Hej! Jag planerar att sälja 50% av mitt hus till min blivande sambo. Jag köpte huset för 2 750 000 kr och har därefter rustat för ca 300 000 kr. Jag har bolån på 2 300 000 kr. Huset är nyligen värderat till 3 700 000 kr.
Vad är rimligt och rättvist att tänka sig att min sambo ska betala?
Hmm. Hur länge sedan köpte du huset?
Om det var bara något år sedan kan du vara lite storsint om du vill och erbjuda henne halva för vad gett. Dvs (2750+300)* 0,5 .
Om det var flertal år sedan du köpte finns ingen direkt anledning att bjuda på inflation och värdeökning.
Då är rimligare att utgå från värderingen.
Kolla upp att värderingen är vettig. Dom slår en hel del,
Utöver ovanstående står det dig fritt att ge lite rabatt om du vill. Det skulle jag göra ex om jag känner att förhållandet kommer att vara länge och/eller hennes inkomster/förmögenhet är klart lägre än min.
Om värderingen “stämmer” är det såklart 50 % på det, och inget annat hon ska betala till dig
Tänk såhär, om du säljer huset till någon för 3 700 000 kr och sedan köper du och din blivande sambo tillbaka huset dagen efter för 3 700 000 kr, då kommer ni väl betala 50/50 på det beloppet, eller hur?
Tänk på att involvera banken. Då huset är pantsatt är du inte fri att sälja en del av det.
För din sambos del är det en mycket dålig deal att köpa halva huset “privat” medan du fortsatt står som formell ägare till ett pantsatt hus.
Renast lösning blir kanske att ta reda på värdet genom att ta ett snitt av flera mäklares värderingar.
Därefter köper sambon huset för halva värdet ex lån och blir samtidigt solidariskt ansvarig för halva lånet.
Exempelvis: Snittvärdering: 3 000 000 Lån: 1 000 000. Du säljer för 1 000 000 och ni delar på lånet.
Ett alternativ är att du säljer för halva värdet, 1 500 000, löser ut lånet och registrerar er båda som ägare till lika stor andel.
Tala med banken.
Om jag tänker rätt är transaktionen enklast om hon har 700k i cash:
Skriv er gemensamt på huset.
Skriv er gemensamt på lånen.
Hon för över 700k till dig.
Netto: hon står för halva lånen, äger halva huset och har pyntat halva insatsen.
Om det sedan är för mycket pengar bundna i huset för henne skulle jag föreslå att öka belåningen och sedan ge hälften till er var. Alternativt gifta er, skaffa barn och slå ihop finanserna. (Vet iofs inte hur gamla ni är, barn etc)
Stort tack för era svar! Jag uppskattar det verkligen, det är svårt att veta hur man ska tänka på egen hand. Huset betyder mycket för mig och jag har verkligen fått kämpa för att kunna köpa det så det är av stort värde för mig på många sätt. Samtidigt vill jag inte heller vara snål eller “lura” min sambo. Tanken är ju att vi ska leva ihop resten av våra liv. Vi står ganska långt ifrån varandra i våra tankar, han (det är nämligen jag som är kvinnan) vill ta över halva lånet (dvs 1 150 000 kr) och att vi sedan är “kvitt”. Han menar på att det blir mest rättvist eftersom det är han som till största delen kommer att bekosta framtida renoveringar. Vilket är sant eftersom han tjänar betydligt mer än mig. Jag själv har mer varit inne på att utgå från värderingen. Två olika mäklarfirmor har varit här och kommit fram till samma belopp, men hur nära sanningen det är är ju omöjligt att säga ändå. Banken är kontaktad, så det juridiska med pantbrev, lån osv har vi koll på.
Han har en poäng att det inte är rimligt att han ska stå för merparten av renoveringarna om du klämmer honom på hälften av husvärdet nu. Det rimligaste är väl att det är 50/50 nu av värdet och 50/50 av renoveringarna sedan?
Jag håller i övrigt med de andra i tråden. Inget hindrar ju heller att ni renoverar tillsammans och ser huset som ett gemensamt projekt, även om han tjänar mer och även om ni enas om annan procentuell fördelning kring t ex mat och resor.
Orimligheten ligger ju annars i att ni topprenoverar och att du sedan drar och får behålla hälften av det ni ägde ihop i form av huset som nu är en topprenoverad herrgård.
Betänk att du ju får loss en hel del cash om han köper ut dig enligt några förslag. Då har ju du andra förutsättningar att bekosta renoveringar framöver.
Det är lite knivigt när en tjänar mer och en har en stor fin tillgång. Det är svårt att få det att bli helt rätt. Se till att hålla sams och gå in med tanken att leva resten av livet tillsammans men ha en väg ut som känns rimlig.
Vill bara lägga in några saker att fundera på…
-
Att han ska köpa in sig för halva lånet för att det blir rättvist låter som en blåsning.
-
Om han betalar för renoveringarna i framtiden så kommer han äga mer och mer av huset (alltså får han ut mer pengar än vad du får). Även om ni låtsas att ni “kvittar” det mot matköp eller vad som helst.
-
Det kan vara mer rättvist att du står kvar som ägare till ditt hus och att ni delar på kostnaderna. Du betalar amorteringarna dock. Bara en tanke. Är det en dealbreaker att inte få köpa in sig billigt och sen få betala för att renovera så lutar det lite åt det luriga hållet.
-
Och ja jag håller med om att sälja för halva marknadsvärdet och sen dela 50/50 på renoveringarna (du står på 50% av kvitton om du vill känna dig säkrare). Du har ju som någon skrev råd med det om du fick loss pengar + minskade lånen.
Fattar inte hur det (4.) kan vara orättvist på något sätt vilket gör att det känns oroligt. Antingen skumt, girigt och/eller lite låg IQ.
Bryter ni upp någon månad senare så kanske det blir du som blir utkickad…
Pessimiatisk ja men jag har sett det hända med grannar och då var det inte ens red flags (vad jag vet) innan som det finns här.
Lycka till
”Blivande sambo” - då tänker jag att det kan vänta ett år innan han får köpa in sig i ditt hem. Lev lite ihop. Kanske ändrar nån av er attityd till ekonomiska sammanslagningen efter ett levnadsår under samma tak.
Prata igenom er framtida ekonomi innan samboskap. Vill ni ha gemensam ekonomi framledes? Delade i mitten? Eget sparande? Pensionsavsättningar? Barn?
Låt husets ekonomiska lösning bli en naturlig funktion av er gemensamma hållning till ekonomi i par-relation.
För egen del röstar jag alltid på 100% gemensam ”allt mitt är ditt & vice versa” med den jag väljer att dela livet med.
Klart han tycker det bästa och mest rättvisa är att ta över halva lånen bara, bästa affären han lär göra på länge…
Jag lät min sambo köpa in sig med rabatt. Huset var värt cirka 4 milj och jag hade lån på 3 milj. Hon betalade 250k och tog halva lånet. Sedan skrev vi ett avtal att det är 250k hon får tillbaka plus hälften av renoveringskostnader om vi skiljs åt inom 5 år. Det har vi inte gjort.
Det är mycket roligare att äga och fixa med ett hus man äger tillsammans.
Har du tänkt på hur du ska kunna lösa ut honom om ni går skilda vägar sen?
Ha inte för bråttom om ni inte ens bor ihop i dagsläget.
Jag tycker absolut att det är ett bra råd att vänta något år ungefär innan ni diskuterar att han ska köpa in sig i ditt hus! Finns ingen anledning att ha bråttom, såvida inte du har svårt att få ihop din ekonomi och behöver hjälp med det.
När det väl är dags för honom att bli hälftenägare så är det enda rimliga att han betalar hälften av då aktuell marknadsvärdering (3 olika mäklare och deras snitt värde). Du kommer ju ha råd att betala hälften av framtida renoveringar när du sålt hälften till honom. Dessutom är det väldigt svårt att i dagsläget värdera kostnad/värdeökning på framtida renoveringar! Stå på dig och se det som att om han har en helt annan syn på vad som är rättvist och schysst än vad du har kanske det inte är MR Right för dig…
Eftersom det här är ett beslut som kan sätta “tonen” på er relation, så bör ni vara väldigt försiktiga innan ni ens flyttat ihop. Som någon ovan tipsade, bo ihop ett eller två år innan ni gör “business” av relationen med ekonomiska avtal som kan vara svåra att göra ogjorda i efterhand. Eller bara har satt en sur eftersmak på något som borde vara sött…
Jag gav samma tips till min dotter i typ samma sits häromåret.
Nu är dom ett team och allt har blivit så naturligt för dom som det bara kan vara… dvs gemensam ekonomi och avtal och i händelse av framtida separation så görs även den ekonomiska separationen då.
All is good.
Hej igen!
Svara gärna på ursprungsfrågan i trådstarten. Det är jag tacksam för. Däremot undanber jag mig relationsråd samt åsikter om våra respektive intentioner. Det hör inte hit.
Ett par andra saker som bör beaktas, reavinsten fram till nu, samt ev stämpelskatt som sambon ev. Behöver betala om hon köper in sig
Och framtida arv, men det kanske är länge till dess, förhoppningsvis.
Ja, precis. Det har vi koll på och det kommer att kräva en del laborerande framöver när planerna går vidare. Vi har dessutom vuxna barn på var sitt håll som vi behöver och vill ta hänsyn till.
Jag kan tycka att det rimliga är att han betalar 50% av det uppskattade marknadspriset.
Jag skulle personligen indexuppräkna alla utlägg för inköp och renovering och utgå från hälften av det. Ev värdeökning eller minskning får “ingå” i en seriös relation i min värld.