Skulle gärna höra från er “ungdomar” vad som gör att ni stannar i Sverige? Nu menar jag ni som har en hög inkomst av tjänstearbete och således skulle kunna få mer för pengarna i ett annat land.
Sverige har höga skatter på arbete i kombination med höga priser på bostäder vilket jag personligen tycker är en ganska dålig kombination. Mina föräldrar är 50-talister och har likt många från den generationen sätt sina boenden öka enormt i värde gentemot inflationen och de har i princip kunnat “bo sig rika”.
SJälv har jag som 80-talist gjort blygsamma pengar på bostadsmarknaden men en del vänner i min generation har iallafall kunnat byta upp sig en del.
Ni som är yngre har förmodligen snarare förlorat pengar på era boenden och många betalar förmodligen en stor del av sin lön för ett boende som är långt under den standard era föräldrar hade i er ålder.
Jag vill inte sitta och prata om allt som är “dåligt” i det här landet men skulle vara kul att helt enkelt höra från er i ung ålder med hög intjäningsförmåga av pengar vad som gör att ni stannar i Sverige och inte flyttar exempelvis utomlands?
Över 50 000 kr i månaden är väl ett bra mått. Jag syftar väl främst på folk som har yrken som är gångbara utomlands. Exempelvis en jurist som jobbar med vårdnadstvister i Sverige kanske har en hög lön men inte alls lika lätt att etablera sig med en hög lön i ett annat land (med andra lagar) än t ex en injengör
Jag har inte så långt kvar på arbetsmarknaden och kan förmodligen sluta arbeta om 2 år
Jag är dock ”etablerad” med avbetald hus, bilar, sommarhus och massa materiellt skit
Skulle jag däremot vara 26 år, nyexaminerad med max en kontantinsats till en etta som kapital och bli erbjuden ett jobb som ger 55 i månaden och behöva lägga 40% av min inkomst på boende hade jag nog letat mig utanför Sveriges gränser
Språk/dialekt. Jag gjorde ett språktest och på engelska minskar ordförrådet rejält. Man är alltid en främling när man byter land. Jag stör mig t.o.m. på andra dialekter.
Sedan har Sverige en rätt unik kultur/öppenhet gentemot främlingar. UAE lämnar vad jag förstår aldrig ut fullvärdiga medborgarskap utan man “hyr” rätten att bo där. Samma med Thailand om jag fattat rätt. Det går att bo där och många gör det, men det är aldrig riktigt som ens eget land.
Man har ju någon slags hävdvunnen rätt i Sverige som inte går att återskapa på flera generationer någon annanstans.
Vi kollade på Spanien och har en släkting där, men han blev t.ex. rånad av sjukhuspersonalen. Sedan har de tydligen en otroligt slapp ‘manjana’-attityd i allmänhet. De verkar älska att trängas och skrika i öronen på varandra utomlands.
Gissar att detta gäller för majoriteten, även yngre. Kanske inte sommarhus, även om jag haft sommarstuga sen 20-årsåldern. Tror även ens relationer, vänner och familj spelar in.
Sen är frågan, i vilket land får man mer pengar över och är det trevligt att bosätta sig där?
Löner kan vara höga, men mycket i vår vardag som är inbyggt i svenska skattesystemet kan kosta enorma summor utomlands.
Tror du inte att det är möjligt att du har ändrat dig på vägen? Jag bodde utomlands i perioder som ung men aldrig permanent. Med den stora frihet man har som ung så är det tillräckligt med att få styrfart och riktning utan att också behöva lägga till en komplexitet i form av nytt land. Däremot om man är medelålders och har kunskapen, riktningen, tryggheten etc så ter det sig väldigt lockande att bo någon annanstans (helst ett varmt land för min del!). Men nu är man så inrutad att det är ett jätteprojekt att bryta upp.
I många europeiska storstäder bor ju höginkomsttagande ungdomar ännu trängre till ännu högre pris. Har dock aldrig träffat en höginkomsttagare som lägger 40% av inkomsten på boende i Sverige. Men sen bor jag ju inte i Stockholms innerstad heller.
Det är väl just det relativa jag är intresserad av, vad det faktiskt är och innebär för en ung person.
Är man ung med en hög lön idag menar jag att man får ganska lite för pengarna. Man kan alltid börja prata om sjukvård och barnomsorg men det är inte personer runt 25-30 riktigt de stora brukarna.
Man kan vända på frågan och säga om man vill att ett nyexaminerad läkare på 25 år utan något större kapital ska flytta från London till Sverige då vi behöver läkare, hur säljer man då in landet till personen?
I just London/England är där ju just nu en stor flykt av läkare på grund av dålig ersättning i förhållande till levnadskostnader samt dåliga förhållanden. En ung läkare har nog ett betydligt bättre liv i Sverige, till och med i Stockholm
Jag har flyttat, och fortfarande bor, utomlands (är från Finland) två gånger. Dock inte för lönets skull, min branch är inte direkt känd för höga lön.
Intressant detalj är att trots att jag har bott över 20 år i Sverige, har integrerat mig i samhället och jobbar med språk som verktyg, kommer det fortfarande dagligen situationer när jag tappar svenska ord (eller det kommer fraser där jag känner alla ord men inte innehåll. Eller man behöver använda ord man kan inte (handlade till exempel förrgår “batteripolfett”, inte så vanlig ord). Min ex-fru kunde inte bo utomlands, eftersom hon hatade känslan att inte bli förstått, och inte kunna “leka med ord”. Hon till exempel skulle inte vilja flytta även om man fick dubbla lön.
Märkligt, tog det exemplet just för att jag fick upp någon minnesbild av att man för ungefär tio år sedan hade ungefär 1,2 miljoner i årslön där som AT läkare och att man under samma tid i Sverige hade typ 30 000 kr i månaden. Kan ju som sagt ha förändrats
jag är snart nyexad ingenjör men har kommit fram till att det i bästa fall går jämt ut att flytta till norge jämfört med att bo kvar, men det bygger också på att jag har extremt billigt boende (billig kommun)
här är min beräkning på ett ungefär:
"om jag räknar på ingångslöner är det ungefär något i den här stilen:
innan skatt sverige: 37k
efter skatt sverige: 29k
boende: 3600kr
mat: 3700kr/mån
kvar ca: 21k
innan skatt norge: 50k
efter skatt norge: ca 36k
boende: 10k-15k (15k oslo)
mat: 4700kr/mån
kvar ca: 21-16k
med det sagt, skillnaden är inte jättestor, det beror helt och hållet på att boendet i min hemstad är otroligt billigt. en normal lägenhet i sverige hade kanske kostat 8k och då blir ju resultatet bättre för norge. jag har inte heller räknat med att äga bil, vilket ju kommer vara till sveriges fördel. sen kan jag ju medge att min hemort är ganska rutten jämfört med valfri stad i norge. det kanske går att hitta billigare boende än 10k i norge men det blir nog lite bökigt
dessutom finns inte ISK i norge, du kommer skatta 38% på vinsten."
det är såklart väldigt höftat men skillnaden blir inte så stor tycker jag. som nyexad tjänar man så lite att skillnaden inte blir tillräckligt stor givet att man tjänar x % mer i norge. jag bor i en extremt billig kommun
lönerna blir högre med några års erfarenet, men då är man runt 30 och det är dags för barn och villa för många, då vill man inte flytta utomlands precis
Har man ett arbete där kommunikation är viktigt så är man ruskigt handikappad om man bor i ett land där språk som inte är ens modersmål pratas. Det blir en ganska avgränsad grupp människor som det är lätt att byta land för. Själv önskar jag att jag pluggat något som enklare hade funkat i annat land och att jag tog chansen att dra in feta pengar under några hundår som ung. Det är ett riktigt life hack, men det är lätt att vara efterklok. För min del är största anledningen att byta land dock inte lönen utan klimatet. Det är rent självskadebeteende att bo i sverige.
Finns många svenskar som även sitter i Sverige och jobbar i engelskspråkiga koncerner. Dessutom är yngre personer generellt sett bättre på engelska så jag tror faktiskt inte det är något problem.
Har själv jobbat i engelskspråkigt land och det var absolut inga hinder. Om man däremot läser skönlitteratur på engelska märker man snabbt att språket är så mycket mer nyanserat och att ordförrådet som fungerade i arbetslivet inte längre räcker till.
Men det är knappast någonting man har nytta av ifall man inte ska skriva just litteratur.
