Jag är en man i 40–50-årsåldern med fru och tre barn i åldrarna 10–15 år. I mångt och mycket har vi det bra, men vi upplever ändå att vi inte har landat helt rätt som familj. Det är mycket som tar energi i vardagen – allt från en skola som vi inte är helt nöjda med till grannar som vi inte trivs med. Det gör att det lätt sätter sig i våra relationer inom familjen också.
Vi funderar därför en hel del på att göra en större förändring – att flytta till en helt ny stad eller kanske ett annat land. Tanken är lite att skaka om och få en nystart.
Med tanke på barnen blir det dock lätt att vi inte vågar, utan i stället fortsätter i samma hjulspår. Trots att det finns mycket mer att önska av skolan har de ändå en trygghet där bland sina klasskompisar.
Min fråga är helt enkelt om det finns någon som gjort en större förändring och flyttat till en ny stad med barn i 10–15-årsåldern. Hur gick det? Är du nöjd med beslutet? Något du ångrar?
Tror grannar är som de är oavsett var man bor tyvärr. Vill man slippa folk som inte kan bete sig får man flytta ut i skogen tror jag, är det vad ni tänker er?
Tyvärr är det nog lite liknande med skolor. Dåliga lärare och rötägg till barn finns på alla skolor. Bra lärare och trevliga barn likaså. Vad är det ni inte gillar med skolan?
Effekten av en ev flytt på era barn är svår för andra att bedöma, det kan vara allt från toppen till katastrof beroende på era barn.
Eftersom ni inte är nöjda med skolan och pratar om flytt utgår jag från att ni bor på ett ställe som bara har en skola inom pendlingsavstånd.
Det är mycket information som saknas här för att riktigt kunna förstå bilden. Att flytta går ju alltid men man bör ju flytta till något, inte från något.
På många platser i Sverige är skolan dålig i rent mätbar bemärkelse. Med det menar jag att antalet obehöriga lärare är högt, betygsnivån ganska låg och den allmänna standarden halvsunkig. Detta varierar dock stort och att t.ex. titta på Lärarförbundets rankning av skolkommuner kan ge en bild av var det kan vara bättre.
I storstäder och på tillväxtorter är ”marknadsskolan” tydligt närvarande. Det betyder att det finns konkurrens mellan skolorna. Det innebär ofta att det finns bättre skolor och sämre skolor. Ofta är det de sämre skolorna som har ledig kapacitet.
Tanken att flytta till en plats med bättre skola är i sig inte fel. Om det då blir någon mindre ort där man satsar på skolan och där skolkonkurrensen inte är så närvarande kan det säkert bli bra.
Kruxet är rimligen att bostad och jobb inte är lika enkla att ordna. Man kan behöva pendla långa sträckor. Det går förstås men det gör att omställningen kan bli väldigt stor.
Om frågan handlar om att flytta utomlands så blir förhållandena i internationella privatskolor en relevant fråga. Ofta kostar sådant en hel del så det är inte självklart att man går plus, även om löneläget är annorlunda. Sverige är bra just för familjer.
I internationella privatskolor är fokus på prestation ofta stor medan det sociala fokus som finns i Sverige är mer nedtonat. Hur bra eller dåligt det är beror på barnen. Vissa blir helt nöjda och andra upplever miljön som tuff.
Håller inte alls med angående grannar. Vi har väldigt fina grannar, både de i direkt anslutning och de som bor längre bort längs samma gata. Alla har vi inte kontakt med, så dem har jag ingen uppfattning om, men vi låter varandra vara och vardagen är således harmonisk. Men det är klart man kan råka ut för röviga grannar, om man har otur.
Min uppfattning angående skolor är liknande, det finns sämre och bättre. En bra rektor kontra en dålig gör stor skillnad för personalens arbetssituationen som speglar sig i klassrummet.
Jag förstår och absolut, räknar man som grannar ett mindre antal hus i direkt anslutning så ökar ju chanserna för att de alla är vettiga. Jag tänkte “grannar” i vidare omkrets än så. Då minskar i min erfarenhet tyvärr chanserna för att undvika stolpskott. Samtidigt minskar väl också riktigt hur stor impact de har på en.
Min poäng var att kan man acceptera att folk tyvärr rätt ofta är ego/tröga/ouppfostrade så är det i min erfarenhet en mer praktisk väg till nöjdhet än att leta efter områden där alla är vettiga.
Mina föräldrar flyttade med mig och mina syskon från en mindre ort i norra Sverige till en större ort i Mellansverige när vi barn var 8-14 år. Det är topp 3 bästa saker som hänt i mitt liv. Från att ha gått i en stökig klass där många inte pluggade vidare efter högstadiet till en fylld med akademikerbarn i en skola som inte var utan problem men med mycket mer engagerade lärare blev det ett fantastiskt lyft för en blyg matteintresserad tönt som jag. Är ni i en liknande situation tycker jag absolut ni ska testa. Jag var 14 år då. Barn är generellt emot förändring, såklart ska ni prata med dem men är ni övertygade väger det tyngre. Mina föräldrar blommade också ut efter flytten.
Ja, “alla” är väl aldrig varken vettiga eller heller del i ens umgängeskrets.
Med det sagt, hade jag känt mig mobbad i ett bostadsområde (eller utfryst, otrygg på något vis) så hade jag självklart flyttat. Det finns massa fina platser att bo på, och är man lagd åt det hållet så behöver man inte inleda relationer med sina grannar, det går ju bra att hålla sig för sig själv också.
Word! Jag känner inga så konservativa som mina barn. Tioåringen bröt ihop en gång när vi tänkte byta plats på våra två soffor mellan övre och nedre plan.
Vi gjorde exakt detta i den åldern. För barnen var det inte så stora problem, de pendlade och gick kvar på sina gamla skolor och bytte sen när de ändå skulle byta stadium.
Den stora grejen för oss var dock att för att orka med att genomdriva ett flyttprojekt så behövde vi något vi var på väg till, som utgjorde en tydlig skillnad. Vi sålde vår villa och flyttade in till br i stan. Hade vi inte haft det målet hade det varit jättesvårt att få flytten att hända. Vi kikade på en del andra alternativ där kontrasten inte var lika stor till dåvarande boendet men det kändes svårt att motivera en flytt med allt vad det innebär till något som bara var marginellt annorlunda. Så min rekommendation är att ni börjar där, kika lite förutsättningslöst på sånt som ni tycker verkar intressant för att stärka målbilden. Det hela behöver bli lite verkligt för alla i familjen. Upplevde inte att barnen var emot, de tyckte att det var spännande.
Flytten gick för övrigt över förväntan. Alla trivs jättebra med nuvarande boende.
Om ni bestämmer er för att flytta vore det smart att göra grundlig research kring de områden ni funderar på. Det brukar finnas statistik kring allt från trygghet och skolresultat till hur nöjda invånarna är.
Ett annat alternativ är att flytta till ett område där ni redan känner någon som trivs och kan gå i god för exempelvis skolorna.
Om ni jämför några områden utifrån både statistik och personliga erfarenheter borde ni ju öka sannolikheten att hamna rätt.
Min familj flyttade när jag var 12 år gammal. Minns exakt när mina föräldrar berättade och jag bröt ihop totalt. Tanken på att lämna kompisar, skola och mitt hem var hemsk. Nu i efterhand är jag glad att det blev så. Jag fick nya kompisar ganska snabbt och tidigare bodde vi långt ut på landet men nu flyttade vi till en mindre ort. Det gav mig en frihet att kunna röra mig på egen hand till kompisar, aktiviteter och dylikt istället för att vara beroende av att bli skjutsad av mina föräldrar. Barnen kommer antagligen inte gilla det initialt men om ni valt ett bra ställe så kommer de i efterhand säkert uppskatta det.
Sen är inget hugget i sten. Några vänner fick för sig att de inte ville uppfostra barn i en storstad och flyttade till Småländska landsbygden. Efter nåt år där upptäckte de att deras bild hur det var på landet inte stämde med verkligheten och flyttade tillbaka till Göteborg.
