Jag är mitt i en skilsmässa och jag kan väl utan att överdriva säga att det är sjukt påfrestande! Försöker sälja huset som vi äger tillsammans. Mitt ex bor kvar, vi betalar hälften av bolånen, hen driften.
Inget större intresse utan endast varor EN spekulant som verkar svalnat..
Jag vill dela upp lånen vi har vid sidan om bolånet så respektive lånar upp sin del så vi slipper stå på något tillsammans. Men hen är inte ett skit intresserad av att lösa några lån utan det är jag som inte vill ha något med hen att göra mer än att prata om barnen..
Jag känner mig låst och instängd. Jag har fått endel småsaker från gemensamma hemmet o tagit några tavlor i princip jag ville ha. Så på det planet är allt lugnt , jag ville starta om mitt hem på nytt o köpte endel nya saker. Men att hänga kvar med ett ex som dessutom ville bli av med mig o hotade med advokat om jag inte flyttade ut tillräckligt fort.. det suger! Jag renoverade mitt nya hem o hade inte möjlighet att bo där just då.
Vad ska man säga? När man går igenom en skilsmässa så ångrar man ALLT man någonsin delat på. Efter nästan 20 års förhållande så känner man inte en person alls. När den personen vill ha ut varenda öre och mer därtill och dessutom ändrar hela sin personlighet , då rasar ens värld!
Kom gärna med tips om hur ni överlevt! Stressen o pressen att stå med två boende osv! Tack !
Vad du känner är, utifrån vad du beskriver fullt rimligt och logiskt!
Men, om du känner dig trängd och stressad är risken stor att du tar känslomässiga beslut idag som du ångrar ekonomiskt imorgon.
Är ni gifta är mitt förslag att inte lyssna alltför mycket på hens åsikter och önskemål. Hur ni ska dela på tillgångar och skulder är tydligt reglerat.
Ta hjälp en en pålitlig vän som du tror kan stå emot hen alt. en advokat. Om du inte orkar själv så behöver du stöd.
Det är tufft och en stor stress att genomgå en skilsmässa. Inte för inte som skilsmässa räknas till att vara en livskris.
Tyvärr är jag själv också del i en utdragen skilsmässa som bäst. Mitt tips, som jag själv gjort och utöver de praktiskt ekonomiska tipsen, är att ordna en egen samtalskontakt för det känslomässiga. Jag har valt att betala en terapeut för detta.
Du är i det värsta nu, men du kommer att komma ut på andra sidan. Det finns inga genvägar ut ur tunneln, men den kommer att ta slut. Håll ut!
Under tiden, ta all hjälp och allt stöd du kan. Kontakta familjejurist för bodelning, vårdcentral för psykolog och nöt på dina vänner. Håll all kontakt med ditt ex så formell och kortfattad som det bara går.
Det är jobbigt att skiljas! Som att springa långlopp och målet är inte ens vad man tänkte sig i livet.
Men
Ta ett djupt andetag och försök att vara så saklig du bara kan även om den andre inte är det. Du kommer aldrig att ångra att du höll hvd kallt, att du försökte vara så rättvis som möjlig samtidigt som du håller tydliga gränser.
Som skrevs ovan, bra jurist, bra terapeut, goda vänner och sen sätta en fot framför den andra sakta men säkert.
Skilsmässa brukar ju liknas vid dödsfall av en nära anhörig förutom att vederbörande inte är död.
Önskar all kraft!
Ni äger 50/50 av huset så du har ju rätt och bo där fortfarande. Nu har du ju barn och du får vara den vuxna i relationen. Jag brukar föreställa mig att en skilsmässa är som ett lågintensivt krig, lite som kalla kriget när det begav sig.
Du måste under alla omständigheter hålla huvudet kallt. Speciellt om du är av det manliga könet då minsta misstag gör att du får socialen emot dig kring vårdnaden av barnen. Självklart har personen som bor kvar i huset inte bråttom att skiljas åt. Du betalar ju hälften av lånen. Det är dags att skära av navelsträngen och tvinga en försäljning. Har du en bättre ekonomiskt situation, säg högre lön så kan du forcera igenom det och konsekvensen av detta är att personen som har sämre ekonomi kommer att ta skada av det.
Du ska inte heller visa känslor, utan vara saklig och sköta det mesta av kommunikationen skriftligt.
Jag lider verkligen med dig. Att inte känna igen ens partner efter en riktigt lång relation tillsammans är en traumatisk upplevelse. Försök att inte kommunicera, fatta beslut etc i affekt. Det är en stor vinst för din självkänsla att kunna se dig själv i spegel åren efter det här kaoset som nu råder, och kunna konstatera att du var den vuxna i rummet. Det finns otroligt mycket att säga kring den känslomässiga sidan av skilsmässan, men jag tänker att eftersom det här är ett ekonomiforum så kanske vi kan ta avstamp i lite mer ekonomi-praktiska detaljer.
Försök att hålla kommunikationen med exet via mail. När känslorna knuffar det egna sinnet fram och tillbaka kan det vara svårt att vet vad (båda) sagt och kommit överens om.
Skriv ihop en skriftlig begäran till exet om låneupplösningen. Det underlättar när du ska prata med banken och/eller en jurist att det finns dokumenterat.
Kontakta banken för båda lånen (befintligt & ny bostad). Vid skilsmässa kan man ofta få tillfälligt amorteringsfritt (anstånd) för att lätta på trycket.
Om exet fortsätter blockera upplösningen kan man ansöka hos tingsrätten om en Bodelningsförrättare. Det är en formell väg framåt när frivillig samarbetsvilja saknas. Det kan kännas som en stor grej, men det stoppar också handlingsförlamning.
Att sälja hus på en trög bostadsmarknad är stressande. Att dessutom göra det i samband med en skilsmässa när känslorna flödar är oerhört jobbigt. Givet att ni inte har samsyn, bör båda parter kontakta var sin egen mäklare för värdering och rådgivning för vägen framåt. För din egen del kan du räkna på “förlusten”; Ibland lönar det sig att sänka priset på huset bara för att bli av med det. Kostnaden för att betala halva lånet på ett tomt hus i 6–12 månader kan vara högre än att gå ner i pris nu.
Slutligen; Försök inte bära allt själv. Sträck ut handen till släkt, kompisar, kollegor etc. Har man tur så finns det människor i sin närhet som steppar upp och hjälper till, även om man inte trodde det innan.
Att ha som mål att skada sitt ex ekonomiskt eller på annat sätt skulle jag absolut avråda ifrån. Livet är långt, ni har barn ihop och det är som många sagt en styrka att se sig i spegeln i efterhand och känna att man agerat sakligt och korrekt.
Däremot bör man vidta de åtgärder som andra rekommenderat i tråden för att komma vidare med bodelningen
Vad är korrekt agerande anser du? Har du en starkare ekonomi så har ju du det. TS ex verkar har kastat ut allt genom fönstret och hotar med advokat. Det handlar om att skydda sig själv och om TS är snubbe så har han oddsen emot sig, socialen emot sig, bara för att han är man. Han måste säkra sina ekonomiska tillgångar och det finns absolut 0 vinst att dra ut på det.
Du tror väl inte att striden är över efter bodelningen? De skilsmässor som jag har sett i min närhet brukar vara RIKTIGT fula. En fiende som ligger ned och är skadad kan inte slå tillbaka. Att vända andra kinden till hjälper tyvärr inte alltid, men vi är överens om bodelningen. ^^
Att den som är svagare rent ekonomiskt blir skadad när ett hus har gått ned i värde, med en miljon kommer ha en skuld att bära på är konsekvensen av agerandet. Fokus blir inte på TS, utan på annat. Det här blev två flugor på en smäll.
Det finns alltid fyra sidor i en skilsmässa, partner ett, partner två, barnen och lagen.
I fall med barn inblandade så bör fokus alltid ligga på se till att traumat av separerade föräldrar blir så lindrigt det kan bli.
I en ideal värld har båda föräldrarna det fokuset, men då känslor och krossade drömmar är inblandade, så sker det inte alltid.
Där är lagen en bra utgångspunkt, försök se på det rent praktiskt och hur alla inblandade kan få det ok ett par år in i framtiden. Inom vad som är rimliga och lagliga gränser.
Föräldrar är man oftast på livstid, så ett ex kommer nästan alltid vara en del av ens liv när man har barn ihop, oavsett om man vill eller inte.
Så som med investerande, tänk långsiktigt och ta inga onödiga risker som sabbar din framtida avkastning (familjefriden).
Det finns ett antal saker du bör se till att ha på plats:
Någonstans att bo
Barnen varannan vecka (om du vill)
Koll på dina rättigheter när det kommer till det ekonomiska
Det här med bolånen och tjafsande om vem som har rätt och fel kommer efter det här. Det är mycket lättare att lösa försäljningen och bolånen när du har koll.
Om ni inte kan sälja förra bostaden så kommer det att bli en viktig punkt i bodelningen. Ni kommer kanske behöva sänka ert utgångspris ifall ni inte kan vänta.
Hur ser dina inkomster och utgifter ut just nu? Har du råd att vänta med försäljningen?
Vad har ditt ex för inställning till en försäljning egentligen? Har hen börjat leta annat boende?
Jag kan tycka att du är lite hård där. Det @emilv skrev är “varannan vecka”, men visst är det viktigaste att det fungerar för både barnen och föräldrarna. Varannan vecka är ingen naturlag. Fokus bör vara på så lite bråk som möjligt. Om barnen är äldre, 10-13 så ska man ju beakta deras vilja.
Sant men om en förälder känner att de hellre har mer tid till hobbies än att ta hand om sitt barn, är det inte då bättre att barnet spenderar mindre tid med den föräldern (förutsatt att den andre föräldern inte känner så)?
Jag tror det faktiskt är karaktärsdanande att tvingas ta ansvar.
Att ta ansvar för sina barn innebär att prioritera ner sina egna behov. Att öka sin självständighetsnivå, och att lösa sina egna problem. I processen lär man känna både sig själv och sina barn.
De största vinnarna är barnen, som får två kompetenta föräldrar och förebilder i sin vardag.
Oj, att ta ansvar för sina barn är att se till att man som vuxen mår bra. Utan det så far barn illa.
Jag blir också aningen provocerad då vi är bland de första generationerna som ska där två vuxna tar hand om barn utan att ha ett understöd. Det här är föräldrashaming. Men för att ge dina ord tyngd så är det lämpligt att du presenterar hur du gör för att prioritera dina barn och familj och nedprioriterar dig själv
