För att summera situationen, 38 år med sambo och två barn. Båda ligger på en lön på 33 000, jag arbetar som administratör/handläggare på gymnasieskola. Bakgrund inom andra administrativa roller och industri. Har studerat 1 år på sjuksköterskeprogrammet och har övriga högskolekurser på 60 poäng inom psykologi ämnen. Hatar mitt jobb, varit där i tre år utan någon utveckling alls. Arbetsplatsen innebär att jag står lägst i hierarkin,får bara skit uppgifter och vara spring flicka åt rektorer. Totalt förnedrande faktiskt ! Visst om man var nyss utkommen från gymnasiet, de kallade tjänsten handläggaretjänst men??Lönen står still, gäller samma för sambon. Han har dock haft samma arbetsgivare i 20 år!!! Går inte upp i lön eller klättrar på något sätt. Han är inom återvinnings ranchen och har nu en roll som liknar arbetesledare men får inte upp lönen för de. Han är teknik intresserad och kunnig men ingen utbildning.
Stagnation och återvändsgränd för båda! Jag är inte ung men jag vill mer. Men har fastnat. Vi har börjat spara först nu, då vi står huslösa och ämnar köpa hus i om ett år.
Vi bor i en lite industri stad i norr där möjligheterna är få. Vår ambition är att flytta och ändra om livet helt men hur ska jag vända min arbetssituation? Jag kan mer, vill mer och är kreativ, smart. Men lyckas ändå fastna i roller som inte leder någonstans. Barnen är små ,så bekvämligheten att kunna jobba distans ofta har fått mig att stanna också.
Men våra kassa löner gär de svårt att få spara som var vår ambition, livet och alla kostnader tar våra löner.
Vad hade ni gjort i mina skor? För mig känns de hopplöst och som att alla tåg redan gått när man varit så dum å bara rest hela sitt liv utan att satsa på spar och utbildning/karriär.
Snälla alla tips och råd mottages en desperat familj !
Det låter som att du/ni är den ideala målgruppen för en kombo av omställningsstudiestöd och YH. Om du tittar på olika konkreta scenarier där borde du hitta en väg framåt.
En del andra gjorde dessa saker tidigare i livet och har en bättre situation nu. Det betyder inte att tåget har gått. Men det betyder nog att ni behöver ta igen det nu istället, och med barn blir det tuffare än när man är ung och barnfri.
På plussidan har ni mer livserfarenhet och förhoppningsvis mer självkännedom än en 19-åring som planerar sitt liv.
Viktigast:
Sparsamt, smart, effektivt leverne som ger de ekonomiska marginaler ni behöver för denna satsning
Studera något som verkligen eftertraktas på marknaden
Ha en bra och genomtänkt plan (som förstås kan revideras) för er båda och familjen. Tydliga målsättningar inom 5 år eller så.
Tänkt frammåt. Alla tåg har INTE gått. Sökt nytt jobb trots allt? Tänk brett i så fall. Har ni diskuterat att flytta? Hur gamla är barnen? Har du och din partner samsyn i detta eller vill han fortsätta lägga pengar på resor snarare än sparande?
Att en administratör är hjälpreda åt de högre upp låter egentligen inte jättekonstigt men jag förstår att det inte är de arbetsuppgifter du egentligen vill ha och att du ledsnat på jobbet.
Så din partner och du har full samsyn på er nuvarande situation och vart ni vill? Jag skulle annars börjat där. Ni är ett team så först behöver ni annars skaffa samsyns.
Det går att spara och snåla sig ur den värsta ekonomiska krisen iaf. Det gjorde vi, med löner i samma nivå. Skillnaden är väl att vi var klara med alla stora utgifter, hus etc, när vi var ca 38. Men ni får ta 10-15 hundår nu ifall ni vill bygga fonderna rejält inför att barnen flyttar ut och pension. Men det går, framförallt om man gillar och får en kick av billigt leverne som vi…
Ett exempel, vi båda har ätit matlådor i 30 år nu. Bara där har vi sparat ca en miljon…
Om du menar allvar och inte skrev ovanstående i söndags-ångest-affekt så är det så enkelt att ni behöver flytta. Varför inte Stockholm? Eller större stad i norr? Sätt igång och sök jobb båda två.
Barnen är små(?) och då är det ett bra läge att göra förändring - ni har bara ett liv - för ni vill väl inte ångra er på dödsbädden att ni inte tog chansen?
Håller med föregående talare, om ni VERKLIGEN VILL få till en större förändring fundera på att flytta OCH gör det helst innan barnen börjar grundskolan eller i samband med att de ändå ska byta skola OM ni har den möjligheten.
Annars är det nog att fokusera på byta jobb/karriär på orten OCH börja fokusera på att leva sparsamt med avseende på vanor/boende/transporter/mat osv. Det är dock inte samma som att man måste leva SNÅLT utan snarare att man lever SMART.
Sjuksköterskeprogrammet är väl 3 år, är det fortfarande intressant? Då är ju “enbart” 2/3 kvar, 2 år är ingenting. Behovet finns också överallt, det innebär möjlighet till förflyttning. Det öppnar ju även upp för specialistinriktningar med, t.ex. narkos eller barnmorska med och lär göra skillnad på lönen.
Om ni vill flytta till hus. Rejäl ekonomisk uppsida i en mindre stad.
Glöm inte att husen i mindre attraktiva städer är mycket billigare än ex lite större “attraktivare” städer söderut. Ex runt Ö-vik börjar villorna på 1 MSek. I exempelvis Falun i dalarna börjar villorna på dryga 2 miljoner och i stockholms förortskommuner är det det dubbla igen med ca 4 miljoner som lägst för ett hus/radhus med liknande ytor.
Den prisskillnaden har stor inverkan om man inte har ett större sparkapital som kan sänka belåningsgraden och måste amortera rejält enligt gällande regler. Rejäl stressfaktor med stora lån dessutom.
Att köpa ett slitet skabbigt objekt är möjligt och vi har sett slitna dödsboobjekt där det såldes för ca 30% underpris men då måste man ha ideen att klara av att bo hyfsat slitet eller ha en rejäl summa eller massor med egen energi för ett större renoveringsprojekt.
33.000 för att springa enkla ärenden på kontorstid låter synnerligen välbetalt.
Går du klart sjuksköterskeutbildningen har du ansvar för liv och död kvällar och helger med samma eller lägre lön och bortförhandlad semester.
Ska du tjäna mer än så behöver du formell kompetens (avslutad utbildning kandidat/magister) eller demonstrerad kompetens, kanske i form av eget företag eller som hantverkare - jag vet inte vad du har för talang…
Svårt, jag har själv brottats med liknande situation om jag ser på mig själv och frun som ett team. Hon lågutbildad fast i butiks branschen som butiksbiträde, jag högre utbildad men som inte alltid haft jobb inom branschen jag studerade till (Data/teknik ). Jag har alltid strävat efter att maximera inkomst utifrån min dåvarande situation och jobbat med allt från väktare (med långa pass och ob) till teknisk säljare och kreditadministration medan frugan har nöjt sig med att gå från en butik till en annan. Vi är nu lite äldre än er men beteendet har lett till att jag nu sitter på ett välbetalt yrke med flexibla arbetsförhållande och hon är kvar som butiksbiträde. Mitt råd, bo kvar på landet (lönerna må vara högre men bostäderna i storstäderna kommer urholka era möjligheter till sparande ytterligare). Lägg energin på att hitta bättre betalda jobb eller byt arbetsgivare inom det ni nu har erfarenhet av, det brukar vara väldigt svårt och kräva att man innehar en svårrekryterad specialkompetens för att man skall kunna få upp lönen utanför förhandlad lönerevision.
Vi har tänkt flytta länge på grund av bristande utbud och vi vantrivs ändå. Problemet utan utbildning är väl att söka jobb är inte svårt men att kunna sälja in sig själv tillräckligt utan högre utbildningar.. arbetet idag gör inte att man växer och har nog gjort både mig och sambo att se sitt värde, där efter arbetsgivarens syn på en.
Men du sätter fingret på en kugge i hjulet, samsynen är inte helt hundra. Jag är rmr den drivande, orädda och öppen för stora livsförändringar. Som vägrar ha det så här, medans sambo är mer av kalibern vänta och se vad som händer.
Men jag kan inte vänta på att få med någon annan, jag måste då gå före och börja med något som tar oss ut situationen. Barnen är små mellan 3-5 år.
Inge söndags affekt tanke , har varit i detta läge mentalt intensivt i två år nu!! Vi har flyttat ut vår hyresrätt på 13 000 i månaden till en släktings stuga, där vi betalar några tusen i månaden bara. Men vi offrar en hel del bekvämligheter och yta,för att komma ikapp,börja spara och vara mer fri inför en förändring.
Månha skriver flytt som en självklar sak till förändring till det bättre? Ni får gärna skriva varför …?.För oss har de främst handlat om trivsel. Men ju längre tiden går inser man att möjligheterna även är små här.
Visst kan vi båda gå till industri och få ut närmare 40 i handen varje månad men då ska vi jobba skift och ingen av oss är intresserade av att arbeta i tung industri.
Ja barnen är små och äldsta börjar förskoleklass till hösten, vilken är min deadline. Innan dess måste de ske! Jag vet bara inte vad satsa på.
Har börjat fila på att starta eget vid sidan, virtuell assistent eller liknande..men det känns mer som ett dött lopp, de där med att hyra ut sina administrativatjänster.
Du känner er situation bäst. Endel behöver en spark i baken och kan vara tacksamma för hjälpen på traven. Endel låser sig och ska absolut inte “tvingas” in i något. Era behov bör väga ca lika tungt, kan jag tänka.
Bara att du hittat hit är ett bra tecken. Att ni sänkt er boendekostnad rejält var också ett smart drag.
Jag började själv om från noll (eller snarare minus) när jag var några år yngre än vad du är nu, så allting går. Men du måste våga göra okonventionella saker. Flytta till en annan ort, förutom för jobb eller studier, tror jag inte kommer lösa några problem. Kan nästan garantera att det finns personer i liknande situationer på den nya tilltänkta orten som resonerar precis som du gör nu.
Förmögenhet byggs inte utifrån vad som kommer in utan utifrån vad som stannar i hushållet. Finns det någon del av era kostnader där ni kan skära ner? Utemat? Beroenden? Intressen? Beans and Rice resten av året?
Beräknar man utifrån Konsumentverket så bör ni ha 10k-15k över varje månad (efter grundläggande kostnader) och jag har läst en del trådar där dessa grundläggande kostnade, såsom mat, kan pressas hårt.
