Jag och min fru planerar att separera. Vi har två barn i 10 års ålder. Jag kommer att köpa ut henne från våran gemensamma bostad och ta över den är planen.
Men hur skall man resonera sedan? Min fru är i betydligt sämre situation ekonomiskt än mig. Och bostadsmarknaden verkar vara helt upp och ned. Det verkar finnas väldigt dåligt med hyreslägenheter där vi bor. Jag vill att barnen skall hamna på ett bra ställe/område och att det skall påverka dom sålite som möjligt med separationen.
I området där vi numera bor finns bostadsrätter som hade passat perfekt för ca 2,4 miljoner. Min fru kommer att få ca 700 000 när jag köper ut henne från nuvarande boende.
Ekonomiskt skulle jag klara att köpa en lägenhet till henne och sedan hyra ut i andra hand till henne. Men vad hade de negativa konsekvenserna kunnat bli av det? Eller skall jag försöka låna ut pengarna till henne och skriva avbetalningsplan osv? Jag vill att mina barn skall bo tryggt och säkert nära mig men samtidigt vill jag slippa framtida krångel med min blivande ex fru.
Välkommen till forumet @Martin444 och beklagar situationen.
Jag har inte så mycket klokt att säga förutom att min upplevelse är att man bör undvika lån till privatpersoner och särskilt för bostäder. Det finns en anledning om personerna i fråga inte kan få lån från banken - och då tar banken ändå en sjukt mycket lägre risk eftersom de kan slå ut risken på hela sitt kollektiv.
Så jag skulle avråda från ett låneupplägg. Däremot skulle jag personligen överväga ett upplägg isf där man hyr ut i andra hand och därmed själv står på bostaden och därmed kan bestämma och villkora med utgångspunkt i marknadsmässiga villkor och ovanpå det isf. t.ex. efterskänka hyra eller liknande.
Uthyrning i andra hand till familjemedlemmar både av hyres- och bostadsrätt brukar stöta på patrull. Och i det här fallet kommer det att bli till en person som inte är del av den officiella familjen ( dvs ex ).
Det är i alla fall så jag tänker.
Sedan delar jag och många andra uppfattningen att man skall undvika att låna ut pengar till släktingar. Har gjort det och det gick bra men det blev lite överraskande knepigt då en tredje person kom in i sammanhanget pga bodelning.
Jag förstår tanken och just nu så kan den se klok ut och ni är överens om allt och känner er båda lite ledsna att relationen inte funkade och ni vill göra det bästa för varandra.
MEN sen kommer det här att ni träffar nya partners och då känns det jobbigt att fixat och trixat för att hjälpa exfrun till ett bra liv och hon har träffat en ny kille som inte du gillar och då är det lätt att bli bitter. Så ta med det scenariot också när ni pratar om hur ni gör för att slippa bli ovänner.
Tack för synpunkterna. Ja lån till privatperson och särskilt sin ex fru kanske är att be om problem som ni säger. Frågan är väl bara hur brfen ställer sig till att hyra ut i andrahand. Kan det inte vara förmildrande att det är min fd fru med mina barn som är tänkta att hyra?
Ska man tolka det som att din fru får avslag på ett bolån för en lägenhet på 2,4 med en insats på 6-700k? Eller att hon inte skulle ha råd med ett sådant boende?
För bådas mentala och ekonomiska hälsa skulle jag personligen undvika alla långsiktiga ekonomiska överenskommelser, men det finns ju andra sätt att stötta finansiellt genom exempelvis en gåva. Allt beroende på hur ni känner inför separationen och varandra såklart.
Tror inte att det finns “förmildrande” omständigheter även om jag känner till fall det förekommit. Men föreningen kan få ny styrelse som ser saken på annorlunda sätt.
Men gör en schysst bodelning och separation som gör att ni gemensamt kan fortsätta relationen till era barn som förhoppningsvis är ett projekt livet ut,
Om man vill att det ska påverka barnen så lite som möjligt så kan man låta barnen bo kvar i huset – och låta föräldrarna flytta in varannan vecka.
För föräldrarna kan det räcka med 1 rum och kök under “singelveckan”.
Under tiden ni bott ihop med barn, har ni dragit samma “lass” med vab och liknande eller har någon “offrat” sig?
Det är rätt vanligt i förhållanden att den med sämre inkomst vabbar mer och kanske går ner i tid (säg 80%) för att få småbarnslivet att gå ihop.
Nu vet jag inte om er situation men spontant så är en gåva rimligt OM nu din respektive valt att jobba mindre och/eller vabba mest för att det var bäst ekonomiskt för er som par.
Vi hade från början pratat om att bo varannan vecka i en etta eller liknande medans den andra bor kvar i huset med ungarna. Men det är svårt att få tag på även mindre hyreslägenheter som är billiga.
Hon skulle säkert få lån men det blir nog rätt så dyrt för henne. Och det finns begränsat med utbud av både hyres och bostadsrätter här.
Jag vill kunna hjälpa till men samtidigt gardera mig inför framtiden. Meningen är ju att barnen skall kunna bo kvar i området som de bor i nu nära mig. Och samtidigt så vill jag ha så lite konflikter och problem som möjligt i framtiden med min fd fru.
Vi har delat hyfsat lika på vab och liknande. Hennes sämre ekonomiska situation kommer sig av att hon är mycket sjukskriven. Jag har sedan tidigare sparade tillgångar i fonder som inte kommer beröras av bodelningen. Naturligtvis hade jag kunnat ge en gåva men att i princip ge bort alla mina besparingar till min ex fru känns nog lite extremt.
Jag förstår att man vill hjälpa till att lösa ett bra boende åt sina barn. Att va bank eller hyresvärd åt ett X kan dock föra med sig en del problem.
Förutom det ekonomiska i vad som händer om hon inte längre kan eller vill betala tillkommmer det psykologiska.
Som ägare av lägenheten kommer du kanske få information du inte vill ha om vilka som setts komma och gå, högjludda festligheter, mm. Du blir fastighetsskötare som behöver åka dit och hjälpa henne så fort något krånglar, vilket kan bli varje gång hon känner sig ensam eller ser att du träffar någon ny.
Man går isär av en anledning. Utan barnen skulle man gå vidare, träffa andra och utveckla sitt liv och sin ekonomi åt olika håll. Det gör man inte riktigt om man fortsätter att samfinansiera ett boende. Man har tillräckligt av annat att samsas om ändå med barnlogistik och annat.
Är det bra för er framtid att hon är beroende av din välvilja för att inte tvingas flytta? Och Klarar du att vräka henne om det skulle behövas?
Och när ni vill träffa nya partners. Tycker de då att ni gått vidare och lämnat varandra om du låst en del av ditt kapital i ett boende och är fastighetsskötare till ditt X?
Jag säger inte att du absolut ska låta bli. Det kan va den bästa lösningen på kort sikt. Men gör det till en tidsbegränsad lösning. Det behöver finnas ett slutdatum på er gemensamma boendeekonomi.
Kanske kan du låna ut till en större kontantinsats med avbetalningsplan i stället eller på något annat sätt göra en tidsbegränsad insats.
vad har det med saken att göra? TS exfru verkar dessutom ha svårt att täcka kostnaderna för en ändamålsenlig lägenhet, ett hus vore förmodligen inte bättre.
Jag tycker det bästa du kan göra för din blivande ex-fru är att ge henne så självstyrande förutsättningar som möjligt som skapar stabilitet och förutsägbarhet. Det är troligen även det bästa sättet att stötta era barn. Att bli hennes hyresvärd tror jag inte är det bästa sättet att göra det. Ej heller att krångla med att flytta in och ut ur huset.
Om en gåva på några 100k ger henne förutsättningar att köpa en lägenhet så känns det som ett givet val för mig, givet hur du uttrycker målen du vill nå.
Vad din fru faktiskt själv vill är ju förstås också en faktor som inte diskuteras här
Jag hade övervägt att skänka henne en summa pengar utan några som helst förväntningar eller krav på återbetalning. Men inte hyra ut, låna ut eller på något sätt göra henne beroende av mig eller vice versa.
Låter jättebra i teorin, fungerar uruselt i praktiken. Om det var det minsta bråk innan om städning, disk & tvätt, renovering, möblering, inköp till hemmet m m kommer det inte bli bättre när hemmet ska lämnas över en gång/vecka.
