God dag,
För 1 år sedan drygt träffade jag en underbar kvinna, så glad för det 
Vi har barn med oss från var sitt håll (15 till 18 år). En gissning är att dom är utflugna om 4-5 år (eller hur länge bor dom kvar hemma nu för tiden?) Vi brukar prata om framtiden tillsammans och funderar tex på hur vi vill bo. Jag har hus på landet och övernattningslägenhet i stan. Hon har radhus i stan. Det är intressant att veta hur ni som varit i liknande situation gjorde när barnen började klara sig mer själva och flyttade hemifrån. Vad minns ni tillbaka på och är tacksamma för? Flyttade ni ihop medans barnen fortfarande bodde hemma eller var ni särbos? Ångrar ni något? Ni som flyttade ihop, hur gör ni med ekonomin och det som var och en har med sig från sitt håll? Vi ska hitta det som är bra för oss men intressant att höra andras historier och lärdomar.
Tack för alla intressanta trådar här!
Grattis!
Ingen egen erfarenhet men av folk i min bekantskapskrets har det aldrig funkar väl att synka ihop familjer med tonårsbarn. Jag skulle vänta ut det ett par år.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var 16. Hade inte alls gillat att dela boende med några styvsyskon.
Men enklaste är väl att fråga var barnen tycker. Gillar de varandra och är öppna för det är det väl bara att köra på. Men om de inte gillar idéen så skulle jag aldrig köra på ändå.
Jag fick nya styvsyskon, två tjejer som var 14 och 16 när jag var 15 som flyttade Skulle aldrig göra det mot mina barn, det är en otroligt känslig period, och blir ganska inkräktande…
Klickar barnen skit bra kanske det funkar, men fundera på om det inte är. Bäst att vänta något år
Jag hade väntat ut.
Hur funkar barnen tillsammans? Och vad säger de om det hela? Tänker det nog skulle vara en av de springande punkterna.
Barnen har ju inte valt något av detta. Man kan begära att de ska visa hyfs och vara trevliga vid gemensamma middagar men när det ändå finns en övernattningslägenhet, låt det vara en gemensam fristad. Att tvinga ihop barn kan slita enormt på relationen.
Jag flyttade när jag va 16.
Har ni funderat på att låta den äldsta bo i din etta? Det kanske kräver lite hjälp i början men det är en ovärderlig erfarenhet att driva en lägenhet och veta hur det går till innan man blir för bekväm i farsans knä.
Håller med, barnen måste gå först. Det blir bäst för alla i längden 
Japp, jättebra att dom får lära sig successivt att ta ansvar och klara sig själva. 
Tänker att det är taskigt att flytta på tonåringar. Låt de ha kvar sina trygga punkter, hem, rum och familjekonstellationer. Ni vuxna bor på varsitt håll och så umgås ni hemma hos varandra. Hade barnen varit i småbarnsåldern är det en annan sak.
Har ni kommit vidare i planerna?
Vi är inte så snabba, måste tänka efter först ett tag. Men det är nog som många skrev ovan en utmaning med tanke på barnens ålder