Hej,
Jag och min man skiljdes efter väldigt många år tillsammans. Ingen dramatisk separation, men det var dags eftersom vi mentalt bägge redan verkat lämnat äktenskapet, men inte ville splittra familjen. En till synes omöjlig ekvation som jag inte såg någon annan utväg på än att avsluta.
Vet hur jag efter separationen hade behov av att höra hur andra gjorde, så delar mina erfarenheter och hoppas det hjälper dig.
hur ni gjorde under betänketid (gemensam hushåll med barn)? Kunde ni leva ihop eller flytta ni isär?
Jag bodde kvar i drygt månader innan det löst sig med mitt nya boende. Vi semestrade tillsammans och umgicks med släkt och vänner, delvis för att visa barnen (och andra) att vi ff var en familj. Jag renoverade mitt nya boende så var borta mycket på kvällar och helger. Barnen var ofta med så att de var med och lärde känna nya huset och sina nya rum.
Tyckte det funkade rätt bra. Egentligen inte så stor skillnad från tiden innan. Fanns ett lugn i att beslutet var fattat och jag tyckte vi var trevligare mot varandra, men en sorgsenhet eller kanske rädsla och tvivel fanns hela tiden närvarande. Det blev så tydligt sista semestern, sista gemensamma filmkvällen, osv.
Det var supertufft för mig att lämna mitt hem sedan så många år med bara delar av bohaget medans han bodde kvar. Den känslan kommer tillbaka varje vecka jag lämnar barnen - hemskt!
vem som i slutändan fick behålla hemmet och hur det resonerades?
Han bodde kvar trots att jag ville att vi skulle sälja. Jag hade inte råd att köpa ut honom och skulle heller inte klarat allt underhåll det kräver.
Jag köpte ett mindre boende i närheten som jag kände att jag kunde sköta. Önskar vi sålt eftersom jag hade på känn att det skulle bli smärtsamt att han på ett sätt fortsätter leva det liv vi planerade. Att det är i det huset påminner mig ständigt om det och är något jag har svårt att vara ok med.
En aldrig vet vad priset skulle ha blivit vid en budgivning. Jag känner mig lite snuvad på vad jag tror var ett för lågt pris, men blev övertalad av att det skulle vara bra för barnen att ha kvar sitt hem de vuxit upp i.
Vi tog in 3 mäklare för uppskattning av värde. Det var jobbigt eftersom jag då upplevde att han snackade ner husets skick. En sak jag inser att jag gick miste om var hela fördelen med uppskov vid försäljning. Kan vara bra att kolla upp.
den tuffa processen en skilsmässa innebär med barn, bodelning och eventuellt agg, hur blev det i slutändan. Värt/ånger/huvudvärk etc?
Absolut värt för mig, men det var samtidigt utan tvekan den värsta tiden i mitt liv. För mig tror jag den sträckte sig från en bra bit innan beslutet till nästan 2 år efter.
Jag är dock väldigt nöjd att jag tog mig ur en dålig relation och har ett mycket bättre liv nu. MEN sörjer ff att jag inte har mina barn hela tiden.
Jobbigt att barnen är de som fortsatt får betala priset för skilsmässan. De tycker flyttandet varje vecka är jobbigt.
andra tips att tänka på?
Min man träffade en ny ganska snabbt inpå att jag flyttat ut, så planerna att umgås som en familj som bara bodde på 2 ställen blev det inget av med. Vi har inte så heller så mycket kontakt annat än vid överlämningen. Jag försöker vara trevlig och inte säga något för att skapa osämja. Tänker att med tiden kommer det bli bättre och då är det bättre ju färre konflikter vi behöver överbrygga. Svårt, men den självkontrollen tror jag kommer vara en bra investering för framtiden.
Det är jag som reser och gör aktiviteter med barnen. Så som vi kom överens i bodelningen skulle vi själva bekosta det vi valde att göra med barnen. Där känner jag att vi borde gjort en annan överenskommelse eftersom det blir väldigt orättvist ekonomiskt så som det blivit. Men det är jag rädd att ta upp pga uppenbara konfliktrisken.
Tips att komma överens om när ni har barnen, när och hur ni gör bytena, hur ni delar på lov över tid, högtider, vad gäller för utvecklingssamtal och andra situationer när en behöver vara hemma med barnen medans den andre tex föräldravandrar, åker till läkaren eller går på föräldramöte. Det som tidigare var självklart att hjälpas åt med kan istället bli lika utmanande att lösa.
Extra tufft att skilja sig i samband med andra stora förändringar: byta jobb, förlorat en närstående eller andra omvälvande händelser. En stor skillnad/utmaning i livet i taget är nog.
Lycka till och försök vara bjussig mot ditt ex!
