Finns det någon här som flyttat långt (definieras som bortom pendlingsavstånd) efter en anställning och arbetsplats som lockade extra mycket? Och hur gick det för er?
Sitter på en ingenjörsexamen och flera års relevant erfarenhet, men bor i en del av landet där jag tycker det inte finns “roliga företag”. Inga med en verksamhet som får hjärtat att banka och pojkdrömmarna att tända till i alla fall. Det hade förmodligen varit en baggis att skaffa sig ett jobb på ett av de ballare (i min mening) företaget men det hade betytt en flytt långt från familj och vänner. Man spenderar ju ändå åtta timmar varje vardag på sin arbetsplats och då borde man väl göra något man finner givande.
Någon som vågade ta steget och kan berätta hur det gick?
Jag flyttade 38 mil efter examen enbart för det jobberbjudande jag fick här. Jag har bott här i 6 år nu, 3 år tillsammans med min sambo som jag träffade här och nu håller vi på och bygger hus nära hennes släkt och även närmre min släkt.
Som du förstår så kan jag varmt rekommendera det. Jag är kvar på samma företag där jag bytt tjänst två gånger sen jag började.
Jodå, flera gånger har jag flyttat långt till städer som jag aldrig varit i och där jag inte känner någon, både för jobb och studier. Jag har även flyttat för kärleken, för att min partner ska kunna uppfylla sina jobbdrömmar.
Jag resonerar som så att man sällan förlorar något genom en flytt, man skapar bara nya möjligheter. Man kan alltid flytta tillbaka om det inte skulle kännas rätt. Med större arbetslivserfarenhet ökar också valmöjligheterna om man vill flytta tillbaka.
Vad tror du är roligast och mest intressant, åka på äventyr och göra något spännande i en ny stad med nya människor, eller stanna kvar och allt är som vanligt?
Jag flyttade inte pga jobb, utan som klimat- och skatteflykting. Har aldrig ångrat det, och skulle jag sluta trivas här är det väl bara att flytta någon annanstans.
Har flyttat 284 mil för ett jobb som diplomat på Balkan. Nu har jag familj och det underlättar i någon mening.
Vore det inte bättre att vända på frågan så att säga? Vilka städer är det som är aktuella att flytta till? Hur “roliga” är de? Hur framtidssäkra är de? Hur dyrt/billigt är det att bo där? Du kan också titta på pendlingsmöjligheten hem. Om du nu vill hålla kontakten med hembygden är det ju en fördel om det går enkelt att ta sig mellan de två orterna. Typiskt sett blir ju tågen väldigt fulla och dyra på sträckorna Stockhlm-Göteborg och Stockholm-Malmö i samband med ledigheter men det kan ju finnas andra möjligheter också? Man kan samåka etc. Om du vill resa regelbundet mellan två orter är det bra att undersöka förutsättningarna. Jag tänker nu inte bara på att det ska vara “maximalt billigt” utan snarare att det ska vara tillgängligt och att prisnivån ska vara mer fast. Via olika sajter kan du hitta personer som reser “rätt sträcka” med bil regelbundet och då blir det ett bra komplement till dyra tågbiljetter.
Flyttade från landet till Stockholm som knappt byxmyndig för att det inte fanns några intressanta jobb där jag bodde, samt att jag gillar utmaningar. Det är ju inte helt lätt att flytta till en ny stad utan kompisar.
Tyckte inte det var några problem, mina kompisar fanns ju kvar, de gick ju inte upp i rök så fort jag drog, och några flyttade också till Stockholm så vi träffades där istället och se som var kvar kunde man ju köra ner och träffa.
Fick 20k av arbetsförmedlingen för “flytta bidrag” som passade fint på den tiden för lite möbler och klara första månaden utan lön.
Diplomat är i mitt fall en status snarare än ”ett yrke”. I Kosovo är flera av de utsända från Sida. Det vi gör är att följa upp olika biståndsprojekt. På Balkan handlar projekten i de flesta fall om anpassning inför framtida EU-medlemskap. EU har väldigt omfattande krav som gäller en rad olika områden, alltså inte bara ”den politiska apparaten”.
I Kosovo finns det totalt fem utsända plus en lokalanställd svensk person och två svenska praktikanter. Sedan kommer ett antal lokalanställda ovanpå det. Många av de lokalanställda har jobbat väldigt länge och har bra koll.
Att jobba på ambassad är ett bra jobb i den lokala kontexten. Det innebär också att man kan anställa bra personer. Kosovo är väldigt ”pro väst” och det betyder att det faktiskt går att uträtta en hel del här.
Jag tror att för oss som är högutbildade och specialister (eller vill bli specialist) på ngt speciellt så är det i många fall inte ens en möjlighet att bo kvar där vi utbildat oss.
Själv är jag inne på min fjärde utlandsvända, och som det ser ut nu tror jag inte att det kommer finnas ngt riktigt bra jobb någonstans i Sverige där jag kan få chansen att göra det jag är bäst på, så vi kommer nog fortsätta flytta runt i utlandet. Det är på mångs sätt ett härligt och ”obegränsat” liv, där man får en känsla av att allt är möjligt. Dessutom betalar det sig ofta utomordentligt bra.
Mitt råd är alltså att flytta, inte bara till en annan stad, utan även utomlands, för att följa din dröm. Det är först när din passion är alignad med vad du kan och vad företaget behöver som du kommer se en rejäl karriärutveckling. Dessutom gör det livet så mkt mer spännande!
Flyttade, förvisso bara 15 mil till nytt jobb men jag hatar att pendla.
Flyttade som par med ett barn och nästa i pajpen.
Har gått bra, inne på fjärde jobbet sedan dess. Bara femton mil till släkt/gamla vänner så det går att umgås då och då. Fortfarande par, och två ättlingar till
Tänka på är att: små barn är ganska flyttbara, tonåringar är betydligt svårare att flytta. Möjligheten till barnvakt och kontakt med mor/farföräldrar och kusiner mm minskar med avståndet (det är alltid den som flyttar bort som är skyldig att åka oftast tydligen)
Om du skaffar familj, så passa på att skaffa vänner när du ändå tussas ihop med andra barns föräldrar (barnens aktiviteter, föräldramöten, skoldiscon som ska arrangera osv). När barnen sedan går vidare till högstadie och gymnasium så träffar man färre vuxna och det är svårare att bygga nya vänskapsrelationer. Ibland känner jag att jag saknar vänner till vardags, så det kunde jag varit bättre på.
Har flyttat några få gånger; såväl för kärlek, för jobb och för familj och det har alltid (givetvis) varit värt det. Nu senast för ett nytt jobb, men det blir inte alltid som tänkt, vilket skapade andra möjligheter…som visade sig vara flera resor bättre…
Varje resa (bokstavlig och bildlig) du gör kommer alltid lära dig något, ge dig nya perspektiv och det kan aldrig vara negativt. Blir det inte som man har tänkt, kan man göra ytterligare en resa.
Att ha med sig i det hela är att vänskap kan bli lidande, då det är så starkt kopplat till bland annat proximity (“närhet”). Där håller jag med @anon15174533 om att det inte alltid prioriteras.
Jag flyttade inte så långt, men från by på landet till en stad där jag inte kände någon.
Jag är hyggligt introvert, så det tog ett tag att skaffa vänner. Men det visade sig att jag hade någon bekant som bodde i stan och jag blev medbjuden på lite grejer. Sen lärde jag känna hennes vänner och började umgås där osv.
De gamla vännerna fanns kvar och man tog sig hem för att träffa dem ibland. Nu är de också utspridda och några flyttade faktiskt efter. Träffar dem fortfarande ibland.
Det var 2005 och jag ska erkänna att det var ganska ensamt i början. Men jag ångrar det inte en sekund. Bland det bästa jag gjort.
Det påbörjade både en karriärmässigt, social och mental tillväxtresa jag inte hade en aning om. Nu har jag ett roligt välbetalt jobb, goda vänner, en ambition och ett öppet sinne. Hade jag blivit kvar hade jag nog blivit en sluten bitter ensamvarg som de flesta som blev kvar och kuvade sina drömmar.
Jag tänker att de flesta mår bra av att iallafall testa. Var det inte ens grej så kommer man tillbaks och har valt det. Man blir inte kvar bitter för att man aldrig tog chansen.
Dessutom kan jobbet man reste bort för va meriten som krävs för att få ett annat jobb där man kan flytta tillbaks på en helt annan karriärsnivå.
