Jag behöver ekonomisk vägledning i en väldigt komplex situation i en separation/husförsäljning.
Jag försöker hålla det kort.
Jag och mitt ex köpte ett hus för 3,4 milj. i den absolut sämsta tajmingen du kan tänka dig i bostadsmarknaden (april 2022)
Vi har försökt sälja huset sedan vi separerade i januari 2023 utan att ens få så mycket som ett skambud. Exet ville sälja huset direkt men jag ville avvakta bättre läge. Gjort är gjort och nu är vi där vi är.
Ett hus i nästan samma klass i byn har i dagarna sålts för ett helt ofattbart lågt pris på 2,3milj. Och då vill jag lägga till att grannens hus köptes för 4,3milj.
Frågan är då för min egen del om jag ska gå med på exets idé om att bara slumpa iväg huset och va kvar med en brutal skuld eller att ta över huset själv.
Tar jag över huset själv så lämnar exet utan att ta emot en krona för att bli “utköpt” och jag har ekonomin att spara ca 10k i månaden.
Säljer vi till Totalt idiotpris så har jag en skuld på runt 200k men kan bo billigt och ha ett överskott på runt 20-25k i månaden.
Inkomst: 50-70k brutto (lokförare)
Bolån: 2,8m.
Långt inlägg men jag känner att jag behöver råd och tips.
Trivs du i huset och kan tänka dig att bo där åtminstone 5-10 år till?
Det låter som att ekonomin kommer vara OK oavsett hur du gör. Då skulle jag nog råda att gå på din känsla. Mellan raderna låter det som att du helst bor kvar. Men om du egentligen inte ser huset som ett bra långsiktigt boende för dig i din nya situation, utan det mest tar emot att sälja med förlust, är det nog lika bra att bita i det sura äpplet, sälja och gå vidare i livet.
Varför inte tredje alternativet, där du stannar och köper ut exet?
Om exet vill sälja sin del för runt 1,2Mkr och ta sin del av lånet på 1,4Mkr om ni säljer till någon annan, borde det ju te sig lika lockande att göra till dig?
Du skulle bli kvar med ett lån på 2,6Mkr istället för 2,8Mkr.
Att en lokal husmarknad förändras total är inget ovanligt. Kan ske vid t ex en stor arbetsplatsnedläggning på en mindre ort. Tänk försvarsnedläggningar, Northvolt Skellefteå osv. Har man då dessutom köpt i tidigare allmän högkonjunktur så kan förändringen bli ännu större.
I de fallen är det en väldigt turbulent period innan en NY normaliserat husmarknad svänger in på en NY prisnivå pga väldigt stor osäkerhet i många faktorer.
Är det ett sånt läge huset ligger är det väldigt svårt bedöma vad som är rimligt pris framöver. Följden blir ofta att man får ta det köparna erbjuder, vilket även ur deras horisont blir en chansning.
MEN har huset varit till salu under dryga två år så har ni kanske haft för höga förhoppningar (priside’) vilket resulterat i att spekulanterna inte ens lägger ett, i ERA ögon, skambud.
Så den nya prisnivån som liknande hus sålts för är kanske där marknaden ligger? Kanske höra vad andra mäklare värderar ert hus till realistiskt i dagens marknad.
Sen utifrån det, ni är TVÅ delägare, ditt ex ville sälja januari 2023, du ville vänta i bättre läge =chansa på stigande priser. Nu i maj 2025 kanske det ÄR DAGS acceptera marknadsläget och fullborda separationen?
Så egentligen är det inget komplext utan bara att ni har haft lite otur i er timing i livet, liksom många andra.
Sälj huset och dela på förlusten eller köp ut exets 1/2 till dagens marknadspris om du vill. (Kanske hon trots allt ska ta en del av ekonomiska förlusten vid utköp också?)
Förlusten svider och 200 000” är surt att ha som nytt lån om du köper ut. MEN kan du spara 10000-25000kr/månad efter det så sitter du ju ändå i en fin sits FRAMÅT. Gjort är gjort och kanske dags acceptera nuläget och fokusera framåt.
Om man separerar och värdet stigit är det naturligt att dela. Om man separerar och värdet sjunkit är det också naturligt att man delar. Sedan är det ju viktigt att man är överens om värderingen, gärna via externa värderare, men inte ska du, @Elakarne , ta smällen själv. Ni är två om ägandet.
Vill du inte bo kvar så sälj, svälj förlusten och upp på hästen igen!
Var i exakt samma sits och köpte April 2022 i ett exklusivt villaområde.
Priset var svettigt men det var läget som lockade, men det är en annan historia!
Det enda vi var överens om var att inte gå med förlust
Mitt råd är att inte sälja i affekt och ha kvar skulden!
Vi löste det genom affärsmässig överenskommelse om att vi inte skulle sälja med förlust och att en av oss skulle bo kvar och att den andra flyttade i så fall.
Vilket ledde till att jag flyttade på mig till dubbelt boende och fick göra avdrag för hemresor och dubbla boendekostnaden, formellt var jag skriven på den gamla adressen. I praktiken hyrdes huset ut till mitt ex, som trivdes där.
Huset såldes till slut efter omfattande renoveringar, huset var i toppskick och i ett mycket bra läge.
Fick tillbaka pengarna med råge efter 3 år.
Men mitt råd är att inte sälja i affekt! Hitta lösningar och ha en strategi. Dubbelt boende kan vara lösningen även att hyra ut det till någon annan.
Marknaden kommer garanterat att vända men det kommer ta tid, men vänta och ge det denna tid så kommer återhämtningen!
Med reservation för att jag kanske missförstår, och dessutom inte kan lagen; det låter som att du beskriver att du gjorde avdrag för en boendesituation som du enligt egen utsago inte befann dig i? Jag skulle i så fall som skattebetalare uppskatta om du betalade tillbaka de pengarna, de behövs annorstädes.
Jag är inne på samma tankar som Skogstomten. Att marknaden gått ner på några år känner nog många igen, men har värdet typ halverats så är det något annat som inte nödvändigtvis kommer återhämta sig.
Kan lova att det inte har med absoluta siffror att göra.
Det är principen.
Skattefiffel uppskattas inte oavsett om det är agda 65 eller en Wallenbergare även om vissa kategorier såklart rör upp mer känslor än andra.
Om du vill bo kvar låter det som en bra idé att ditt ex skänker bort huset till dig.
Och om du skulle låna upp hälften av det halverade värdet på runt 800K låter inte det heller som ett problem med din ekonomi.
Vill du flytta och säljer för halva inköpspriset gör du en förlust på 800K vilket är surt, men givet att allt inte är lån kan du amortera bort detta på 2-4 år med din ekonomi. Eller om det bara rör sig om 200K är det ju bara 12 mån bort - surt men inte världens värsta.
Ponera att du ser 50k liggandes i grannens bil. Du vet att risken att bli påkommen är 0. Tar du dem? Eller är bara stöld från grannen moraliskt ok om den går via skatteverket och är relativt riskfri?
Mitt råd; radera de där raderna. Skattverket/polisen har väl större fiskar att gå efter men att öppet erkänna brott är som att be om problem, och internet är inte anonymt oavsett vad man tror. Jag gissar att det även går mot forumets regler att beskriva hur man har/kan begå brott.
Köpar han ut exet gör han ju ingen förlust ännu. Hon tar sin smäll direkt och han kan klara sig med lite tur. Sen om man vill bo kvar är en annan sak.
Att äga är inte alltid bäst.
Dottern sålde bostadsrätten mot en ny lite mindre hyres och sänkte månadskostnaden.
Skuldfri och spar mycket på att inte betala räntor.
Det är lite mer än bara ränta man betalar på ett hus. Jag har räknat med drift, amotering och en rätt väl tilltagen månadskostnad in på ett konto för oförutsägbara händelser med huset och allt som hör till där. Bara bolånet landar ju på 15k i månaden.
I min stad får man en shysst hyreslägenhet för mig och min son för ca 8-9000kr/mån
Ska även tillägga att mitt ex är totalt handikappad när det handlar om ekonomi och tycker att det fortfarande är ok att leva på mig. Så någon lösning där hon får ta någon form av ekonomiskt ansvar är utesluten.
