Hej,
Jag tycker det är så svårt att få ihop livet ekonomiskt sedan jag separerat. Jag pendlar och har småbarn och arbetar därför inte 100% och därav ekar plånboken tom i slutet av månaden. Men det är såklart värt i hjärtat för någon liten som längtar efter en.
Om jag ska byta till något arbete i min hemstad och gå upp i tid (slippa pendling) behöver jag troligtvis byta yrke då jobb inom mitt yrke inte växer på träd här men då är det en startsträcka innan fast jobb…
Jag delar bil mitt ex men den är för tillfälligt sönder. Jag klarar mig ok utan bil men kan vara skönt att storhandla.
Jag bor i en gammal, sliten lägenhet men vantrivs och drömmer om att köpa något… skulle även behöva köpa ny soffa och säng…
Mina funderingar:
De flesta finare lägenheterna (hyresrätt med högre standard) kräver bil (sparandet tar längre tid), men man slipper skämmas om gäster kommer. = hyresrätt + bil (men finns inga laddstolpar på kommunens gator om elbil)
Jag kan bo kvar i min sunkiga lya men det tar ändå tid att spara till kontantinsatsen men jag behöver inte heller köpa bil under tiden jag bor här.
Jag skulle prioritera efter behov. Som en person ovan skriver, så finns det saker du kan påverka och saker du inte kan påverka. Det finns saker du vill och det finns saker du inte vill. Dessa hänger inte alltid ihop. Dvs, du kanske skulle kunna jobba mer inom ett annat yrke och tjäna bättre och därmed kan köpa det du vill ha snabbare, men vantrivs på jobbet.
Eller så kan du planera ditt liv utifrån dina förutsättningar och prioriteringar. Enligt din titel så vill du väldigt mycket, men det finns inte möjlighet till det. Börja med att spara ihop en buffert, prioritera här och nu tills situationen har ändrats.
Ditt liv har förändrars, du har separerat och behöver kanske landa i allting, vad vet jag? Men tänk på livet som ett marathon, snarare en korta sprinter. Det finns tid för dig också, men Prioritera det viktigaste här och nu.
Tack för era svar, ja livet har verkligen förändrats. Det känns som att jag är på botten och vänder på varje krona men alla kollegor (medelålders dock) bor flashigt i sina villor och reser jämt. Sen läser man om omvärlden, arbetslöshet och att ensamstående föräldrar ligger back ca 3000 kr i månaden. Ja, ungefär så är det men små små steg. Tack för era råd. Jag tror tiden är inne att byta jobb även om det inte är inom mitt utbildade område. Men finns risk att gå från kontorsjobb till typ lagerjobb, känns sådär men jag vinner ju tiden med mitt barn och pengarna. Skulle gärna vilja jobba på distans men jag hittar inget och har inga kontakter.