Jag och min sambo har bestämt att vi inte längre ska vara ett par. Problemet är att vi bor i ett hus som vi inte kan sälja utan oacceptabel förlust, vi kommer båda alltså tvingas bo kvar tillsvidare.
Då till min fråga, hur tycker ni att man ska lägga upp ekonomin?
Jag tjänar ungefär 10k mer i månaden än min sambo, samt att hon är sjukskriven i perioder.
Enligt mig så är det 50/50 som gäller. Men eftersom min sambo inte har den ekonomiska möjligheten så betalar vi ca 65% av våra löner till huslån, vår son, driftkostnader osv. Vilket självklart ger mig mer pengar att spara varje månad. Hon anser att jag ska betala mer. Som sagt, vi är inte tillsammans längre så jag har svårt att förstå hennes resonemang. Jag vill gärna ha era åsikter.
Jag säger 50/50. Sen kan man ju vara schysst och hjälpa till lite. Men du lär ju se till dig själv framåt med.
Hur hade hon gjort om hon tjänade mer än dig? Förmodligen inte betalat åt dig.
Hela idén om att bostadsmarknaden har en kort dipp och att priserna ska komma tillbaka inom 1-2 år är naiv. Många sätter sin tilltro till det idag och det i sig är en faktor som talar emot det. Många sitter alltså kvar i boenden som de inte vill ha av olika anledningar alternativt hyr ut. När sedan de där åren har gått kommer allt detta ut på marknaden som då landat på en lägre nivå.
Jag har tidigare bott i Östeuropa där det är väldigt vanligt att par och familjer (=par inkl. föräldrar och/eller svärföräldrar) bor tillsammans av ekonomiska skäl trots att de egentligen inte vill. En bekant till mig beskrev det som att hon på jobbet “är omgiven av onda människor”. Jag tyckte det lät intressant att hon uttryckte sig så drastiskt, Hennes huvudsakliga förklaring var att “bostadsfrågan förstör människors karaktär”. När man ofrivilligt lever tillsammans tar det bort alla möjligheter till ett lyckligt liv och om inte jag får vara lycklig då ska minsann ingen annan få vara det heller. Det tar förstås lång tid innan det går så långt men det är ändå en bra tanke att ha med sig.
Det faktum att du inte har en problemfri ekonomi på hemmaplan är i min värld också ett starkt argument för att sälja. Allt annat än 50/50 innebär krasst sett att du subventionerar hennes tillvaro. Om det är så att du kan lägga undan pengar till en ny kontantinsats och räknar med att ha det klart inom en begränsad tid kan det kanske vara värt att bo kvar något. Utgångspunkten borde alltså i min värld vara att du väldigt tydligt vinner på det ekonomiskt och att det kan kopplas till en plan gällande det nya boendet. Om det inte går, sälj direkt.
Det är en jobbig sits. Är det så att hon verkligen inte kan betala hälften så kanske hon kan göra andra saker som att ta mer ansvar hemma och med barnet?
Det blir lite tid du vinner på men inte i pengar.
Sen som andra skriver, bättre att sälja för det kommer uppstå konflikter oavsett lösningar. Inte så roligt för ungen.
Går det för henne att bo några år i en etta? Barn bryr sig inte förens de kommer upp i tonåren. Det är vi vuxna som vill bo på ett sätt som matchar våra önskningar och livsstil. Mao, är hon sjuk i perioder kan hon betala det basala iallafall.
Även om ni säljer till förlust så blir väl era nya boenden billigare? Dvs ni “förlorar” pengar på huset men “tjänar” kanske lika mycket på billigare nya boenden?
En kompromiss är att du köper en del av villan från henne till nuvarande marknadspris så att du kan stå för en större del av lån och driftskostnader. Eftersom ni anser att det är en bra affär att behålla huset så borde detta vara tilltalande för dig. Det är också en bra deal för henne om hon slipper betala hyra för den del som tillhör dig.
(Jag hade inte gjort detta. Gör en riktig separation och bodelning istället)
Börjar med att beklaga er situation. Vad är det som säger att skulden blir mindre om ni väntar 6-12 månader? Vet par i bekantskapskretsen som bodde ihop i flera år efter de bestämt sig. Tro mig det var INTE något bra recept ur många aspekter.
Så jag säger också. Ta smällen nu och börja skapa egna separat liv. Finns liksom inga garantier att vänta 0,5-2 år ger bättre betalt. MEN att bo ihop på det sättet under 2 år lär slita en hel del på flera olika sätt när ni nu bestämt er för att avsluta relationen.
Angående din fråga om fördelning tycker jag nog ni hjälps åt “efter förmåga” om det är en kortare period innan boendet blir sålt ni sitter ju liksom i skiten båda två och gick antagligen in i det gemensamt kanske under de förutsättningarna. Är det däremot en mer lågsiktig lösning att fortsätta bo ihop, hade jag nog velat skilja mer på ekonomin redan nu och börja hålla isär “ditt och mitt”.
Jag undrar bara vad är planen framöver? Är det en prioritet för båda att säkerställa ett bra försäljningspris på huset innan ni båda kan gå vidare med era separata liv?
Det hade varit intressant att få lite mer data kring vad ni köpte huset för, hur mycket ni har i lån samt marknadsvärdet för huset. Bara för att sätta det lite i relation till alternativet som ni ser över nu, att bo tillsammans som ett separerat par.
Nu låter det ändå som att ni har tagit beslut i att bo kvar, det som kvarstår är upplägget kring hur mycket var och en betalar. I mitt tycke, eftersom ni nu har separerat så tar nu alla kostnader och delar på 2 rakt av.
Vad spelar det för roll om du tjänar mer eller mindre än den andra parten.
Är ni inte tillsammans är mitt förslag att dela alla kostnader för boendet 50/50. Men du bör likväl planera och agera för att sälja huset alt. köpa ut din fd. partner för att kunna gå vidare.
Hur resonerade ni när ni köpte huset? (Om ni köpte det tillsammans.) Ni verkar ha valt ett dyrare boende än den med sämst ekonomi klarar att betala halva kostnaden för.
Om ni tidigare hade gemensam ekonomi så bör ni fortsätta ha det tills huset är sålt och ni har separerat färdigt.
Finns det ingen möjlighet att ni hyr en mindre bostad och så delar ni på det primära boendet varannan vecka? Ökad utgift men mycket bättre än att ni säljer nu om jag läser alla andra kommentarer.
I teorin så är detta korrekt, men det förutsätter att OP köpte sitt boende under marknad som liknar den vi är i nu, och inte toppen som nu verkar vara fallet.
Att gå ifrån en försäljning av bostad med en bestående skuld är i min mening värre än att leva tillsammans med en person man är separerad från.
Ja men du har ju också betalat mer varje månad (i pengar). Du ska ju inte behöva kompensera henne mer än vad du gjort, för att hon har en lägre lön. Att ni betalat samma procentsats, när ni bodde ihop, är mer än tillräckligt i mina ögon.
Sen vid försäljning, borde ni betala 50% var. Fråga henne om hon tycker likadant om ni ska sälja med vinst? Hade hon velat att du ska ha mer av vinsten då? Jag gissar nej.
Bra eller dåligt beror på hur personerna är mot varandra i en separation… De kan bli väldigt infekterat när man måste bo tillsammans när man inte vill å ekonomiskt måste för annars har man skuld kvar…
I de här fallet är de redan diskution hur mycke var å en ska betala av kostnaderna …
Jag vet inte hur boendet är disponerat. Jag skulle själv uppfatta det som väldigt jobbigt att bo tillsammans i din situation. En hypotetisk lösning borde vara:
En person bor kvar i det nuvarande boende och hyr ut en del.
Den andra personen hyr något och får en del intäkter från uthyrningen
Hur bra/dåligt det här skulle bli skulle förstås bero på vad som skulle gå att hyra istället.
