Jag fick inspiration till denna tråd när jag läste någon lönetråd här och såg folk skriva typ ”bor i USA och tjänar 400 000 kr i månaden” osv vilket för mig låter som rena fantasilöner i Sverige
Borde ju verkligen vara ett life hack att i så fall jobba tio år i unga år, spara en massa pengar och sedan flytta tillbaka till Sverige när man blir äldre och nyttja sjukvården och så klart då inte betala en massa sjukförsäkring i USA
USA är ju unikt i sitt slag. Det finns inget annat utvecklat land med så stort lönespann som USA (möjligtvis UAE). Men då ska man ju också bo i USA.
Sverige är rätt nice, speciellt om man är i småbarnsåldern. Jag gick ned i tid istället för att börja betala statlig inkomstskatt. Ersättning för VAB, billig vård, rätt till föräldraledighet och bra work life balance är värt mer för mig än en ännu högre lön utomlands.
Sen är det också värt väldigt mycket att kunna umgås med familj på veckobasis och få hjälp med barnpassning när det behövs.
Har bott utomlands tidigare i livet (är 38 nu), var väl kul iofs, men blott Sverige svenska krusbär har. Har mina vänner och min familj här, har båten här, Stockholms skärgård är den vackraste platsen på denna jord. Bryr sig en amerikan eller en kines om att jag kan citera Carl Jonas Love Almquist eller för den delen Gustaf Fröding? I helsike heller.
I min bransch (programmering) är det USA som gäller om man vill tjäna pengar, och det hade jag lätt kunna ordna, halva mitt team på jobbet sitter i USA och jag kan begära förflyttning dit och få i runda slängar tre gånger så mycket betalt, men då måste jag ju bo i USA. Otänkbart, det vore odrägligt.
Jag är lite äldre än 30 men kan svara för min del ändå.
Främst pga närhet till vänner och familj, men även för jag tycker Sverige är fantastiskt. Jag tycker alltid det är lika skönt att komma hem från resor för att mkt är dysfunktionellt utomlands som jag stör mig på 
I Sverige är det rent, inte så folktätt, saker och ting håller tiderna och allt bara funkar. Sen gillar jag vinter och aktiviteter.
Har bott utomlands i yngre dagar men upplevde livet som hårdare och mer jobb för lite pengar.
Det enda jag saknar i Sverige:
Så lite längre semestrar i framtiden löser typ det enda jag saknar 
fan vad positiv jag blev. Skönt!
40% av den disponibla inkomsten på bostaden låter mycket, men du har inte förklarat vilka kostnader du räknar in i de 40%-en. Rent statistiskt ligger bostadskostnaden på 20-25% av inkomsten för genomsnittssvensken, vilket är högt men inte högst i Europa.
Som någon skrev beror det ju mycket på vilket land du jämför med, och vad de andra kostnaderna är i det landet. Det är lätt att tro att gräset är grönare på andra sidan gränsen, men det rör sig inte om några gigantiska skillnader mellan länderna i Europa. I majoriteten av EU-länderna ligger bostadskostnader på mellan 15 och 25% av den disponibla inkomsten, och Holland, Belgien, Danmark och Tyskland är dyrare än Sverige.
Innan du grämer ihjäl dig, kolla statistiken , t.ex. här: Eurostat Housing in Europe.
Jag får in kring 60/mån snitt per år medan sambon ligger kring 30, vi är snart 30. Att vi inte nyttjar samhällsresurser är väl en lögn speciellt om man har barn. Sverige är bekvämt att bo i och familj är stor anledning, språket ett annat. Dåliga ekonomiska förutsättningar på boenden är en tes och vi har istället stor ekonomisk möjlighet med AI för vår generation. Arv kommer jämna ut spelplanen senare ändå.
Nu är jag strax över ditt åldersintervall, men identifierar mig ändå med åldersgruppen.
Som 90-talist har jag och min fru lyckats göra en rejäl kosing på bostadsmarknaden och har idag ca 2,5-3M i övervärde i den nuvarande bostaden utan ärvda pengar som insats i första bostaden. Utöver detta så tjänar vi OK (65k + 55k, plus lite bonusar och annat). Vi kunde även vara föräldralediga en lång period med barnen, varav 4 veckor i Latinamerika med #1 och 3v i Sydostasien med #2.
Jag hade utan större ansträngning kunnat hitta ett jobb som ger 2-3 ggr mer betalt (IT) och min fru hade kunnat tjäna minst det hon gör idag i många länder. Däremot har jag svårt att se att livspusslet och familjelivet skulle bli särskilt mycket rikare på annat håll än vad vi har idag som småbarnsförälder med allt vad det innebär.
Min chef vill att jag flyttar till huvudkontoret i USA, där han sitter. Jag var inne på det innan men nu blev ju herr orange president så kommer vänta minst 4 år på att ens tänka på att flytta dit.
Så jag är i Sverige för att jag inte gillar den nuvarande presidenten i det alternativa landet. Sen är det ett plus att bo nära familj och att t.ex deklarationen är så lätt här.
Jag ser inte att något annat än lönen skulle bli bättre av att jag flyttar utomlands. Dessutom finns familjen här. SÅ viktigt är det inte med pengar. 
Beror som sagt på vad man har för jobb. Om man har ett jobb där kommunikation är viktigt så är det bra att mycket goda kunskaper i språket.
Kombon arbetslivsbalans och föräldraledighet är svår att överträffa utomlands.
Har varit lite sugen på att emigrera, men har ingen lust att dra till typ Tyskland och få jobba röven av mig där som vissa av min gamla studiekompisar som slagit sig in inom Big Data.
Föräldrarna börjar bli gamla också så man känner lite ansvar att vara nära.
Men kan absolut tänka mig att bosätta mig utomlands vid pensionen.
För oss var problemet höga skatter i kombination med det sämsta väder vi har haft i något annat land hittills. Inte så mycket bostadspriserna.
Med det sagt så älskar vi Sverige på sommaren när det är för varmt vid medelhavet. Vi vistas där hela sommarlovet och ibland firas julen där.
Som nämnts är småbarnsår bra att lägga i Sverige. Står man ut med vädret så är det svårt att få samma work life balance i andra länder.
33 nu, men flyttade hem från London innan 30 strecket passerades. Här är ett gäng av mina anledningar:
Jag kan svara som 27-årig höginkomsttagare
Jag har länge haft som ambition att jobba i ett annat land, gärna med högre inkomst, t.ex. Singapore, USA eller till viss del London/UK. Det är inte så enkelt som du tror. Det krävs arbetsgivare som sponsrar visum vilket ofta kräver längre erfarenhet. Min förhoppning är att kunna ta mig iväg till ett annat land när jag har ca. 5 års erfarenhet inom mitt område!
Får 55 just nu och är 32. Känner mig fattig. Har ca 3 miljoner investerad i fonder.
Men till vad som håller mig kvar här. Trots all skit som sker i detta land så tycker jag vi får mycket för skatten. Vill att min son ska växa upp i detta land och få en helt annan uppväxt än vad jag hade som andra generationens invandrare.
Jag betalar skatt och bor i detta land då jag fått så mycket. Föräldrar som flytt krig i Mellanöstern…
Är iofs 34 och egenföretagare med 3 småbarn. På 2 år startade jag eget och vi fick 3 barn(tvillingar+1). Att få ihop det pusslet hade varit svårt utomlands. Bokstavligt talat hundratals sjukhusbesök i princip gratis och kanske världens mest generösa föräldrapeng etc.
Dessutom e de så lätt i Sverige med mycket. Nästan allt är digitalt och hyffsat smidigt. Det är väldigt billigt och juridiskt smidigt med eget bolag. Svenskar värdesätter balans mellan arbete/privatliv och typ alla är sjukskrivna så är man arbetsvillig e de inte svårt att lyckas.
Alla klagar på matkostnader men jämfört med våra löner är maten väldigt billig. Drivmedel är också billigt jämfört med våra löner. Föreningslivet är helt fantastiskt och givande och snudd på gratis. Vår äldsta son är autistisk och hjälpen vi har fått har varit helt otrolig, även ifall det verkar som att de är sämre i andra kommuner.
Jag är nog ganska liberal/höger men skattefrågan har aldrig stört mig så mycket eller intresserat mig. Betalar gärna skatt med tanke på allt man får.
För min del så kände jag mycket imposter syndrome efter examen och då hjälpte det att veta att jag hade stabilitet i livet i övrigt. Och på jobbet hade jag en trygg anställning med kollektivavtal, jag behövde inte kämpa aktivt för att förstå språket eller göra mig förstådd och att det fanns en hälsosam arbetskultur med work-life balance. Att jag är flytande i språket har gjort mycket för att jag ska förstå kontext, lära mig från överhörning, prat vid kaffemaskinen osv. och jag känner att det har hjälpt mig komma in i teamet och sköta mina arbetsuppgifter. Nu när jag är etablerad på arbetsmarknaden hade jag kunnat tänka mig flytta utomlands men jag känner att jag har många möjligheter på mitt nuvarande jobb som jag borde utforska först. Och nu börjar egen familj kännas lockande.
När jag var tjugo delade jag en lägenhet med toa i svalen. Det var ok.Hyran var 360 kr /mån. men man kan inte säga att vi bodde
bätte
Livet är inte så speciellt glamoröst utomlands som folk tror. Har själv bott utomlands i perioder genom tidigare jobb och skulle inte göra om det.
Långa arbetsdagar, långt från familjen osv. Inte värt pengarna alls