi skulle flytta känner vi ingen, inga vänner osv.
Vi trivs var vi bor idag, familjevänligt område i en medelstor stad. Barnen mår bra på skolan/förskolan och vi mår ok/bra på jobbet. Vännerna är nära.
Vi jobbar mer än 40 timmar/vecka, intensivt, men det är också roligt.
Det hela bytet skulle betyda en större ekonomisk och psykisk belastning för oss.
Vad skulle ni göra? Stanna kvar, jobba med något lagom och leva livet? Eller ta möjligheterna/riskerna? Har någon av er gjort något likadant?
Utan att gröta ner mig i praktiska detaljer hade jag lätt tagit jobben om det innebär att ni får jobba med något ni verkligen tycker om!
Jag själv fick göra en liknande flytt ca 80 mil när jag var 6 år gammal när mina föräldrar tog jobb på annan ort, av samma skäl som ni. Självklart var det tufft att lämna kompisarna jag hade, men jag hade också skolåren framför mig så det blev ingen livsomvälvande skillnad i min vardag.
Det kan ingen annan än ni själva svara på.
Det jag absolut hade vägt in är dock att en dylik flytt är relativt smärtfri för barnen idag, men blir jobbigare när de blir äldre.
I vårt fall så har vi redan gjort detta tre gånger tidigare, en gång utan barn och två gånger med barn i bilden. Så till Er frågeställning så hade svaret för oss varit att flytta.
Men som @Anonym skriver, det är endast ni som kan svara på det. Ville mest flika in med att vi har gjort en liknande resa och allt har gått bra.
Vi hade liknande tankar som ni har, för egen del så var nog det största orosmomentet barnens förskola, att se till att vi fick plats på en bra förskola.
Kan tycka ibland att man blir lite för bekväm, förändring bidrar ju alltid till en viss osäkerhet. Men för oss har det inte varit några problem.
Att flytta två barn i förskoleålder: Inte så besvärligt.
Att som vuxen flytta 30 mil från alla era vänner: Stort och svårt beslut. Tänk rejält på det! Det är mycket svårare att få nära vänner som vuxen.
har själv flyttat till USA, inom USA, till Tyskland och nu till Sverige. De senare gångerna med barn. Vår upplevelse är att det går utmärkt och man skapar nya vänner snabbt, både barn och vuxna
Så små barn är betydligt lättare att flytta än äldre barn. Ta chansen om ni får göra något jobbmässigt som är mer stimulerande, ni ska förmodligen jobba i många år till.
Hej! Tack för allas svar!
Vi har bestämt oss att flytta. Vi vet inte om det är värt att hyra ut huset under vikarieanställningen och sedan se hur man ska göra (priserna i storstäder går upp mer och vinsten med uthyrning skulle vara 110000 kronor efter alla avdrag/skatt) eller bara sälja.
Bolån nu månadsvis 22000 kronor, så förlusten kan vara 130-140.000 kronor plus underhåll/el/vatten mm. Man hamnar på 160.000-170.000 om man bara behåller huset utan att hyra ut.
Sedan blir det kanske svårt att få plats på förskola/skola var man vill om man inte äger något i området i den nya staden (Lund).
Komplicerat.
Har ni någon erfarenhet med korttidsuthyrning av villa?
Jag skulle säga, det är skillnad på vad som är ekonomiskt bäst och känslomässigt bäst. Vid en uthyrning finns alltid risken att huset skadas eller så, då måste ni fixa det fast ni är långt bort. Och att ni kommer att ha huset liksom hängande över er. Personligen skulle jag tycka det vore mer vilsamt och bekymmersfritt att sälja och sätta tydlig punkt, och kunna fokusera helhjärtat på att bygga min nya tillvaro. Fundera på vad ni själva prioriterar.
(Annars har jag personligen hyrt ut möblerad lägenhet via blocket ett halvår och det gick toppen, enda skadan var en kaffefläck på överkastet )
Flytta! Arbetet är enn så stor del av livet och man tröttnar på allt till slut. Men det är ju ett betydligt trevligare liv om man har kul på jobbet. Barnen anpassar sig.
Villa är ju lite mer komplicerat än lägenhet pga mer att ansvara för. Om inte folk beter sig fullständigt korkat är det inte så mycket riktigt dyrt som kan haverera i en lght. Ett hus däremot kräver ju viss koll och kunskap så att tex det som behöver stängas inför vintern görs och att det inte står något i onödan och drar energi eller belastar något system i onödan.
Jag skulle hyra ut villa om jag hade någon person på plats som kan rycka ut plus titta till det hela.
)