I en annan tråd redogjorde TS för sitt FIRE-liv i ett lågkostnadsland utomlands. Det fick mig att börja tänka på hur jag själv tänker kring min pensionering och planeringen för ekonomin under den senare delen av livet.
Jag bor utomlands idag med min familj. Jag räknar med att bo utomlands under en stor del av mina barns uppväxt. ”Mellanlandningar” på några år i Sverige kommer det att bli men annars hoppas jag kunna ”hålla mig ute” till stor del. Idag bor vi i Europa men jag hoppas att även kunna bo t.ex. i Asien senare. Jag ser ett större värde i ”exotiska” länder med lite äldre barn.
Att sedan även bo utomlands som pensionär är inget jag drömmer om. Jag vill inte döma någon annan här men livet i Sverige har rent faktiskt stora kvaliteter. Att det inte är ”soligt och varmt året om” är sant men årstiderna är bra som helhet. Idag bor jag nära Medelhavet. Här är sommaren för varm för många aktiviteter. Det är hösten och våren som är ”de bra årstiderna”. Det är väl trevligt att ha det så ett tag men jag ser ingen anledning att mer permanent byta bort livet i Sverige.
För mig är närheten till mina barn och till familjen det viktigaste. Att jag skulle flytta iväg och bo långt bort från dem vore helt otänkbart för mig. Jag hoppas att vi ska ha en nära relation även när barnen blir äldre (20-30 år) och kunna göra saker tillsammans ibland. Jag tänker nu typ på att paddla kajak tillsammmans, åka och vandra någonstans eller att jag skaffar en sommarstuga där de kan komma och hälsa på. Jag hoppas också kunna bjuda på någon större gemensam resa ibland.
Livet i Sverige tänker jag ska vara inriktat på kultur. Jag ser framför mig att jag har ett abonnnemang på typ Abundo och kan gå på teater, klassiska konserter, opera och annat väldigt ofta. När dessa saker händer får styra livet i övrigt. Jag skulle gärna engagera mig i ideell verksamhet i någon form eller kanske bli lokalpolitiker.
Hörde någon säga att riktig lycka när man nått en högre ålder är och ens barn faktisk vill umgås med en när de kommit i vuxen ålder och inte bara känner sig manade kring högtider etc.
Du kan ju inte veta var dina barn kommer bo när de är vuxna så kanske blir det ingen fin ålders höst i Sverige? Om du vill ha närheten.
Vackert beskrivet i övrigt.
Finns det några fördelar med att bli gammal i Sverige resp asien tro?
Det är mycket i livet som man inte kan styra över. Det gäller de flesta områden. Det man kan göra är att ändå identifiera de saker i livet som är viktiga för en själv och sedan försöka styra mot dem.
Jag är inte så akut orolig över att mina barn skulle flytta till Singapore och/eller inte vilja umgås. Att någon av dem skulle bo i London eller Berlin i några år (till exempel) ser jag inte som något hot mot den här visionen. Att jag däremot själv skulle dö i cancer vid 68 års ålder och därmed gå miste om den här delen av livet framstår för mig som en tydligare risk.
Jag tycker helt klart vintern är den bästa årstiden vid medelhavet, men det hänger nog på var man befinner sig någonstans. Vi har lite varmare vinter. Höst och vår är helt fantastiska som du säger.
Juli Augusti gillar vi bäst att vara i Sverige. Vi älskar den svenska sommaren. Men… det var lite av en nitlott i år, skönt att komma tillbaka till värmen efter allt hagel och regn. Helt otroligt dålig sommar i år.
Nja, min yngsta drog till USA vid hyfsat ung ålder och bor där nu så man kan inte förankra dom.
Har dock ett barn till i samma stad jag bor i och ett på annan plats i landet så jag är ändå väldigt nöjd. Där finns också barnbarnen.
Glad att barnas mor födde oss tre barn så att man hade lite backup.
Lite som man ser det.
Som pensionär har det varit en riktigt hyfsad sommar då man kunnat njuta av dom fina dagar som trots allt funnits hyfsat rikligt av.
En stor fördel av att vara pensionär är att man slipper semesterväderångesten. Det blir alltid fina dagar och regnar det kan man alltid städa förråd, läsa böcker eller skriva på Rika Tillsammans.
Ja det låter som en av många fördelar med att vara pensionär. Jag fick passa på att gå med hunden när det äntligen blev regnavbrott. Så höll det på. Men vår ångest blev inte så svår heller då vi endast utsattes för svenskt väder ett par månader. Vi fick några fina grillkvällar och enstaka bra dagar ändå.
Nu kan man ju aldrig veta vilka livsval barnen gör, men spontant känns det som ”risken” för att de själva kommer sprida ut sig ganska ordentligt geografiskt är större när man själv levt något av en vagabond-livsstil med dem när de var yngre.
Själv föreställer jag mig att bo nära barnen för att kunna vara nära barnbarnen så länge det är intressant för dem. Sedan får man se vad som händer efter det, men att spendera somrarna i Sverige och resten av tiden i något varmare och billigare land ligger nära till hands.
Allt kan hända men jag tror också att jag till någon del förebygger “utlandsvurmen” genom att bo utomlands mycket nu. Jag minns själv under skoltiden att många hade olika rosaskimrande drömmar om att åka till särskilt USA och England. Har man bott mycket utomlands hela barndomen vill man nog ofta bo mer i Sverige sedan.
Väljer man ett lågkostnadsland som TS beskriver om läsning i annan tråd borde man kunna kliva på pensionståget tidigare än i Sverige? Om man pratar FIRE
Eller tänker jag galet… blir det ex 10år tidigare??
Blir det pengar över då kan man stalka barnen och råka ha sommarbostad i närheten oavsett var de bor i världen.
Jobbigt om de flyttar och man ej har råd att hänga på dock!
Om man väljer ett lågkostnadsland kan man säkert gå i pension tidigare. För egen del skulle jag se situationen att själv flytta till ett annat land än där barnen och familjen bor som helt otänkbart.
Många bor utomlands i olika perioder, kopplat till karriär eller studier. Att som svensk mer “permanent” flytta utomlands, helt och hållet bli en del av ett annat lands system, gå i pension i det andra landet och begravas där uppfattar jag som jämförelsevis ovanligt. De flesta har fortfarande kvar en tydlig koppling till Sverige. Man kommer till Sverige på sommaren och har kopplingar även i annan form.
Jag räknar själv med att merparten av perioden mellan 60-70 år (när jag tänkte gå i pension) ska spenderas utomlands. Då kan jag lägga pengar på hög inför pensionen. Sedan räknar jag med att när jag verkligen går i pension ska jag lägga ner allting som har med intjäning att göra. Att t.ex. ha extrajobb eller uppdrag “för att dryga ut pensionen” tänkte jag helt skippa.
Jag tror det har varit rätt vanligt att pensionärer flyttar ut från landet helt, de har ju kvar rätt till vård och pension från Sverige osv. Är man bara i Sverige mindre än 3 månader på sommaren är man vanligtvis helt utflyttad. Kör med SINK skatt på pensionen eller bättre beroende på land.
Det som jag ser händer nu är att väl bemedlade barnfamiljer och yngre arbetstagare flyttar bort från Sverige i mycket högre grad och ska jobba i sitt nya land. Ibland för samma svenska kund som de hade på hemmaplan. Många vill kanske etablera sig på trevlig plats inför pensionen. Är det inom EU är det ju en relativt enkel grej faktiskt. Det är tack vare EU många svenskar kan göra detta. Britter har stora problem pga Brexit.
Jag är inte säker på att brytningen alltid är så definitiv. Att vi har internationell rörlighet behöver i ett större perspektiv inte vara något dåligt.
Att man ”skriver ut sig från Sverige” för att man ska jobba i X-land är något man gör av skatteskäl, inte för att man nödvändigtvis tänkt sig för alltid överge Sverige och bli ”permanent medborgare” i X-land.
Storbritannien har fått problem för att brexit har tvingat många människor att välja var de ska ha sin ”permanenta tillhörighet”. Många har bott där utan att ha haft ambitionen att bli ”permanenta medborgare”.
Jag använder med avsikt luddiga begrepp i texten här just för att många individers formella status inte motsvarar deras faktiska status.
En bekant här i Kosovo har det motsatta läget från vad som är vanligt i Sverige. Han är skriven i ett EU-land och betalar skatt där. Dock uppfyller han formellt inte kraven för att ”försvara sitt medborgarskap”. Han vistas inte tillräckligt i EU-landet för att kunna behålla sitt medborgarskap Den hör typen av lagstiftning är i mitt tycke något vi borde överväga i Sverige. Det skulle då innebära att en massa ”flyktingar” som flyttat hem skulle kunna strykas ur folkbokföringen och tappa sina medborgarskap. Det är inte ovanligt att man vill ha olika sociala förmåner från Sverige trots att man bor någonstans i Afrika. Jag utgår här från scenariot att man i formell mening bor i Sverige trots att man sedan länge är utflyttad.
Det låter konstigt. Vad händer om man förlorar sitt svenska medborgarskap och inte hinner få något annat? Man borde inte kunna vara utan medborgarskap.
Jag tror egentligen det är socialförsäkringen som är avgörande för var man bor / “skriver sig”. Det går ju bra att skatta i flera länder men man får bara (iaf inom EU) tillhöra ett lands socialförsäkring. Däremot är det inte heller en stor grej, då man alltid har rätt till vård “hemma” ändå.
Jag har inte rett ut detta. Det var han som berättade om detta själv. Rimligen handlar det inte om medborgarskapet i strikt mening utan att man har ett socialförsäkrings- och/eller skattesystem som inte medför en massa rättigheter baserat på att ”vara människa”. Den här personens möjlighet att ”fungera som medborgare” skulle alltså inskränkas om myndigheterna kände till att han inte bor i aktuellt land.
I Sverige skulle motsvarande typ av regelverk kunna utgå från att fusk med folkbokföring i relation till andra länder skulle börja betraktas som ett grovt brott med fängelse i straffskalan. Det skulle innebära att alla typer av bidrag man som icke-boende skulle motta i utlandet skulle ses som mycket allvarligt. Det skulle också innebära att intjäning av garantipension som utlandsboende inte skulle betraktas som någon mindre förseelse. Idag är det många som vill behålla dels bidrag men också intjäning av sådana bosättningsbaserade förmåner. Det finns ju också möjlighet att vid behov återvända från X-land för att ta del av svensk sjukvård om behov skulle uppstå.
Jodå, det kan man. Min fru har varit det. Hon kom som flykting från nuvarande Bosnien till Sverige under jugoslaviska inbördeskriget. Hon var alltså jugoslavisk medborgare när hon kom till och fick uppehållstillstånd i Sverige. När Jugoslavien upplöstes slutade hon vara jugoslavisk medborgare, men var ännu inte svensk medborgare, och därmed statslös under en period.
Vintern på varmare breddgrad har vissa fördelar dock.
Ett exempel. Vi har flertal äldre bekanta 70 till 85 som vintertid halkat omkull och brutit handleder, underben och fått kotkompressioner och slagit i huvudet så hen behövde få hål borrat för att släppa ut trycket och får vara glad att hen lever .
I många städer är det ibland långa perioder puckelpist på trottoarer, knölig isbark som kan var decimeter tjock på vägar som man skall korsa .Även snöröjning kan vara riktigt dålig för en dramaten pirra eller bara en enkel promenad. En mamma ( kanske 75 ) till en bekant sålde lägenheten och emigrerade till Spanien för gott till en väninna efter ett par vurpor med bruten handled varvid hon inte tordes gå ut längre vintertid. Inga såna problem i Costa del Sol.
