Slår sig folk ned i större utsträckning i villa, eller beror det endast på fas i livet?

Vardagsekonomi Bostad, bolån och boendeekonomi
1

Hej!

Jag vill diskutera ett ämne generellt om var man bor och framförallt hur ofta man flyttar.
Flyttar folk från mindre orter, och även förorter fram tills de har köpt sig ett hus?

När jag bodde i en mindre stad i åldern 20-25, så hade jag många vänner. En efter en flyttade de till en annan stad minst 1.5h-4.5h bort för att studera. Tillslut vid 25, flyttade även jag och min tjej iväg från mindre staden för att studera och bor numera i Stockholms trakten.

I en bostadsrätt bor vi nu, som mer eller mindre är ett radhus. Jag har skaffat mig många vänner här i förorten som jag bor, och det verkar som alla nya vänner har en gemensam nämnare att de inte bor i hus eller radhus. Drömmen verkar vara för alla att bo i ett eget hus någonstans.

Så… De 10-15 vänner jag samlade på mig i denna förort som jag tycker riktigt bra om, de har en efter en flyttat till andra kommuner. Den största anledningen tycks vara husdrömmar. Visst kan jag säkerligen försöka hålla kontakten, men det är inte lätt att åka med hela familjen 45-60 minuter enkel för att besöka en vardag. Helger är redan fulla. Och då rinner den fina relation lätt ut i sanden.

Vi har spanat på hus och radhus på en större ort i Stockholm nu i hopp om att skapa fler vänner nära som blir mer konstanta. Jag skulle kunna börja cykla till jobbet och in till stan med elcykel, och tjejen skulle få 30-45 minuter mindre pendling per dag.

Tjejen min har förstås lagt märke till att huspriserna på vår ort där vi växte upp är 1/3 - 1/2 av priset. Tanken av att flytta tillbaka, även om vi har familj där, ger min stark ångest, då alla vänner jag hade där flyttade ifrån mig under den tid jag bodde där. Ingen av de har ens en tanke på att flytta tillbaka. Jag har många vänner i Stockholm från universitetet fortfarande som jag möter 1-2 ggr i månaden när vi alla åker in till stan och träffar på middag, som jag träffar själv utan familjen. De vill jag inte förlora genom att flytta tillbaka till orten där vi växte upp, samt att förlora möjligheten till roliga jobb.

Men nu när jag tänker ett steg längre så kanske det är så att jag är i samma sits igen, fast en annan plats. Vänner flyttar tillräckligt långt bort för att det ska vara svårt att hålla en veckovis relation igång.

Så frågan snurrar om var man ska bo.

  • Flyttar folk runt hela tiden? Eller är det bara att de personer jag omgivet mig av i livet är i en fas?
  • Brukar människor slå sig ner i större utsträckning när de flyttar till hus?
  • Stämmer min hypotes att det är så att man ska försöka sätta sig i ett villaområde i hopp om att man kan ha fler vänner nära som stannar kvar längre?

Jag vill hitta en plats där folk slår sig ner för att stanna, så att jag kan få behålla dessa vänner över en längre tid.

2

Det är rimligen så att personer som kommer från mindre orter flyttar mer, helt enkelt för att den utbildning och det jobb som de vill ha inte finns där de kommer ifrån. Om jag förstår inlägget rätt så är du runt 30 nu. Det är en ålder när barn blir aktuellt för många och då blir hus ofta intressant.

När det gäller vänner så skulle jag skilja mellan “riktiga vänner” och “bekanta”. Riktiga vänner är ofta sådana som man lär känna tidigt i livet, eller åtminstone är det vanligt i Sverige. De har man ofta kvar även om man bor på olika platser eller i olika länder. Under vissa perioder i livet hörs man mindre men man hittar ofta tillbaka till varandra sedan.

Bekanta är personer som man umgås med, ofta baserat på att man under en viss period har något gemensamt. Det kan vara att man bor nära varandra, har barn i liknande ålder eller annat. Det kan förstås gå att flytta personer från kategorin bekant till kategorin riktig vän men i huvudsak brukar bekanta vara mer eller mindre utbytbara. Flyttar man ifrån varandra tappar man ofta kontakten. Sedan kan man förstås höras eller ses igen men kontakten är ändå av mer ytligt slag.

Jag har själv ett antal riktiga vänner. På den tiden när vi var unga sågs vi hela tiden. Ofta ringdes man på onsdag-torsdag för att planera helgens aktiviteter. Nu ses vi kanske en gång per kvartal eller så. Det är helt i sin ordning. I framtiden kan det mycket väl bli att vi ses oftare igen men det är svårt att styra det. Med barn med i bilden är det svårt att prioritera umgänge med vänner i vardagen.

Under en period när andra fick barn och jag fortfarande var singel upplevde jag livet som väldigt frustrerande. Det var svårt att upprätthålla livet som det hade sett ut ditintills och livet blev i stort sämre för varje år som gick. Så fort jag själv fick familj så löste sig allting naturligt. Mina möjligheter att träffa vännerna blev med ens precis lika begränsade som deras möjligheter att träffa mig. Allting blev då enklare eftersom våra förutsättningar så att säga matchade.

1 gillning
3

Har ni barn?
Annars närmar både er och era bekanta sig säkert tiden då folk vill skaffa barn, då känner man sig ofta tryggare med en liten trädgård att leka på, bra skolor och natur snarare än som du skriver middagar ute flera gånger i månaden med kompisar.

Ens prioriteringar förändras och jag skulle inte bli förvånad om du framöver ser att gamla bekanta som flytt din hemstad flyttar tillbaka av samma anledning som din tjej föreslår, dvs lägra huspriser och enkelt i vardagen med bra med hjälp av mor och farföräldrar.

4 gillningar
4

Vi har 2 små barn.

Tjejens vänner som pluggade flyttade hem direkt efter plugget, men jag tror aldrig mina tidigare vänner kommer flytta hem. De alla avskyr orten och flyttar då om de måste välja till deras partners ort istället. Jag har frågat de om de tänkt tanken att flytta hem, och då skrynklar mina vänner ansikten ihop sig. Jag tycker väldigt mycket om tjejens vänner, men det är svårt att klicka på ett djupare plan med vännernas partner då deras intressen i livet är. Det är mycket prat om häftiga bilar, stört och vackrast hus osv vilket jag inte är så intresserad av.

1 gillning
5

När väl barn kommit in i bilden OCH de hamnat på förskola/skola där de trivs. DÅ brukar flyttbenägenheten minska rejält.

Sen finns det nog också en mental koppling barn=trädgårdslek som också gör att många i den fasen siktar mot hus.

Samma sak att när barn kommer in i bilden finns ofta en viss dragning mot att flytta närmare släktingar/ursprung.

Så min spaning är att ”flyttandet” oftare har med barnfasen att göra än kanske huslängtan i sig. Barnfasen innebär då också att ”vuxenumgänget” för föräldrarna ofta minskar pga brist på tid/ork och att nya(barnens) intressen/fokus/kompisar i stor grad påverkar innehållet på fritiden.

3 gillningar
6

Vi börjar närma oss 60 så vi har gått igenom cykeln med att flytta ihop, gifta oss, skaffa barn och nu har barnen flugit ut.
Svar baserat på min erfarenhet.

Nej

Ja

2 gillningar
7

Vi flyttade från radhus/radhus lägenhet, till villa, saknar dock sammanhållningen och att det var fler kompisar till barnen, trivs dock bättre i villan, men är sammanhållningen och kompisar viktigare så är nog radhus att rekommendera, men det finns säkert gott om bra villaområden också.

1 gillning
8

Vi upplevde när barnen var små slut 1980-talet att man hade lätt att få vänner i liknande situation i det radhusområde vi bodde. 130 kvm och 3 sovrum , men liten tomt och garage i länga. Dessa vänner flyttade dock nästan mangrant till större boenden/villor och vi tappade kontakt
Så även vi efter ca 10år . Inte konstigt då lönerna sedan dess stigit ca 1,8 ggr men huspriser låg på 4,2 ggr lägre än nu. Det blev ett 70talshus. Lockade gjorde ,Avstånd till grannhus, träd och buskar ger liten insyn, högt läge med
viss utsikt, 160 kvadrat, Stor tomt , Varmbonat dubbelgarage och garage plan med mycket plats. Ingen samfällighet/BRF . Gissar på att vi blir kvar här till ca 75 års ålder. Dvs totalt > 35 år. Vi har nu pressat Elförbrukningen ned till ca 14.000 kwh per år numera utan större besvär. 21grader inne. Löpande Boendekostnaden är inte hög. Underhåll ca 1000 kr per månad i snitt hittils + delvis eget arbete

9

Med hus kommer också mer prylar. Flytt är enormt jobbigt. Sen lägger man ju generellt sätt ner mer tid och pengar på underhåll vilket ger ett visst affektionsvärde. Sen såklart har man barn och familj är det svårare och jobbigare att flytta.

Är själv uppväxt i en liten by. Det var bra som barn. Man kan vara ute hur länge som helst utan att vara rädd för att få en kniv i sig eller dylikt. Men nu som vuxen skulle jag inte gå tillbaka. Kanske som pensionär.

10

Hur folk gör är väl olika… Har ingen erfarenhet av att bo i mindre ort å varför man inte vill bo kvar där…
Själv född å uppvuxen i Stockholm…
Har vänner kvar sen skoltiden…
Innan senaste flytt för snart 6 år sen så bodde jag själv i samma hus i 33 år…
Varför man bor i hus har me för min del å göra att man inte bor vägg i vägg me grannar…
Att bo i hus är de billigaste altenativet, samt man kan påverka mest i den boendeformen…

11

Detta är något jag ser också som bor centralt i en förort till stockholm.
Många vänner bor här tills det börjar bli dags för barn då tar de flyttkassarna och köper något större (typ villa) lite längre ut från stockholm.
Flera jag pratat med har velat bo kvar men säger att priserna är allt för höga även i denna förort och därför tvingas flytta ut en längre bit för o få mer kvadratmeter för pengarna.

Men har även märkt att många äldre pensionärer verkar komma tillbaks till lägenhet kollar man demografin i min byggnad så är ålder mellan 20-35 samt 60-90 det där mellanstadiet är min misstanke att många skaffar barn o då kanske man vill bo lite större än 40 kvadrat :slight_smile:

1 gillning
12

Väldigt många bra svar i denna tråd, och jag uppskattar även att ännu fler kommer med sin bild.

När jag läser inläggen innan så får jag känslan att även radhus kan vara lite temporärt. Är det er känsla med? Så är det där vi bor just nu med, att många flyttar ifrån radhusen när de väl har råd med en villa. Det är som en mellanlandning tills man har råd med mer.

1 gillning
13

Radhus har villans ekonomi, men lägenhetens nackdel me att ha grannar vägg i vägg…
Då menar jag inte radhus eller villor som är bostadsrätter…

1 gillning
14

Tror det beror en del på vilken typ av person man är också. Själv är jag uppvuxen i villa och hyfsat lantligt, har aldrig känt någon dragning till att bo vare sig i någon lägenhet eller i någon stad. Har flyttat ifrån en villa som låg hyfsat centralt i en mindre ort (>10 000 inv) till en nybyggd som ligger i utkanten av en ännu mindre ort (>2 500 inv). Försöker få den nuvarande villan såld så vi kan bygga nytt ute på landet istället (utanför en ort med >5000 inv). Både jag och frun, som sannolikt kan beskrivas som något introverta av oss, trivs bäst om det är sådär minst 100 meter till närmsta granne.

Även om vi gärna och flitigt umgås med de vänner vi har, så känner ingen av oss att vi får någon energi av att ha mängder med bekanta. Vi trivs som bäst i nuvarande villaområde på somrarna när alla andra är bortresta.

Sen beror det kanske även delvis på att smak och tycke kan skifta - i alla fall för vår del. När vi byggde det nuvarande huset uppskattade vi moderna hus mycket mer än vad vi gör nu, då vi istället mer uppskattar hus med äldre stil. Vårt hem är vår borg, och avkoppling/återhämtning infinner sig inte riktigt om vi inte fullt ut uppskattar arkitekturens stil, planlösning, materialval med mera. Att vi “mentalt” har växt ifrån nuvarande hus bidrar alltså till önskan att flytta (och bygga nytt, men i äldre stil).

Om det inte vore för klimatet här i landet skulle jag hellre bosatt mig i tält på valfri äng/åker än i lägenhet/radhus alternativt i en större stad, om jag inte istället kunde bo i villa mer lantligt… Men som bekant är vi alla olika, vilket nog ändå är tur i sista änden.

1 gillning
15

Flytta inte dit om du får stark ångest av bara tanken på det. :face_vomiting:

16

Jag tycker det känns väldigt rimligt att flytta runt baserat på var man är i livet. När man är barn får förhoppningsvis växa upp på en lugn och trygg plats med mycket vänner och jämnåriga. När man flyttar hemifrån så flyttar man till studentorten och umgås med likasinnade där. När man ska hitta sitt första jobb och är singel flyttar man till en liten lägenhet i storstan. När man är äldre och har en partner flyttar man till större lägenhet. När det är dags att skaffa barn flyttar man till det där trygga mysiga barnvänliga området. När barnen flyttat hemifrån så bosätter man sig i en centralt belägen lägenhet och har en stuga på landet. Var sak har sin tid och sin plats baserat på vad som är viktigt i ens liv vid olika faser i livet.

1 gillning