Jag är ganska ny på arbetsmarknaden, tog IT-examen för några år sen och annars har jag bara haft sommarjobb inom andra fält. Dessvärre är orten jag bor på liten, så det finns inte ett enda jobb jag kan ta. Med mindre jag väntar tills nån annan går i pension alltså.
Så ska jag ha ett jobb som inte är helt på distans måste jag alltså flytta, men hur och när?
Jag har hittills tänkt att jag söker brett för att maximera mina möjligheter och flyttar först när jag får besked om jobb. Det har jag kapital för, och att ta vatten över huvudet och bo dyrt i stan tills jag får jobb känns ju inte klokt, det är nått som många har instämt i. Speciellt eftersom jag inte har nån specifik ort i åtanke, utan bara vill dit jag får jobb just nu.
Samtidigt har flera av arbetsgivarna jag varit i kontakt med direkt ratat mig för att de ville anställa lokalt. Jag får också vibbarna att de ställer högre krav på mig eftersom jag både är lite obeprövad arbetsmässigt och behöver flytta. En större risk att anställa mig alltså? Sen kan det ju gå bägge vägar, säsonger och deltider t.ex. känns ju lite riskabelt för min del också om jag ska lösa boende.
Så vore det en bra idé att flytta redan nu, och i så fall hur? Eller vad bör man göra i min sits? Det mesta jag hör är ju att man ska flytta om man inte kan få jobb.
Det verkar konstigt att ”rekrytera lokalt”. En gång var jag på en jobbintervju på vad vi kan kalla en udda plats. Det var en plats som vissa uppfattar som extremt attraktiv och där livet har stark koppling till viss sorts aktivitet på fritiden.
För mig var allt det här helt ointressant. Jag ville hitta ett kneg och skulle behöva pendla en bra bit för att komma till platsen ifråga.
I detta läge kan jag förstå att man vill rekrytera antingen lokalt alternativt någon som verkligen uppskattar de specifika aktiviteterna. Jag fick inte det där jobbet och det var väl lika bra det. Jag hade inte blivit långvarig där. Att sitta på fikarasten och lyssna på kollegornas prat om aktiviteterna hade jag uppfattat som extremt tröttsamt.
Hade inte flyttat innan jag fått jobb. Men kolla upp mäjlihheten att få bostad etc och var tydlig i din ansökan med att du söker bostad i det område du söker jobb redan i din ansökan. Det kan öka dina chanser.
En tanke är att ta dig närmare en större stad där det finns både de jobb du är utbildad för och andra du kan ha på deltid eller högskola/universitet du kan studera vidare på för att bli mer attraktiv. Ett okvalificerat deltidsjobb gör att du bränner mindre kapital och skapar kontakter.
Man behöver inte bo dyrt mitt i stan utan utanför.
Mitt förslag är att börja göra något annat då det du gör nu inte fungerar för dig. Du har redan identifierat att du inte kommer få det du vill ha där du är så rör på dig, gå åt det håll du tror är böttre.
Vad skulle det innebära för dig om du gjorde det konkret?
Mja… Att behöva flytta långt borde inte var så stor varningsflagga. Speciellt om man uttrycker väl inövat att flytta till orten det avser XX skulle passa utmärkt. Förbered med lite bostadsletande. Om det är en knappt medelstor eller mindre ort blir det svårare att vara trovärdig. Att flytta till en mindre ort där man inte känner någon tar emot. Det vet arbetsgivaren. Klart förhöjd risk att man byter jobb igen. En person normalsvenskt sinnelag kan ha svårt att få nya kompisar.
Många på orten har satt sina kompisgäng sedan länge.
Däremot på temat “rekrytera lokalt” vet jag av erfarenhet att om en arbetssökande bor i en förortskommun på ena sidan av stockholm och jobbet ligger på andra sidan och essingeleden genom stockholm behöver köras och egen bil är enda rimliga färdmedel är prognosen inte bra. Trafiken flyter ofta för dåligt. För mycket tidsspillan och stress speciellt för barnfamiljer. Dom letar nytt jobb centralt eller på “rätt” sida.
Samma gäller för Uppsalabor som arbetar i Stockholmstrakten, Bilköer och opålitlig kollektivtrafik gör att dessa gärna letar lämpliga arbeten närmare hemma.
För att förtydliga, vart ställer du dig i frågan om när man ska flytta? Snarast möjligt eller först när jag får besked om deltiden?
För att ge lite mera kontext så bor jag för närvarande hos mina föräldrar mot en mindre summa. De står också för mat, men en del av kosthållningen sköter jag genom småskaligt jordbruk och fiske på deras marker. Min enda inkomst för närvarande är aktivitetsersättning, men det täcker alla mina utgifter så jag bränner inget kapital idag.
Kan också tillägga att jag saknar körkort, och det behöver jag också flytta för att kunna ta. Men i vilket fall kan det inte vara mer utanför än att det finns kollektivtrafik.
Konkret skulle alltså en flytt betyda större utgifter, även en billig 1:a är mer än jag har råd med på min nuvarande inkomst, samt att jag riskerar att tappa möjligheten att själv bidra till hushållet. Beroende på omfattning och ort är det inte heller säkert att en deltid täcker de utgifter jag förväntas ha. I så fall behöver jag få ytterligare bidrag, vilket för med sig en hel del pappersarbete och gör mig mer beroende av staten. Jag har inte heller full koll på vilka bidrag det skulle vara, därav frågan hur man flyttar.
Vidare studier hade i alla fall varit en fantastisk idé, bidrag + boende liksom, så kan man ta en deltid på det, men jag har redan pluggat upp vad man kan få av CSN, och Arbetsförmedlingen har jag sökt in till kurser via, men mellan köer och handläggningstider verkar det ligga flera år bort.
Flytta efter påskrivet anställningsavtal. Jobba på distans första tiden, bo på airbnb eller hotell första veckan om det krävs, och på distans resten av tiden tills du fått boende.
Helt klart tänkvärt. Men för mig blir det nog lite omvänt, jag vet ju sen innan hur det är att bo på mindre ort och det trivs jag bra med, lätt att visa motivation då. Så jag brukar söka allt som finns på sånna orter, även utanför mitt fält och med lägre kvalifikationer. Men om det är som du säger så kanske jag ändå måste gå hårdare för att sälja in det engagemanget? Det låter ju rimligt att en arbetsgivare skulle ifrågasätta varför en IT-kännare skulle vilja skura golv i Pajala eller vars det nu kan tänkas vara.
Större orter å andra sidan har jag svårare för. När jag vet hur mycket hyror kan gå för, speciellt om man vill ha boende snabbt, då har jag svårt att visa trovärdighet i mitt intresse. Jobben tycker jag ju ser kul ut, men då är det flytten i sig som gör det svårare att motivera. Och jag har ju ingen lokalkännedom heller så allt vad heter förorter och pendlingsavstånd blir mer eller mindre främmande ord för mig. Kan ju säga att det är Norrland jag bor i, så jag har ju inte den mest normalsvenska bilden av avstånd.
Det har då kommit upp flera gånger i mitt arbetssökande, och sen finns det ju garanterat ett mörkertal i alla arbetsgivare som inte berättat varför jag inte gått vidare.
Nån gång var det i alla fall att de ville fylla en roll snabbt och inte ville vänta på att sökande skulle flytta dit, och nån annan gång fick jag bara att de inte erbjöd distansarbete, men istället för att fråga vad jag ville så tog de det säkra före det osäkra. Lät också som de hade tillräckligt många sökande för att tryggt kunna fylla rollen med eller utan mig.
Jag fattar inte problemet. Hittar jag ett attraktivt jobb i Barcelona så går det ett direktflyg imorrn, och airbnb tar några minuter att boka. Arbetsgivaren behöver inte vänta längre än om de anställt någon lokalt.
Ja det var aldrig något jag förväntade mig när jag först blev arbetslös, men så har det kommit upp och då undrar man ju. De kanske får så många sökande att de vågar vara kräsna, eller så har de förutfattade meningar mot folk som bor avsides till.
Du behöver förmodligen ange tydligt attt din avsikt är att flytta och att du är tillgänglig snabbt. Många äger bostadsrätter på de orter där de bor och kan inte alls flytta hux flux. Din situation, alltså att vara mycket flyttbar, är mycket ovanlig.
Jag tänker såhär:
Du behöver ett arbete. Arbetet finns inte där du bor.
Bedöm var det finns störst chans att få jobb inom det du kan och sök sedan vilket jobb helst på de orterna, även okvalificerade.
Flytta sen efter påskrivet anställningsavtal, även om det innebär skura golv i Pajala.
Fortsätt sedan söka jobb som du gjorde när du bodde hemma.
Funkar det inte har du tak över huvudet och kött i skogen hemmavid. Du kan ta risk för du har ett skyddsnät.
Slutligen, om du kan. Prio att ta körkort. Underlättar både mängden tillgängliga jobb och livet i största allmänhet.
Om du är flexibel skulle jag även söka jobb utomlands. Inom IT är ju oftast engelska det man behöver. Kolla här, kanske du hittar något passande. Det finns även finansiella stöd du kan söka. Jag vet att många arbetsgivare antingen har boende eller hjälper till att hitta någon.
Jag tror inte jag skulle kunna sälja in mig till ett jobb om jag visste att jag direkt ville vidare till nått annat.
Men du har rätt i att jag har ett skyddsnät, så att kolla vilka andra jobb som finns på orterna där jag annars främst har sökt kvalificerat arbete kan vara värt ett försök. Jag är ju inte emot okvalificerat, tvärtom. Det är bara att med hur många jobb som finns idag så har jag prioriterat de jag kan och som betalar bra relativt till kostnaderna.
Har försökt gå in på EURES, men jag tycker sidan är förfärlig och tar lång tid att hitta jobb på.
Projektet från Arbetsförmedlingen har dock helt gått under radarn för mig, så det ska jag kika vidare på.
Kan för övrigt ifall nån annan läser tipsa om Nordjobb och Finn.no för att söka en del jobb i Norden resp. Norge. Tycker de sidorna är betydligt bättre än EURES.
Du behöver fokusera på att hitta ett jobb. När jag läser ditt inlägg så känns det som att det finns saker håller tillbaka dig, småskaliga jordbruket tex. Det är inte direkt högkonjunktur nu och för varje år som går så har du nya människor att konkurrera med.
Lämna byn oavsett om du har fått jobb på McDonalds eller hemtjänsten eller något annat. Du måste lämna tryggheten bakom dig och kriga för din plats i samhället.